21 januari 2018

Hur går det, egentligen? Jag granskar och grunnar..

På hemmaplan...



Jaha, dags för att inlägg igen. Har varit lite sparsmakad med mina inlägg den senaste tiden. Men, nu är det dags igen. Har lite att ta igen.

Senaste inlägget jag skrev handlade om matchen hemma i ABB Arena mot Skövde. En match vi vann med siffrorna 4-0 utan att glänsa speciellt mycket spelmässigt. Någonstans där, i den matchen, började mina tankar snurra. Tankar som allt sedan dess följt mig i lagets övriga matcher fram till dags datum.

Låt oss summera.
(Om du tycker det ser konstigt ut med ordningen av omgångar så utgår jag från swehockey)

Omgång 1
Västerås - Lindlöven 3-2 efter sudden

Kommentar: En match där vi länge hade svårt att få bukt med våra motståndare. Vi lyckades inte stänga av deras vägar genom mittzon och de kunde väldigt enkelt skapa chanser och tryck mot Dahlbom genom återkommande snabba spelvändningar.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 2
Lindlöven - Västerås 0-3

Kommentar: Vi kom ut till match oerhört fokuserade och hade lärt läxan. Vi bjöd inte Lindlöven samma möjligheter till att rinna genom mittzonen. Kort sagt gjorde laget en taktiskt helgjuten insats där Lindlöven aldrig hittade ett vapen för att hota oss. Dock fortsatt dålig utdelning på chanser vi skapade. 
Betyg på spelet: 4/5

------

Omgång 8
Västerås - Skövde 4-0

Kommentar: Vi kom ut till match där de våra tre fyra första byten lovade gott. Då fick vi ett boxplay och Skövde tog över matchen! Allt vårt eget spel försvann. Bara så där! Dock kommer laget ut och hittar fram till tre mål i andra perioden, visar styrka, kvalitet, och Skövde har inget mer att komma med.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 5
Skövde - Västerås 1-2

Kommentar: En till stora delar väl genomför bortamatch mot ett Skövde som är i desperat behov av poäng. Period ett och två kontrollerar vi närmast fullständigt och 0-2 är smickrande för Skövde. Men, vad händer i den tredje? Vi bjuds tre powerplay utan att kunna skapa vettiga avslut. Dessutom tillåts Skövde reducera i boxplay när det är sex minuter kvar av matchen. Stor panik utbryter och det är med minsta marginal vi lyckas hålla undan.
Betyg på spelet: 3/5


Omgång 6
Örnsköldsvik - Västerås 0-3

Kommentar: En matchbild som är väldigt snarlik bortamatchen mot Skövde. I två perioder har vi bra kontroll och dominerar spelbilden. Dock fortsätter vi bränna lägen för att utöka ledningen.Vårt powerplay firar inte direkt några triumfer.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 7
Piteå -Västerås 4-0

Kommentar: Den första perioden följer det mönster som jag förväntade mig. Ett skickligt och spelsuget hemmalag kommer ut för fulla muggar och vill sätta agendan i matchen. Vi försvarar och lyckas hålla defensiven, med viss möda. Inför andra förväntade jag mig att vi skulle komma ut hårdare och börja ta tag i vårt eget spel. Av detta blev ingenting. Absolut ingenting. Vi förmådde inte ställa om från den medvetet passiva inledningen. Piteå roade sig kungligt och skapade chanser i parti och minut. En förskräcklig upplevelse för mig som supporter.
Betyg på spelet: 1/5

------

Omgång 9
Västerås - Boden 4-2

Kommentar: Våra första byten ger intryck av att detta blir bra. Boden ger ett tamt intryck. Allt som tiden går får vi själva allt svårare att hålla ihop spelet. Fummel med uppspel, stillastående forwards, dump av puck men ingen som åker, osv. Det ser helt enkelt ut som, hm, fan! Om jag förväntade mig en uppryckning till den andra perioden så kom den, men, det var Boden som tog tag i spelet! Trots att vi tar ledningen med 1-0 genom ett skitmål signerat Niclas Lehman så vaknar inte laget till. Istället kan Boden, inte alls oförtjänt, vända till 2-1 innan perioden är slut. Inför sista perioden tar Gulsvart på sig jobbet och går in med massor av hjärta. Tack vara en rejäl viljeinsats för de som får speltid den sista perioden lyckas laget vända hotande förlust till seger.

Betyg på spelet: 2/5

Så här ser det ut i tabellen för tillfället:

Summering:
- Jag blir förbanne mig inte klok på vårt lag! I tidigare inlägg lyfte jag fram problematiken(!) att endast två kedjeformationer stod för all poängproduktion. Så här såg poängfördelningen ut efter tre omgångar:


Låt oss då uppdatera till dags datum:(7 omgångar) Gäller alla utom Lucas Venuto(1) samt Marcus Bergman(6).


Jaha, och vad kan man dra för slutsats av ovan skrivna och redovisade!? En sak ser man tydligt. Det lyser fortsatt väl mycket rött bland forwards! Ja, jag vet. Alla ska inte göra mål. Alla ska inte producera poäng i parti och minut. Men i alla fall. Att tredje och fjärdeformationen fram till idag inte producerat mer än två assist måste ses som ett bekymmer. Här finns förbättringspotential. 

När det gäller våra backar är läget lite bättre. Där får vi nog vara rätt nöjda med poängproduktionen även om jag önskar mer av en spelare som Kenny Källström. Förväntningarna på Kenny är aningen högre än för övriga backar då det gäller delaktighet i offensiven.

Men spelet då? Spelet!  Ja, här finns lite att jobba med. Mellan tumme och pekfinger anser jag att vi gjort, på sin höjd, en handfull bra perioder ur det perspektivet. Till stor del kan detta säkert skyllas(!) på det faktum att vi nu möter lag som är snäppet bättre än grundserien. Trots detta gillar jag inte alltid det som sker och det jag ser ute på isen. Just att vi tycks tappa linjerna i vårt eget spel. Sanningen kan helt enkelt vara att vi är inte bättre än så här! Sanningen kan vara att flertalet spelare i truppen inte är tillräckligt bra för spel på den nivå som nu gäller framledes.

Någonstans där, i skymningslandet, är jag med mina tankar just nu. Fågel eller fisk. Vad är vi? Vi får inte, eller aldrig, glömma bort det faktum att vi är nykomlingar på denna nivå. Låt vara att vi kommer uppifrån, nedflyttade, men likt förbaskat nykomlingar. Jämför gärna med övriga topplag i Ettan som under flera säsonger byggt sina trupper för att klara vårens spel i Allettan. Kristianstad, Mariestad, Huddinge, Hudiksvall, och så vidare. De har redan gjort denna resa flera gånger. De vet mycket bättre än våra sportchefer vilka spelartyper, vilket spel, vilka prestationer, som krävs. Vi är kort sagt lite gröna när det gäller konsten att bygga ett starkt division-ett-lag(med blygsam budget), som kan vara med och hota om en plats till HockeyAllsvenskan.

Kanske har jag för stora förväntningar på vår spelartrupp? Kanske är jag lite förblindad av det faktum att vi är Västerås och självklart(!) borde spela i HockeyAllsvenskan!

Ärligt talat vet jag varken ut eller in. Det enda jag vet med säkerhet är att vår Marcus Dahlbom fortsatt håller hög nivå. Med en räddningsprocent på 94.32 måste vi vara nöjda...


Nu kör vi över Kalix!




7 januari 2018

Chockerande siffror presenteras...

Nu har jag tänkt lite igen..

Västerås - Skövde 4-0
Senaste hemmamatchen har det redan skrivits spalter om. Jag har läst det som skrivits, lyssnat på det som sagts, och den bild som beskrevs instämmer jag i till fullo. Första periodens första byten av våra Gulsvarta iskrigare signalerade en trevlig afton. Det var bra fart, chanser skapades, och Skövde såg väldigt tunna och tama ut. Men då fick vi ett boxplay och matchbilden svängde. Svängde ordentligt! Även om vi inte släppte till mer en något enstaka farligt avslut mot Dahlbom under första perioden så var vårt eget anfallsspel som borta med vinden. Istället var det Skövde som tog tag i taktpinnen och försökte sätta press mot oss. Stundtals såg vi aningen passiva ut i egen zon och den närmast klockrena defensiv vi visade upp matchen innan mot Lindlöven kändes avlägsen. Skumt, s Bull! Underligt, sa Bill!

Nu rätade det till sig genast i den andra perioden. Momentum över på vår sida mycket tack vare ett tidigt mål av notoriske målskytten Marcus Bergman. Fint framspelad av Manne Mattisson. Efter det målet var det inget snack. Vi ägde matchen. Fredrik Hetta smaskade in 2-0 via direktskott i powerplay och Fredrik Johansson serverade Lehman en härlig passning som förvaltades fram till 3-0. Med lite flyt kunde Gulsvart petat in två-tre kassar till under andra perioden. 

Alla tre ovan beskrivna målen var riktigt fina hockeymål. Inte de sedvanliga bryta, bända, grotta, och skotta framför kassen. Nej, riktigt fina spelmål. Klass! Men det bästa skulle komma i den tredje perioden. En period som vi spelade av på ett bra sätt. I ett powerplay klev grabbarna ut på isen och levererade ett av de vackraste powerplaymål som skådats i ABB Arena på många år. Det som gjorde målet så utomordentligt speciellt var att så många spelare var inblandade. Man lyckades få Skövdes box att rotera flera gånger innan en lång passning(Johan Skiöld) skar genom boxen fram till Jimmie Jansson som lyckades få fin träff och hänga in pucken. Lysande, helt enkelt. Hockey-porr! 

Summerar jag matchen så var första perioden underkänd, andra klart godkänd, samt den tredje stabil!

- Marcus Dahlbom höll återigen nollan. Andra matchen i rad. Sammanlagt 7 perioder utan insläppt mål. Det är banne mig riktigt bra! Vår defensiv, när vi spelar som det är tänk, är riktigt bra. Vårt snitt på insläppta mål de senaste 18 matcherna är imponerande 1,1! Det är hysteriskt bra....

Chockerande siffror...om man så vill:
Och nu till det som inte är lika hysteriskt bra. Jag glodde lite på vilka spelare som gjort poäng de senaste tre matcherna, i Allettan, och fick mig en tankeställare. Kolla in detta och dra era egna slutsatser:

1st Line
12. Johansson, Fredrik 0+3 = 3
22. Lehmann, Niclas 1+3 = 4
21. Hetta, Fredrik 3+0 = 3
Totalt: 4+6= 10

2and Line
25. Bergman, Marcus 3+2 = 5
40. Skiöld, Johan 1+3= 4
17. Mattisson, Manne 1+3= 4
Totalt: 5+8 = 13

3rd Line
27. Mattsson, Petter 0+0 = 0
62. Holmberg, Pontus 0+0 = 0
11. Weiskog, Kevin 0+0 = 0
Totalt: 0+0 = 0

4th Line
19. Wallin, Hampus 0+0 = 0
29. Cederberg, Jesper 0+0 = 0
53. Eriksson, Anthon 0+0 = 0
9. Lidström, Adam 0+0 = 0
Totalt: 0+0 = 0

Övriga spelare med poäng och mål:
10. Jimmie Jansson 1+1 = 2
66. Alexander Lindelöf 1+1 = 2
64. Anton Brandhammar 0+2 = 2
6. Robin Nilsson 0+1 = 1
7. Morgan Hassel 0+1 = 1

Totalt: 2+6 = 8

Är ovanstående bara en tillfällighet, eller, kan vi dra någon form av tidig slutsats? Har vi bara två kedjeformationer som är tillräckligt bra offensivt? Att vår fjärdelina inte producerat kan jag se en förklaring till. Dels roterar man med lite olika spelare där, under match, och dels kanske deras gameplan är att spela noll-noll. En klassisk checking-line som ska jobba hårt och vara rimligt besvärliga att möta.

Då återstår vår tredjelina att sätta under lupp. Vad händer där? Eller, vad händer INTE där? Den så kallande "Enköpingskedjan" saknar visserligen en komponent i skadade Oscar Pettersson, men vad fan! Kevin Weiskog gör alltid ett gediget och rejält arbete ute på isen, men, vad FAN! Det blir inga poäng! 

Manne Mattissons  intåg i andrakedjan har visat sig vara ett lyckodrag. Senast i matchen mot Skövde kunde han hängt två baljor till med lite flyt. Ett avslut tog i masken på målvakt och det andra ribban. Törs man gröta om i den formationen efter den utdelning de haft på inledande tre matcher? Tror inte det.

Då är frågan hur Paananen och Zetterberg ska kunna hetsa igång tredjekedjan. I det långa loppet duger det inte att bara två kedjeformationer gör mål och poäng. Det är så sant som det nu är skrivet. Handlar det om att ge fortsatt förtroende så ordnar det sig? Poängen börjar trilla in? 

En sak ska vi dock inte glömma när vi tittar på ovanstående statistik. De spelare som lirar powerplay har naturligtvis en fördel. Men i alla fall. Jag överlåter, som vanligt, med varm hand åt någon annan att hitta lösningen på ovanstående publicerade synpunkter.

När det gäller tankar kring nyförvärv anser jag att vi ska sitta ned i båten. Det spelarmaterial vi har för tillfället räcker utmärkt för att matcha våra konkurrenter i Allettan. Givet då att inte fler spelare blir skadade, naturligtvis. Kan vi vänta någon månad(!) till innan vi plockar in förstärkning finns möjligheten att få lite vassare spets(förre veckor att betala lön) Åtminstone bör vi vänta tills vi spelat en runda av Allettan. Mött alla lag. Då vet vi bättre vad som behövs in i truppen. Låter inte det klokt!?

- Till sist vill jag lyfta fram Anton Brandhammar. Nu när han fått komma in och spela mer frekvent har han gjort detta på ett riktigt bra sätt! Tack för det...








1 januari 2018

Marknadsföring, värva, trams...

Hjälm på - överallt!


Det är trevliga grabbar som lirar i Gulsvart. Det är ett som är säkert. Oavsett hur se ser ut. På tal om att "se ut" har jag fortfarande besynnerligt svårt att känna igen spelare när de inte har rustningen på. Med eller utan är som dag och natt. Med rustning ser de alla ut som gladiatorer. Utan rustning påminner de flesta om - glasspinnar. Tycker, för igenkännandets skull, det borde ingå i uppdraget för alla spelare att alltid bära hjälm, åtminstone. Med rätt nummer. Oavsett. Ett enkelt och effektivt sätt att alltid marknadsföra sin förening, dessutom. Följande scenarier skulle tänkas utspelas om mitt tips efterlevs:

Marknadsföring #ICA
- Kolla, han med vid godishyllan!
- Vad, vad är det med honom?
- Men, ser du inte? Det är ju Jesper Cedergren. Han spelar i VIK

Marknadsföring #Badhuset
- Ha, kolla dåren vid trampolinen!
- Vart, vart!
- Där, nu ska han hoppa i!
- Men, det är ju Jimmie Jansson, han spelar i VIK!

Tänk så mycket goodwill som kunde skapas med så enkla medel. 

------------

Jag vet att det mumlas i leden. Supporterleden. Och tisslas. Och tasslas. Kommer det någon förstärkning till laget. En center, en back, en målvakt. Önskemålen varierar beroende på vem man pratar med. Med skador nu på Oscar och Kenny aktualiseras detta. Vi behöver bredda truppen. Frågan är då vad vi kan förvänta oss? 

Ut mitt perspektiv skulle jag föredra följande:
- En Mats Lusth
- En Marcus Persson
Du kanske inte förstår hur jag menar? Tja, det förstår jag. Vad jag menar är att vi behöver en elak jävel till de bakre regionerna. En chef. När man ställer ut honom på isen, i ett boxplay som exempel, då blir det lugn och ro för Dahlbom. Låt mig exemplifiera lite till. Dick Ahlström, Lindlöven. 114 pannor tung back. Vissa av våra supportrar roade sig med att ropa "tjockis" till denne spelare. Må så vara. Jag själv roade mig med att titta på hans spel de senaste tre matcherna mot oss. Stabil, är ordet. Med sin tyngd städade han bort runt målet. Spelade i övrigt väldigt enkelt. Stabilt. Den typen av back vill jag ha. Gissar att det är ungefär den digniteten vi kan förvänta oss vid ett förvärv. En stabil back som rensar returer framför eget mål och sedan spelar sarg ut. Vi har redan tillräckligt med spelande backar, anser jag. 

När det gäller forwards önskar jag mig en korsning mellan Fredrik Johansson och Marcus Bergman. Vad får man då? Jo, en Markus Persson. Ni känner säkert alla till att Persson har haft det fortsatt motigt i sin karriär trots klubbyte till SSK. Persson som var tänkt som en av tre viktiga poängspelare i SSK har haft en synnerligen tung höst i HockeyAllsvenskan. Väldigt få matcher spelade. Skador. Sjukdom. Sidsteppad av nuvarande tränare som hellre plockar in någon 17-årig junior från SHL! Enligt vissa rykten är Markus på väg bort från Kringlorna. Nu är ju Herr Persson en ytterst osäkert kort med tanke på bakomliggande historik, men, det är den typen av spelare vi behöver för att det ska göra skillnad. Lite klass. Inte bara bredd. Tycker jag!

När det gäller målvaktsspelet känner jag mig än så länge väldigt trygg. Vår väldige Värmlänning känns väldigt stabil. Dahlbom har tagit steg i sitt målvaktsspel denna säsong. Helt naturligt då han nu får spela regelbundet och med stort förtroende från ledarstab. Det bygger. Målvakter är rent allmänt lite underliga. Det är sedan gammalt. De måste nog vara stöpta i en annan mental form än utespelare. Tänk dig själv att träna sex dagar i veckan och sedan stå där som ett fån och öppna båsdörren! Vänta på sin chans. "Hoppas" att kompisen misslyckas så man själv får spel. Eller omvänt. Stötta kompisen så att han spelar så bra att du själv INTE får spela! Märkligt, på min ära. Själv hade jag nog aldrig accepterat att stå och öppna en jävla båsdörr i tre veckor. Hade troligen gjort allt för att sabotera för min målvaktskollega. Klipulver i suppen inför match, som exempel. 

Nu hoppas jag att vår nya Anton Eriksson kommer in i andra andningen på morgondagens träning. Har sett honom två träningar nu samt två matcher. Utan att vara elak vill jag nog påstå att den gode Anton ligger lite efter i sin fysiska status. Fullt förståeligt. Har man jönsat runt med Arboga hela hösten så blir det lite så. Mer allmänhetens åkning på träningarna, typ. Han har trots allt hela våren på sig nu att jobba ifatt. Vara riktigt redo när det drar ihop sig till playoff och kval! Att Anton har kvalitéer det syns. Gäller bara att få upp flåset...

Tack för detta...


31 december 2017

Stabilt, var ordet, sa Bull!



Lindlöven - Västerås 0-3
Det blev aldrig någon riktig match denna gång. Lindlöven ville säkert mer, men, kunde inte. Redan efter några byten kände jag att lugn från min plats på läktaren. Vi hade gjort hemläxan från förra matchen och var redo på ett helt annat sätt. Där Lindlöven tidigare hittat åkvägar in i vår zon var det nu - stängt. De hade förfärligt svårt att få ned puck i vår zon överhuvudtaget och när de väl lyckades kom de inte till farliga avslut. 

- Om jag var aningen missnöjd över vårt spel i egen zon i mötet innan så var jag desto mer nöjd denna gång

Att vi dessutom kunde städa av ett tidigt boxplay  utan att Lindlöven fick till några riktiga farligheter var en tydlig indikation på min tes. Vi hade gjort hemläxan. Vi läste sönder deras powerplay rätt enkelt. 

När vi själva bjöds ett powerplay satte vi rejäl press. Efter några hyggliga chanser kunde till slut Marcus Bergman raka in en retur fram till 1-0. Bara knappa minuten kom tvåan. Fredrik Hetta höll sig framme på en retur efter att vi fått till en spelvändning. Lindlöven fortsatte att försöka men vi kunde väldigt enkelt avstyra deras försök till att skapa chanser. Den första perioden genomfördes med ett stort lugn av Gulsvart. Fokuserat. Balanserat. Stabilt

Till den andra perioden var Lindlöven naturligtvis tvungna att hitta en väg in i matchen igen. De var därför ivrigare och lyckades hålla lite längre anfall. Men,  de hade fortsatt väldigt svårt att hitta fram till bra avslutslägen. 

- Utan större besvär höll vi motståndarna längs sargerna och stängde ned deras försök att komma till avslut nära mål.

Jag fick känslan av att spelplanen var just fokus på att inte bjuda några chanser. Utifrån det skulle man gå till attack när rätt tillfälle bjöds. Vi drog oss medvetet tillbaka för att spela som Lindlöven tidigare framgångsrikt spelat mot oss. Invänta spelvändningar. Stabilt var ordet.

Den sista perioden spelades av. Så kändes det. Lindlöven hade inte ork, kraft, eller förmåga att hota mer än ytterst sporadiskt. Vi låg hela tiden på rätt sida med alla våra spelare och kunde enkelt avväpna alla deras försök till konstruktivt anfallsspel. När vi så fick möjlighet till spelvändning kom följdriktigt 3-0. Kedjan med Mattisson, Skiöld, och Bergman krånglade(!) sig fram i anfallszon. En sidledspassning från Bergman till Skiöld som lyckades hitta ett hål mellan stolpe och målvakt och pucken ramlade in. Har inte sett några repriser men kan tänka mig att Lindlövens målvakt var aningen missnöjd med det ingripandet. 

Mitt samlade intryck av matchen, eller kanske matcherna, mot Lindlöven består. Räknar då in alla fyra matcher vi nu spelat mot dem. När vi gör rätt saker, spelar vårt spel, då är vi klassen bättre än Lindlöven. I grunden har vi bättre defensiv, bättre målvakt, starkare kollektiv, samt större bredd på det offensiva spelet. Tilläggas kan att vi sannolikt har bättre fysisk status än de flesta lag som nu spelar i Allettan Norra. 

Lindlöven, som exempel, orkade driva på i sitt spel ungefär halva matchen i ABB Arena. I returmötet såg de faktiskt slitna ut redan från start. De hade inte lyckats återhämta sig på samma sätt som vi gjort. Det tar jag som bevis för mitt påstående att vi själva är väldigt bra tränade!

Tidigare under höstsäsongen har vi sett samma scenario match efter match. Våra motståndare har kommit ut hungriga i period ett för att nästan gå på tandköttet i period tre. 

Summering
- Vi städar av Lindlöven på ett oerhört fokuserat och samlat sätt. Ingen spelare sticker ut. Alla gör sitt jobb. I byte efter byte. Maler på. Håller sina positioner. Går inte bort sig. Bjuder inte på misstag. En lagmaskin, helt enkelt. 

När jag skriver att "ingen spelare sticker ut" är det en sanning med viss modifikation. Marcus Dahlbom såg oerhört trygg, lugn, och samlad ut i sitt spel. Till stor del beroende på att han nu fick ett helt annat understöd i det defensiva arbetet. Inga frilägen, typ. Alexander Lindelöf gjorde sin bästa match i Gulsvart denna säsong! Nu spelade han precis så som vi vill att han ska göra. Går fram och deltar i det offensiva spelet utan att det på något sätt äventyrar det defensiva uppdraget. Balans. 

- Utöver det är det naturligtvis alldeles utmärkt att Marcus "Bärra" Bergman fortsätter göra mål. Likaså med Fredrik Hetta. Notoriska målskyttar är alltid bra att ha.

Men, jag vidhåller, trots allt, att det var KOLLEKTIVET Gulsvart som genom klokt och väl avvägt spel tog hem tre poäng på ett överraskande bekvämt sätt. Jag ser det som ett tydligt tecken på att våra tränare har just den rätta fingertoppskänslan som behövs för att korrigera och rätta till. 

Tack för det...

29 december 2017

Jansson, Weiskog, Bergman - tre musköter!

Jansson, Weiskog, Bergman


Ja just det. Tre musköter. Inte musketörer. Musketörer är något annat. Musketörer är märkliga män klädda i kråskragar och puffärmar viftandes med pinnar. Lite feminint. Musköt, däremot, är ett mäktigt och kraftfullt vapen samt mycket manligt. Redan Gustav II Adolf , den gamle krigaren, visste att med musköter i laget vann man matcherna.

Kriterierna för att uppnå epitetet "musköt" är omfattande. Som spelare måste man vara lite oborstad, opolerad, lagom tjurskallig, kraftfull, samt besitta ett så kallat "vinnarhuvud". Inte att förväxla med "vattenskalle". Till detta omfattande transpiration. Gärna hinkvis. 

När vi nu går in i en fas där varje match kommer kräva lite mer av var spelare är jag övertygad om att ovan nämnda herrar kommer gå i bräschen. Ta täten. Visa vägen. 

Marcus Bergman kan liknas vid DC Comics superhjälte The Flash

Jimmie Jansson personifierar på de flesta sätt Dr. Jekyll och Mr. Hyde. 

Kevin Weiskog påminner om asaguden Tyr, krigets och kampens gud.


Tre spelare med unika kompetenser som kommer göra skillnad. Tre musköter. 


I dagens VLT lyfts Kevin Weiskog´s fysiska spel fram. Detta med all rätt. I flera matcher har han på ett kraftfullt och resolut sätt markerat mot våra motståndare att ishockey är en kontaktsport. Han har dessutom gjort detta på ett balanserat sätt. Tror han bara blivit utvisad en gång då domaren, naturligtvis helt felaktigt, bedömt hans tackling som ojyst. Visst vill vi alla att Kevin gör mål och poäng men hans fysiska spel är minst lika viktigt för matchers utgång. Redan när Kevin debuterade i A-laget såg många av oss att det fanns kompetens. Det jag, och andra med mig, tycker Kevin utvecklat är framför allt farten. Skridskoåkningen. Nu har han sin fina skridskoåkning som grund för att hinna fram till våra motståndare och bjuda dem en och annan bröstvärmare. Förträffligt!

-

I Jimmie Jansson har vi en spelare som trots sina ringa(!) fysiska attribut kan spela både smart och lagom elakt. Han påminner lite om min morfar, faktiskt! Min morfar var så kallad månskensbonde. Drev lantbruk parallellt med att han jobba i fabrik. Jobbade från tidig morgon till sen kväll. Var en tvärhand hög och senig. Men jävlar i mitt skal vad kraftfull han var, trots detta! Lyfte och bar säckar med korn och havre som om de vägde luft. En annan försökte hänga på, som tonåring, men fick vika snabbt ned mig. Efter fyra fem säckar fick jag ta paus. Morfar, däremot, han bara bar, och bar, och bar tills alla hundra(!) säckar var avlastade. Precis så är Jimmie Jansson. Som min morfar. Precis lagom tjurig, målmedveten, senig och kraftfull.

-

Marcus Bergman gjorde ett uttalande, om jag inte minns alldeles fel, i början av säsongen där han hintade om att "får han spela med rätt spelare" så "kan han vinna skytteligan". Det började si så där med målskyttet. Det vet vi alla. Men så plötsligt gick proppen ur. Någonstans på vägen lossnade det. Målen började trilla in. Så även nu i matchen mot Lindelöven. Det är alldeles fenomenalt bra. Säsongen 2015-16 smällde han in 19 mål på 36 matcher. Denna säsong har han, enligt eliteprospects, gjort 14 mål på 22 matcher. Marcus är på god väg att vinna den interna skytteligan, det står alldeles klart. Det som imponerar på mig, och många andra, är inte bara att han gör mål. Det som imponerar mer är hans - fart! Hans explosivitet. Hans driv. Har sett många träningar denna säsong men slutar aldrig imponeras när Marcus tar fart ute på isen. Kan vi nyttja detta fullt ut, denna speed, denna kraftfulla framfart, då jävlars blir det riktigt bra.

-

Självklart finns det andra spelare i truppen som är betydelsefulla. Men, i detta inlägg tog jag mig friheten att lyfta fram tre spelare vars unika kompetenser kommer betyda särskilt mycket just till kvällens match. Så det så.
-

Nu ses vi i hallen, i Lindesberg, kära Gulsvarta supportrar...