22 januari 2017

Gulsvart tog chansen, trots spelmässigt mager insats...

Vi plattade till...

Södertälje - Västerås 1-2
Så förbannat skönt. I mitt förra blogginlägg skissade jag på flera olika scenarier efter denna omgång.

"Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!"

Uppe i Umeå stred Björklöven tappert. Tog ledningen med 1-0 men Mora vände till 1-3. Löven gav dock inte upp utan gick ikapp till 3-3. Då åker Löven på en utvisning, för många spelare på isen, och Mora hänger 4-3. I slutsekunderna kan sedan Mathias Bromé spika slutresultatet genom mål i öppen kasse fram till 5-3. Tungt givetvis för Löven men till stor glädje för oss Västeråsare.

En lite märklig grej är att Lövens målskyttar bestod av gamla västeråsare. Cody Murphy, Jonas Emmerdahl samt Marcus Jonsson hängde en strut var. Lägg sedan till Bromé i Mora så var det totalt fyra "västeråsare" som nätade. 

Hur ska man då beskriva vår insats i dagens match? Tja, det såg väldigt ängsligt och stelbent ut väldigt länge i matchen. Hela den första perioden var egentligen en provkarta över hur två lag med enorm anspänning och dåligt självförtroende uppträder. Södertälje var lite bättre, hade lite mer puckkontroll, men hade liksom vi svårt att komma till de avgörande lägena. Bäst i Gulsvart den första perioden vill jag påstå att William Wikman var. Frejdig och fartig. Tog sig fram till flera avslut. Satte en puck i överliggaren och en i höger stolpe. 

I den andra perioden tog Södertälje över det mesta. Hampus Larsson, den drummeln, krånglade till det vid ett uppspel. Fick jaga hem och drog då på sig en tripping. Södertälje tackade och stänkte in 1- 0. Strax efter målet valde Christer Olsson att ta en timeout.

Först efter cirka 13-14 minuter av den andra perioden trampade Gulsvart igång och började skapa lägen. Och vilka lägen vi skapade! Med mindre än två minuter kvar lyckades Fish fumla fram(!) pucken till Jonte Berg som la en "bakomryggenmacka" till Jesper Andersson som fick lägga in kvitteringen i närmast tom bur! Jespers första mål i A-laget. Och så lägligt!

Den sista perioden blev den andra ganska lik förutom att Mikael Frycklund inledde med att bryta igenom SSK backlinje redan efter 12(!) sekunder och stänka in ledningsmålet fram till 2-1. En härlig prestation. Precis den start vi behövde. Vi spelade visserligen i powerplay men Frycklund tog helt enkelt saken i egna händer, så att säga. Fin assist på Anton Mylläri.

Efter ledningsmålet handlade det mesta om ren överlevnad. SSK trummade på. Fick långa anfall i vår zon. Stundtals stod vi på hälarna men lyckades allt som oftast boxa ut våra motståndare så de fick halvtaskiga avslutslägen. När det var knappt sju minuter kvar av perioden kom det som kunde blivit nådastöten för oss. Mikael Frycklund var olycklig i en sargduell och vispade upp klubban rakt i nyllet på en SSK-spelare. Solklar utvisning. Dessutom blodvite och 2+2. Tungt! Jag såg redan rubrikerna i VLT framför mig. "Olycklig utvisning på slutet sänkte Gulsvart". 

Som tur var kunde inte SSK nyttja denna chans och det var en mycket lättat Frycklund som efter sin utvisning åkte över till båset och klappade om alla spelare som spelat boxplay.

De sista minuterna blev en gastkramning. Själv satt jag i någon form av fosterställning i fåtöljen och höll andan tills jag blev blå. Henrik Lundberg, denne fenomenale målvakt, kunde dock rädda alla puckar och vi avgick med seger. SEGER! Det var många spelare i Gulsvart som under matchens sista minuter verkligen gjorde allt i sin makt för att stoppa skott. Underbar offervilja. 

Det känns som att föreningen rider vidare på den inslagna vägen efter nyår. Jag vill här påminna om Christer Olssons ord på supportermötet:
- "Vi måste täta defensiven, då har vi chans till poäng i alla matcher"

Det är banalt, det är klyschigt, men samtidigt ack  så sant. Enda plumpen efter detta möte är TAIF på bortaplan. I allt övrigt har det blivit precis som vår tränare önskade. 

Nu väntar en infernaliskt spännande match i ABB Arena då Björklöven kommer på besök. Herregud vilken match det kan bli. Jag längtar redan.

Matchens lirare:
- Henrik Lundberg (Berlinmuren)
- William Wikman (slet som en räv i varje byte)
- Jonte Berg (magisk framspelning)

Bubblare:
- Christopher Fish (för det röda skägget)

Vad ska man då avslutningsvis säga om SSK. Tja, de är inte alls så dumma. Stundtals puckar de runt riktigt fint. Men, de är lite som Timrå. Ser lite veka ut i de avgörande lägena. De skulle behöva lite mer muskler i laget. Det är vad jag tycker. 

Tack för kaffet...





Ta nu chansen, för i helvetet!

Idag ska vi platta till SSK


Outgrundliga äro Gulsvarts vägar denna säsong. En katastrofalt dålig inledning på säsongen lade grunden till många dystra miner. Inte blev det så mycket bättre, någonsin, fram till årsskiftet. Laget sprattlade till några omgångar för att sedan åter sjunka som en sten i tabellen. Avståndet till säker mark bara ökade, och ökade. Som mest var gapet tio poäng upp till lag ovan nedre strecket. Men, det närmast ofattbara håller på att hända. Tack vare en riktigt bra omstart efter nyår, samtidigt som andra resultat gått lite vår väg, har det plötsligt öppnats en dörr till räddning. 




Under samma period som vi lyckats samla på oss en ansenlig summa poäng har Björklöven börjat förlora sina matcher. Gapet har till idag minskat till ynka fyra poäng. Fyra poäng! Med sjutton omgångar kvar att spela!


Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!

I nästkommande omgång möter vi........Björklöven!

Kan det bli mer raffinerat än så? Va? 

Om jag för ett ögonblick skenar iväg i mina positiva tankegångar kan vi med andra ord, om två omgångar, tagit oss upp ur brunnen, ur diket, ur ångestdimmorna. Vad säger ni om det? Om två omgångar kan vi i den bästa av världar vinka det negativa kvalspöket adjö, visa fingret, och istället börja snegla uppåt i tabellen.

Sjutton omgångar kvar. Det innebär femtioen(51) poäng att spela om. En himla massa poäng. Det är så många poäng att även om allt går emot de två kommande omgångarna finns chansen ännu kvar. Om än med lite dystrare förtecken. Femtioen poäng. Det är alldeles för tidigt att ge upp. Oavsett. 

Så, nu skriver jag det jag tänker
- Ta för i helvetet chansen. 
- Släpp inte möjligheten. 
- Kuka inte ur. 
- Fega inte. 
- Våga och vinn. 
- Släpp handbromsen. 
- Kör in i kaklet. 
- Ta inga fångar. 
- Snälla pojkar för aldrig kyssa vackra flickor!
- Kör!


Så. Det var skönt att få ur sig. Nu förväntar jag mig att våra Gulsvarta spelare kommer ut med blottade hörntänder och bara kör över SSK. Kör över. Plattar till. 

Tack för ordet....


Söndagens matcher




19 januari 2017

Heroiska insatser gav fem poäng..




Västerås - AIK 2-1 (2-1, 0-0, 0-0)
AIK hemma var en pers att uppleva från läktarhåll. Efter en spelmässigt jämn förstaperiod var det bortalaget som tog över allt mer spelmässigt. Den tredje perioden var för oss på läktaren en känslostormande upplevelse. AIK satte verkligen full fart framåt och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg och vi själva fick allt svårare att överhuvudtaget få tag i gummit. Rädslan att förlora viktiga poäng gav dock laget enorm energi och man spelade otroligt uppoffrande utan puck. Det täcktes skott i parti och minut och många av AIK:s avslut nådde aldrig fram till storspelande Henrik Lundberg i målet. 

När dessutom Jimmie Jansson lyckades dra på sig en utvisning i matchminut 56 blev spänningen närmast olidlig. AIK var inte sena att plocka ut målvakten för att spela med sex man mot fyra. Om trycket varit hårt mot vår kasse innan så var det intet mot hur det blev de sista minuterna av perioden. Från den position jag hade på Södra ståplats räknade jag in en kvittering till AIK flera gånger om. Men. På något mirakulöst sätt stoppades pucken upp, hela tiden, av något eller någonting. Oftast i form av Henrik Lundberg som sprattlade rejält för att rädda hem segern. 

Två powerplaymål i den första perioden. Målskyttar Marcus Bergman och Fredrik Johansson. Aldrig kunde jag tro att dessa två mål skulle räcka till seger mot ett offensivt mycket kreativt AIK. Men, ibland räcker det otroligt långt med att alla, verkligen alla, i laget knyter nävarna och ger sig fan på att vinna. Det är på sitt sätt skrämmande att vi kunde bli så tillbakatryckta som vi blev i den tredje perioden men man får ta det onda med det goda. Vi vann. VI VANN! Det är liksom det som räknas!






Vita Hästen - Västerås 2-3 (sudden)
Efter seger kommer förlust. Lite så har vår säsong sett ut denna säsong. Vi har sällan haft förmåga att följa upp en vinst med ännu en vinst. Inte haft förmågan att rida vidare på en liten framgångsvåg. Hela tiden tillbaka till ruta ett, på något sätt. Två steg fram, två steg bak, två steg fram, två steg bak. Det var därför med rätt små förhoppningar jag inväntade mötet med Vita Hästen på bortaplan. Naturligtvis började det med en motgång direkt. Och en till. Och en till. Efter knappa sex minuters spel hade Hästen bekvämt fått segla iväg genom två mål i powerplay.  Då kändes det lagom kymigt. Då kom den stora ångesten svepande igen. Som en våt filt. Allt var som vanligt, igen.  Men, under över alla under, vi kom tillbaka in i matchen. Detta genom ett riktigt slumpmål signerat Anton Mylläri. Även det ett mål i powerplay. Anton avlossade stora kanonen från blålinjen och pucken seglade in bakom Hästens målvakt. Tydligen träffade pucken något, eller någon, på vägen fram och ställde Pontus Sjögren i målet. Men vem bryr sig? Äntligen lite medflyt. Kul!

Inför den andra perioden var jag lagom hoppfull. Kanske vi skulle kunna gneta oss till en poäng om vi bara orkade stänga ned Hästens offensiv. Oj, vad fel jag fick. Fast på ett positivt sätt. Vi behövde knappt spela i egen zon under den andra perioden. Istället var det vi som tog tag i taktpinnen och öste på offensivt på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort på bortaplan denna säsong. Hästen fick slita för att försvara sin uddamålsledning. Redan efter fem minuter tog Hästen timeout men det hjälpte föga. Gulsvart bara ångade på och belönades med ett powerplay där Fredrik Johanson stänkte in kvitteringen på en magnifik framspelning av Christopher Fish

Resten av perioden fortsatte i samma andra. Vi anföll, skapade chanser, och Hästen slog ifrån sig. Tanken slog mig. Tänk om vi i laget hade haft en Anton Holm! Grabben i SSK som smäller in mål i parti och minut. Eller en Malte Strömvall! En spelare som hänger var tredje chans. Eller varannan. Eller varje chans som dyker upp. Lite som Stefan "Loppan" Hellqvist. Osynlig i 59 minuter av 60 men när man summerar matchen/er har han hängt två baljor. 

Som tur är har vi en Christopher Fish som sadlat om till playmaker och framspelare av rang. Först den suveräna framspelningen till 2-2. Sedan det makalöst smakfulla förarbetet till Niklas Lihagens mål i sudden. Man bugar,bockar, och tackar för uppvisningen. 

Men, visst satt man med darr på läppen och befruktade det värsta i slutet av den tredje perioden. Hästen fick chansen att spela fem mot fyra med knappa två minuter kvar av perioden. För många spelare på isen för Gulsvart! Det hade varit riktigt nattsvart att torska matchen på en sådan utvisning och efter en så väl genomförd bortamatch. Lyckligtvis fick Hästen lite gummiarmar när läget bjöds och lyckades inte förvalta den bjudningen. 

Två segrar i rad! Man tar sig för pannan, slår sig för bröstet, nyper sig i armen. Ja, det är sant. Två jävla segrar i rad! Nu är vi på gång...

Förstår när vi får in lite förstärkning i truppen. En kille med lite näsa för målet. Då blir vi att räkna med i kampen om platserna åtta till tolv. Sanna mina ord. 



15 januari 2017

Nya spelare in?

Vi behöver lite mer jävlars anamma...


Allt sedan VIK Support överlämnat sina insamlade pengar har vi supportrar gnytt och klagat över att det inte händer något på värvningsfronten. När dessutom beskedet kom häromdagen att ett sponsormöte genererat mer pengar till värvningspotten ökade klagosången. Jag har förståelse för detta. Naturligtvis vill vi alla se ett nyförvärv som kommer in i truppen och ställer lite frågor till övriga spelare. Frågan är dock, som vanligt, om det finns just den, eller de, spelare som vår sportchef Andreas Appelgren så hett åtrår. 

Röra om lite
Vad jag förstår siktar "Äpplet" på att plocka in tre spelare till den befintliga truppen. En back, en center och en mer renodlad avslutare. Nu är det inte vilka dussinlirare som helst som ska handplockas. Nej, här handlar om att hitta exakt rätt till varje position. Vi pratar nu inte om breddspelare. Vi pratar om spelare som ska göra skillnad. Spelare som genom sin närvaro sätter lite sprutt på övriga truppen. Spelare som under träning och match visar att det gäller att prestera för att få spela. Latoxar gör sig icke besvär, typ. 

Bättre konkurrens
Med några nya spelare in i truppen uppnår även tränarna ett önskemål om större konkurrens i truppen. Plötsligt måste spelare som tidigare närmast varit givna i startuppställningen slita lite extra för att få speltid. 

Lihagen
Angående nyförvärv. Vi har ju redan ett potentiellt nyförvärv som just nu står utanför laget. Tänker på Niklas Lihagen. Låt oss drömma för en kort stund. Förstå om Lihagen tänder till när han åter för chansen i laget. Känner sig motiverad, revanschsugen, lite lagom förbannad, och plötsligt hittar en väg tillbaka till sitt spel. Vilket välkommet tillskott. Kostar dessutom inte en spänn ur värvningspotten. 

Back som spelar skadad
Anton Mylläri får för tillfället rätt mycket skit för sitt spel. Frågan är hur mycket skit han förtjänar med tanke på den skada som han bevisligen brottas med inför var match. Är det möjligen så att våra tränare ställer för stora förväntningar på hans spel. Att Anton, trots sitt handikapp, ska hitta det spel som gjorde att föreningen månade om att snabbt skriva nytt kontrakt under förra säsongen? Ska jag vara ärlig har den gode Anton haft en tuff säsong redan från första skär. Det har helt enkelt inte klaffat. Han har aldrig hittat tillbaka till den förträffliga form han hade innan den olyckliga knäskadan. Det finns en enorm uppsida i Antons spel som ännu inte kommit fram denna säsong. Mycket tråkigt.

Här ovan två spelare som kan så mycket mer än de haft möjlighet att visa denna säsong. Förstå om Anton och Niklas kommer igång igen. På riktigt. Hittar formen. Det är banne mig som två nyförvärv.

Synergier
Vad ska vi då förvänta oss för effekter av tänkta nyförvärv. Framför allt att det blir lite nyordning i truppen. Att det tillförs någon form av ny energi. Att våra tränare får möjlighet att hitta nya uppställningar som kan generera mer poäng. Hitta en bättre balans i lagdelarna, helt enkelt. Med nytillskott av spelare öppnas dörren för att få igång spelare som just nu trampar vatten. Inbillar mig helt enkelt att övriga spelare i truppen tycker det är stimulerande med lite nytt blod i truppen. Vardagen för våra spelare blir kort sagt lite mer spännande. I allt från snacket i omklädningsrummet till spelet på isen.

Så, nu är det bara för "Äpplet" att leverera. Slovak, tjeck, finne, dansk, eller svensk, Spelar ingen roll. Då vi av erfarenhet vet att nya spelare behöver några matcher för att acklimatisera sig är det inte läge att vänta. Fram med plånboken nu kära Sportchef!



Vilket jävla magplask!

Tingsryd - Västerås - Årets magplask för Gulsvart!
Tingsryd - Västerås 7-1
Nej, jag hade inte högt ställde förväntningar inför mötet med Tingsryd. Nej, jag förväntade mig inte en genomklappning. Ja, jag inbillade mig att vi skulle kunna kampa om poängen.  Jag fick både fel och rätt. 

Inledningsvis, hela första perioden, var vi med i matchen. Jag skulle kunna drista mig till att vi var aningens bättre än Tingsryd. Detta följdes upp med en stabil inledning av den andra perioden. Men efter ganska precis halva den andra perioden hände följande:

Swehockey

Detta inträffade ungefär samtidigt som sändningen via Cmore dog. På något sätt logiskt. Tingsryd lyckades med konststycket att smälla in tre puckar på mindre än två minuter. Som om inte detta var nog drog vi på oss en utvisning som Tingsryd  kunde utnyttja fram till 5-1. Ett målresultat som inte alls speglat matchbilden fram till halva den andra perioden. 

Faktum är att vi spelade rätt stabilt. Att det såg "lite lovande" ut. Att det grodde en liten förhoppning om att vi skulle kunna ta poäng. Men allt detta grusades inom loppet av några minuter. Sedan var matchen död. 

Att Tingsryd sedan lyckades peta in två mål till i den sista perioden var fullkomligt logiskt denna kväll. De behövde in princip bara lägga pucken mot mål så gick den in. 

Om jag försöker summera matchen vill jag inte påstå att Tingsryd var sju gånger bättre än oss, spelmässigt. Sanningen var nog att det i femtiofem minuter var en spelmässigt jämn match. Om vi tar bort det som hände mellan matchminut 30 till 34 i den andra perioden, vill säga.

Hur i hela alla sin dagar kan det bli som det blev? I tre matcher i rad släpper vi inte in mer än ett mål under sextio minuter. I tre raka matcher har försvarsspelet varit närmast felfritt. Så kommer detta! Jag tycker mig ana en förklaring i det som Christer Olsson säger efter matchen. Det låter banalt, det låter klyschigt, men är ack så sant. För ett lag som vårt, som kämpar om överlevnad i varje match, varje byte, varje situation ute på isen, finns inte utrymme för minsta misstag. Vi är inte ett lag som kan skaka av oss motgång, borra ned huvudet, och komma igen, lägga in en högre växel, gasa på för att komma ifatt. Tvärtom är vi ett lag som är oerhört beroende av att alla spelare hela tiden tar exakt rätt beslut så att varje handling föder ny positiv energi.

Idag orkade inte spelarna följa stallordern, matchplanen, och genast brast strängen. Korthuset rasade ihop. Ett misstag födde nästa och nästa, och nästa, och plötsligt var det över. Jag har sett flera andra lag rasa ihop denna säsong. På ungefär samma sätt. Vita Hästen, Oskarshamn, Modo, AIK, Almtuna. Gemensam nämnare. Alla är lag med dåligt självförtroende. Lag med spelare som stundtals inte klarar av att hantera allvaret, anspänningen, kravbilden, och plötsligt faller igenom i allt det som ska utföras på isen.

Så här i efterhand försöker jag se nyktert på raset. Visst, det svider i hjärtat när man ser eländet men samtidigt är det bara en förlust. Kanske det känts än värre om vi varit med i matchen fram till slutet men torskat på ett uddamål. Att vara nära men ändå förlora är banne mig än värre. Det finns trots allt olika grader av helvetet. 

Min naiva förhoppning är att denna insats nu ska föda en eld inom varje spelare. En eld som kommer brinna intensivt och påtagligt till mötet mot AIK. Jag förväntar mig en spelartrupp som vill ha revansch och på ett eftertryckligt sätt visar att de inte vikt ner sig för gott redan nu. 


Matchfakta - Swehockey





11 januari 2017

Seger mot IKO - trots svag spelmässig insats!



Västerås - Oskarshamn 2-1
Jag vill inte påstå att Gulsvart kom ut fullpumpade med energi och självförtroende efter två raka matcher utan förlust. Istället var det lite lagom avslaget och försiktigt. Som tur var ville inte heller Oskarshamn dra upp något vidare tempo i matchen. Det var helt enkelt en rätt dålig match rent spelmässig som vi bjöds på. Skotten 4-3 till hemmalag efter den första perioden underströk att det inte var någon vilda-västern-hockey som spelades. 

Om man hade förväntningar på att Gulsvart skulle komma ut med bättre energi till den andra perioden blev man djupt besviken. Istället var det Oskarshamn som tog tag i taktpinnen och omgående smällde in en ledningspuck fram till 1-0. Sedan följde en hemsk period där Oskarshamn åkte åttor runt hemmalaget och dominerade närmast fullständigt. Dominansen var så kraftigt att Christer Olsson tvingades ta en time-out redan efter sex minuters spel. Då hade IKO avlossat sju skott mot Lundberg. Vi själva hade fått iväg ett(1) skott mot IKO:s bur. Som tur var spelade återigen Henrik Lundberg äckligt stabilt och vägrade släppa förbi sig fler puckar i den andra perioden. Skotten vanns av Oskarshamn med 14-6.

Inför tredje perioden var jag nöjd med väldigt få saker i spelet. Nöjd med endast ett insläppt mål. Nöjd med att boxplay fungerade. Nöjde med målvaktsspelet. Väldigt missnöjd med den närmast totala avsaknaden av offensivt spel. Det blev därför närmast ett antiklimax då Hampus Larsson klev fram omedelbart i tredje perioden och hängde in kvitteringen till 1-1. Det var minst sagt oväntat. Om vår insats höll lågvattennivå under andra perioden så vill jag påstå att laget fick upp nästan strax ovan vattenytan i den tredje. Spelmässigt en hygglig period. Vi höll jämna steg med Oskarshamn ända fram till slutsignalen. Detta utan att något av lagen visade speciellt mycket briljans i sitt spel.

Med tanke på lagets rätt tama insats kände jag mig nöjd med att det överhuvudtaget blev poäng. Dock hade jag inte högre tankar om möjligheten till mer än just en poäng. Men, där blev jag lurad. Efter en ganska händelsefattig sudden lyckades vi, äntligen, vinna en straffläggning! Henrik Lundberg gjorde vad han kunde och räddade vilket gav Lucas Zetterberg chansen att bli matchvinnare. Unge Zetterberg briljerade med två otroligt snygga straffar och därmed bärgades två sköna poäng.

Trots en stundtals stapplande offensiv har nu Gulsvart tagit sig igenom tre omgångar utan förlust under full tid. Laget har skramlat ihop sex av nio möjliga poäng. Det är ju inte alls så uselt!

Laget har snittat ett(1) insläppt mål på de tre senaste matcherna! Det är jävligt bra!

Under matchen mot Oskarshamn fanns det inte så mycket att glädjas åt rent spelmässigt, om jag uttrycker mig försiktigt, men, det fanns ljuspunkter värda att lyfta fram nu i efterhand:

- Lucas Zetterberg. Fått mycket förtroende i powerplay och där stänkt in mål. Däremot varit rätt osynlig i spelet fem mot fem. I matchen mot Oskarshamn tycker jag han bröt ny mark. För första gången tycker jag han tog för sig på ett riktigt bra sätt. Såg stark ut i många situationer på isen. Bestämd. Smällde på. Var aktiv. Har man dessutom skramlat ihop sexton poäng och ligger trea i den interna poängligan, så har man gjort många saker bra.

- Hampus Larsson. Så underbart att se hur Hampus tar för sig allt mer i alla situationer ute på isen. Hur han vågar ta kliv även i det offensiva spelet. Fick hänga en kasse mycket välförtjänt. Har under hela säsongen visat en väldig jämnhet i sitt spel. Jag upplever honom som vår bäste back för tillfället!

- Simon Karlsson. Borta från spel en räcka av matcher. Kliver in och agerar väldigt lugnt. Trots att han ibland vill överarbeta vissa situationer i egen zon gillar jag det jag ser. Här har vi en back som vågar hålla i pucken och leta kreativa lösningar. Kan bli riktigt bra om han får spela in sig ordentligt efter sin skada.

- Henrik Lundberg. Kommentarer överflödiga!

I övrigt anser jag att Markus Bergman i mångt och mycket är ett fynd. Mycket spelare för pengarna, om man säger så.

Kul även att C Olsson släppta in "besten" Douglas Alenbring i boxplay. Fick briljera med några rejäla bröstvärmare. 

Plötsligt tycker jag vi har backar som räcker och täcker! Vi har sannerligen styrt upp defensiven rejält. Nu återstår resten. Hur i hela friden man ska få igång offensiven? Men, det är som man säger en helt annan femma. In med Lihagen nu. Gissar att han är rejält spelsugen...

Tack för kaffet..



8 januari 2017

Bänka, sportchefer, Bromé och Frycklund!


När folket får bestämma! Min lilla enkät ger ett entydigt svar, bänka spelare som inte presterar!

-----------


Såg att frågan om dubbla sportchefer kom upp på Gurkburken under dagen. Återigen funderas det över nyttan med att ha två personer på en tjänst! Slängde upp en frågeställning på #twitter och fick ganska omgående ett svar:



Ska jag vara helt ärlig hade jag själv inte riktigt full koll på varför man valde att tillsätta två sportchefer. En anledning påstods vara att Patrik Zetterberg tillsattes för att blidka opinionen. Kanske har föreningen missat att tydliggöra tanken med två sportchefer så vi vanliga dödliga begriper!

---------------


Mathias Bromé
Som bekant spelar gamle VIK-bekantingen i Mora numera. Där går det bra. Så bra att unga Mathias numera kan ses som en riktigt stabil poänggörare på allsvensk nivå. Faktum är att han går mot sin bästa säsong, någonsin, när det gäller poäng och mål. Följde delar av matchen mellan IKO och Mora igår. Mathias låg bakom 1-0 samt delaktig  i Moras 2-0. Han bara kör!

Bromé frispelar kompis fram till 1-0!


Mathias får andra-assist på klapp-klapp-mål i powerplay!


Mathias och Mikael Frycklund spelade som bekant en säsong i Asplöven. Redan där började Mathias producera mer poäng och mål än tidigare i VIK. Frycklund hade det lite tyngre i Asplöven vad det gäller poängutdelningen. Till denna säsong valde Västerås att locka hem Frycklund medan man inte visade något intresse för Bromé. 

Tendens håller i sig. Bromé är den som fortsätter utvecklas mest när det gäller poäng och målgörandet. 

När jag pratat med Bromé om varför han tycks utvecklas så mycket mer nu i sitt spel är svaret enkelt: - Har  fått större förtroende, mer istid, och får spela i alla spelformer!

Framför allt får han spela på det sätt som passar honom bäst. I den roll som han känner sig mest bekväm i. Bromé är ingen "gnuggare", han är en lirare. Hos oss fick han mest speltid som "energispelare" och skulle störa motståndare. Både i Asplöven, och nu Mora, odlas istället hans kreativa spel. Och, det ger tydligen utdelning. Så kan det gå.

Lite mer statistik:

Säsongen 15/16


Hittills 16/17 

Hittills 16/17 


Det om detta!