16 augusti 2016

Modo behöver pengar...

Ser idag att anrika Modo, inte helt oväntat, står inför tuffa ekonomiska utmaningar. På samma sätt som Timrå gjorde för blott några år sedan. Ni minns säkert eländet den gången. Situationen blev akut för Timrå och risk fanns för konkurs och degradering under pågående säsong. Under en tid var vi många som fruktade det värsta. Om Timrå inte klarat biffen hade konsekvenserna blivit oerhörda. Hela tabellen hade fått räknats om. Poäng omfördelas. Lag tappat eller vunnit placeringar. Detta i en fas då övriga lag slogs med näbbar och klor för playoff-platser och kvalserie. Lyckligtvis skedde inte detta utan Timrå kunde slutföra seriespelet.

Nu seglar en ny aspirant upp, Modo. Enligt föreningens ledare är det inte någon fara att klara av innestående säsong. Fan tro´t. Vi har hört de förut. Vår egen pinsamma belägenhet inträffade lyckligtvis(!) efter säsong. Vi slapp åtminstone oroa övriga lag under pågående seriespel. Frågan blir naturligtvis hur ärligt man nu redovisar den ekonomiska statusen från ledarhåll uppe i Örnsköldsvik? Det är inte heller några småsummor man äskar från kommunen för att klara föreningens överlevnad på längre sikt. 

Därmed är vi återigen tillbaka i samma dilemma. Vad spelar det för roll med krav på ekonomisk balans, eget kapital, som villkor för elitlicens om föreningar hålls levande med stora kommunala bidrag? Jag är absolut inte ute efter att hänga ut Modo när de nu har uppenbara problem. De är inte ensamma om att jobba i en tuff ekonomisk verklighet. Däremot anser jag att det nu är dags för SHL och HockeyAllsvenskan att revidera villkoren för elitlicensen. Det kan inte vara rimligt att förutsättningen för en elitklubbs överlevnad ska hänga på en kommuns beredvillighet att skjuta in pengar i verksamheten. 

Det går jävligt bra att kräva nykomlingar i mindre orter att de ska satsa miljoner på arenor, sittplatser, och andra faciliteter, men att detta ofta finansieras direkt från invånares skattsedel tycks inte bekymra herrarna i SHL! Då går det bra att blunda. Det viktiga är att det blir ett fin event. Det gäller att hålla skenet uppe. Låtsas att SHL är NHL. Så länge detta fortgår kommer allt fler elitföreningar utan kommuners välvilliga inställning slås ut. 

Det om detta...








14 augusti 2016

Skön inställning av Gulsvart...

Salavat Julajev-VIK Hockey 6-3 (2-0, 2-1, 2-2)

Idag ställdes man mot ett riktigt spelskickligt lag. Salavat från KHL. Jäklar i min låda vad det gick undan ute på isen. Minsta misstag bestraffades med tryck mot egna målet. Marcus Dahlbom fick slita. Puckar kom från alla håll. Högt och lågt. Löst och hårt. Det fanns stunder i matchen där spelarna verkligen fick ta ut sig maximalt i varje moment för att överhuvudtaget hänga med. Vid puckvinst var tiden minimal för hantering. Minsta dräll så var ryssarna framme och snodde trissan. Ibland hann vi helt enkelt inte med. Inte alls oväntat. Det som var mer oväntat var hur många i spelare i laget faktiskt agerade. De fegade inte ur. De försökte, efter bästa förmåga, svara upp mot övermakten. 

Istället för att leta enkla sarg-ut-lösningar ur egen zon försökte man hela tiden hitta spelvägar. Ibland straffades man men allt som oftast lyckades man hitta spelvägar ur egen zon och in i anfallszon. Förvånansvärt ofta kunde man även hålla spelet uppe i anfallszon. Komma till avslut. Skapa chanser. 


Jämför jag lagets insats med senast borta mot BIK Karlskoga fanns många saker som var bättre. Lite märkligt med tanke på motståndet. Idag såg jag inte backar som gick bort sig. Vi bjöd på oerhört lite eget fummel och misstag. Ryssarna fick minsann ta i ordentligt själva för att skapa sina lägen. Och visst skapade ryssarna lägen. I parti och minut. Men denna gång stod vi upp,boxade ut, tog hand om returer, och gav Dahlbom i kassen mycket fint understöd.

Redan mot BIK Karlskoga anades en viss tyngd och frejdighet i vår offensiv. Idag fortsatte det. Det fanns flera spelare som verkligen matchade Salavat i intensitet, fart, och vilja. Ta Niklas Lihagen som exempel. Idag hade han kul på isen. Vågade verkligen utmana med fart, kraft och tyngd. Tog sig fram som bara han kan när den västen är på. Tillsammans med Linus Svedlund skapades flera fina framstötar som kunde resulterat i mål. Det är lite Fyrtornet och Släpvagnen över det ekipaget.

Unge Jesper Andersson fortsätter övertyga. Senast mot BIK Karlskoga hängde han en snygg kasse. Idag visade han prov på stort mod när han trampade iväg genom mittzon och rundade ryska backar. Den gossen är inte blyg. Här finns potential som jag tidigare förbisett.

Återvändande Mikael Fryklund gjorde många saker bra idag. Bra driv i åkningen, vågade hålla i pucken, vann många tekningar. Såg helt enkelt pigg och rapp ut.

Inför den sista perioden, vid ställningen 4-1 till Salavat, fruktade jag att orken skulle tryta för de våra. Att Dahlbom skulle få vittja nätet ett otal gånger. Så blev inte fallet. Istället kom laget ut och satte riktigt bra fart. Satte högre press. Åkte ännu mer skridskor. Jagade livet ur sig själva. Belöningen kom i form av två reduceringsmål. Det ena i powerplay av Mikael Fryklund. Det andra i snygg spelvändning där framstormande backen(!) Albin Lindgren kunde hänga in trissan. 

Faktum är att vi efter våra reduceringar gick hårt för att nå eventuell kvittering och en och annan halvchans skapades. Mitt i våra ambitioner att gå ifatt målmässigt drog vi på oss två utvisningar som gav Savalat chansen till spel fem mot tre. När det återstod endast fyra sekunder i detta numerära underläge lyckades de peta in en puck fram till 5-3

Ett mått på den härliga inställningen till matchen var att Christer Olsson tog ut målvakten med halvannan minut kvar att spela. Här gällde inte att förlora med hedervärda siffror. Man ville istället göra ett försök att gå ifatt. Med sex man på isen lyckades laget skrapa fram några halvchanser men istället för reducering kunde Salavat kasta in 6-3 med endast sekunder kvar på matchuret.

Marcus Dahlbom må ha haft det lite svårt att få tag i, suga in,  alla puckar denna kväll men inget mål kan lastas på hans konto. I min bok gjorde Dahlbom en alldeles utmärkt match.

Nyförvärvet Markus Person är bra. Bättre än jag förväntat mig. Slut på meddelandet.

Träningsmatch är träningsmatch. Så sant, så sant. Resultat av underordnad betydelse(!). Det som jag letar efter under försäsong är inställning. Hur spelarna försöker lösa sina uppgifter på isen. Med rätt inställning kommer man långt. I dagens match var det väldigt många spelare som visade just det. Inställning. En vilja att vara med och påverka. Att agera. Det är något att bygga vidare på. En bra grund.

För en handfull spelare måste det redovisas bättre insatser kommande träningsmatcher. Något de själva är ytterst medvetna om. En sådan är Lucas Zetterberg. Ung, lovande, med massor av talang. I de två matcher som spelats har han inte alls kommit till. Det kommer ny match på lördag. Leksand i Mariestad. Kanske är det då Lucas växlar upp, börjar göra avtryck, sätter sig själv på kartan.


Första perioden:
1-0 Dmitri Boradyev (Linus Omark), 2-0 Linus Omark
Andra perioden: 
2-1 Markus Persson (Eric Berkerud), 3-1 Sergej Soin, 4-1 Michael Borokav.
Tredje perioden: 
4-2 Mikael Frycklund (Jimmie Jansson) pp1, 4-3 Albin Lindgren (Markus Persson), 5-3 Sergej Soin pp2, 6-3 mål i tom kasse.
Skott totalt: 58-37.



Tack för mig









13 augusti 2016

Salavat väntar i Hedemora..

Ryssar är inte att leka med...


Salavat är ett bra lag. Avsevärt bättre än något lag vi kommer möta denna säsong. De har redan avfärdat Modo och Leksand på ett bekvämt sätt. Vårt möte med Salavat blir deras tredje match på kort tid. Kanske talar det till vår fördel, kanske finns det lite mättnad i benen hos deras spelare. Å andra sidan har de en trupp som är gigantisk. Bara att de har fem(5) målvakter visar på detta. Lägg därtill elva(11) backar och arton(18) forwards så förstår man att de kan rulla runt med rätt mycket spelare från match till match. 

Personligen har jag lite svårt att se nyttan med att träningsspela mot en sådan oerhört kompetent motståndare. Kanske finns en förhoppning om att våra egna spelare ska motiveras till att försöka tävla på en riktigt hög nivå. Att de ska få en insikt i att de inte på något sätt är fullkomliga. En liten käftsmäll mot egna spelare som tror sig vara tillräckligt kompletta. Att detta sedan ska sporra de egna till att träna än mer fokuserat, att bli bättre. Tja, inte vet jag. En sak är dock säker. Den målvakt som för chansen, troligen Dahlbom, kommer få bekänna färg. För Dahlbom finns chansen att göra sitt livs match, vara rena väggen, och ta med sig detta inför säsongen. 

Nåja, om spelare, ledare, tränare tar sig an denna match på rätt sätt och i efterhand tar hänsyn till rådande omständigheter kan det säkert komma något gott ut av söndagens drabbning.

Själv är jag naturligtvis på plats för att se matchen. Hedemora är en alldeles lagom utflykt under försäsongen. Oavsett utgång är försäsongsmatcher bland det roligaste som finns. Kul att se laget växa och skönt att inga poäng delas ut. Så borde det vara hela säsongen...


Mot Hedemora...

11 augusti 2016

Smisk, som vanligt, i Karlskoga...

BIK Karlskoga - Västerås 6-3

Kul att årets hockeysäsong nu dragit igång. Kepsen och jag drog till Karlskoga för att ta del av försäsongens första skär. Som vanligt hade vi inga som helst förväntningar på laget. Givetvis finns alltid en önskan att laget ska gå fram som värsta ångvälten, mosa, krossa, och förgöra varje motståndare i varje match. Platta till, helt enkelt. På rak arm kan jag inte komma ihåg att vårt lag någonsin uppträtt på ett sådant ståndaktigt sätt under en försäsong, men i alla fall. Man kan väl få önska?

Inför matchen var vi ytterst medvetna om att våra unga nya backar skulle få det hett om öronen. Det var upp till bevis, genast, utan krusiduller. Av gammal hävd är BIK Karlskoga ett lag som kan blanda briljans i sitt spel med arrogans i sitt uppträdande. Inte sällan avslutas alla anfall för BIK Karlskoga med att Wessner sätter en handske i ansiktet på alla motståndare. Det är lite av hans signum. Han menar säker inget illa. Ibland kan arrogansen övergå i mer handgripliga yttringar. Då ska det bökas, stökas, och knökas i var och varannan minut. Med andra ord en perfekt miljö för våra nya unga backar att tuktas uti. Klarar man av Wessner och & klarar man allt. 

Nu blev det en väldigt snäll match. Nästan inget bus och stök alls. En liten missräkning på sitt sätt. Det var överhuvud taget en match med väldigt lite kroppskontakt. Spelaren gav varandra fritt spelrum att ta sig fram både här och där. Bäst på detta spelsätt var vi. Vi var väldigt artiga. Bjöd våra motståndare både tid och utrymme att spela pucken. Som gäster ska man visa hänsyn mot sina värdar. 

Som ni förstår av inledningen på detta inlägg lägger jag inte stor vikt vid resultatet eller enskilda spelares prestationer. Vårt lag är i en fas där man ännu inte bestämt vem ska ska göra vad. Vem som ska spela med vem, hur man ska spela, när man ska spela. Syftet med försäsongsmatcher är i första hand att söka svar på nämnda frågeställningar. Några svar fick säker vårt tränarpar och sportchef redan under gårdagens match. Frågan är om svaren är relevanta när vi summerar försäsongen? Mycket hinner hända i spelares utveckling på den månad som återstår till seriepremiär. 

För den som är lite mer insatt och tycker det är lajbans med taktik så finns det detaljer att fundera över. Under en räcka av säsonger har vårt lag arbetat mycket med överbelastning i egen zon. Det kan knappast undgått någon. Ett koncept som när det fungerar är alldeles utmärkt. I och med Andreas Appelgrens inträde som tränare under slutfasen av förra säsongen skedde något av ett systemskifte. Laget gick från att arbeta konsekvent med överbelastning till att mer spela ett uppställt zon-spel i egen zon. Man backade helt enkelt hem och ställde upp lite mer. Lät motståndare husera lite som de ville längs sarger. Det såg väldigt passivt ut. Oavsett system man spelar handlar det alltid om enskilda spelares prestation. Förståelse för när man ska agera. Har inte spelarna förståelse för hur taktiken, spelmodellen, ska genomföras faller det mesta platt till marken. 

Vad jag förstått av de träningar jag sett vill nuvarande tränare Christer Olsson implementera ett lite annorlunda spel för våra backar. Det har varit väldigt mycket fokus på man-man-spel för backar under träning. Att jobba aktivt mot motståndare och söka blad mot blad. Förhindra passningar eller avslut. Under gårdagens match såg vi flera exempel på detta. Med varierande resultat. Stundtals såg det inte speciellt bra ut. Precis som det ofta gör under träningsmatcher. 

Det vi inte alltid ser från läktarhåll är vad övriga spelare gör på isen. Vi ser ofta den ensamme backens/spelarens agerande men inte vad hans lagkompisar håller på med. Det är inte bra. Gör vi inte det så ser vi inte helheten. Då missar vi förståelsen för att saker ibland går åt skogen. Så mycket har jag begripit att alla spelare på isen har ett gemensamt ansvar oavsett var de befinner sig. Det kallas att ge varandra understöd. Var det något laget misslyckades med under gårdagens match var det just detta. Understöd. Någon som hört talas om begreppet "press med understöd"? Vanligt förekommande i fotboll. Samma formell gäller i ishockey. Man kan inte som back/forward sätta press utan understöd. Då är man rökt. Mer understöd, det vore fint. Gärna till nästa match...


Att redan nu ge sig in på att bedöma och fördöma spelares insatser är närmast fånigt. Nej, det är fånigt. Rent av urbota dumt. Själv tar jag fram yxan den 10 oktober. Känns som ett bra datum. Då ska huvuden rulla, sanna mina ord...


Ses i Hedemora!









9 augusti 2016

Importer de senaste sex åren. Jag rankar de tre bästa...

I detta inlägg roar jag mig med att titta tillbaka. Hur har det egentligen sett ut? Hur gick det med alla våra importer som passerade revy. Vilka gjorde större avtryck än andra. Vilka gjorde skillnad. Vilka lyfte laget när det verkligen gällde? Vem, eller vilka, av alla dessa importer var egentligen bäst, betydde mest, under sin tid i vår tröja? Gemensam nämnare är vår förre sportchef Niklas Johansson. Det är hans lagbyggen som nu synas lite i efterhand. Uppgifter över alla spelare kommer från Elite Prospects - Hockey. Saknas det något namn så skyller jag därmed på mitt eget usla minne samt nämnda källa. 

När det gäller importer har jag inkluderat alla spelare som inte har svenskt pass. Några spelare har gått via juniorlag innan de provat lyckan i A-laget. Även de räknas som importer i denna sammanställning.

Det som är lite spännande är våra placeringar i serien från säsong 2010/11 fram till 2014/15. Vi klättrar från 5:e till 1:a plats. En placering upp varje säsong. Det om något signalerar att något gjordes rätt. Vi blev hela tiden lite bättre. Tyvärr finns det ett annat faktum som pekar på något mer besvärande. Vi var som sämst när det gällde som mest! När vi väl krånglat oss fram till kakbordet var orken slut. 

Fokus på detta inlägg lägger jag dock på något annat. Vem av alla dessa importer har varit bäst? Bäst för föreningen? Gjort störst nytta? En nog så klurig uppgift. När jag nu gör mitt urval är det inte poängen, målen, som är avgörande. Det är hur respektive spelare genom sin närvaro, i båset, på träning, på isen gett laget en extra dimension. En spelare som genom sitt agerande visat vägen. En spelare som gjort skillnad, helt enkelt.

Lite längre ned på sidan kommer mina kandidater.


2010-11
Damien Fleury
Jaroslav Jabrocký
Juha Kiilholma
Evan McGrath
Lubomir Vaic
Jason Walters

Tränare:Mats Waltin 
Assisterande tränare: Bert Robertsson 
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 5


2011-12
Matt DeMarchi
Broc Little
David Lundbohm
Joel Mustonen

Tränare:Mats Waltin 
Assisterande tränare: Jens Hellgren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 4


2012-13
Brendan Mikkelson (Lockout)
Mikael Backlund (Lockout)
Patrik Berglund (Lockout)
Matt Fornataro
Eric Johansson
Brady Leisenring
Mark Santorelli

Tränare:Joakim Fagervall
Assisterande tränare: Jens Hellgren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 3
Placering kvalserie: 4


2013-14
Luca Boltshauser
Daniel Bellissimo
Luca Caputi
Kevin Doell
Matt Fornataro
Tomas Hyka
Robert Lantosi
Stefan Legein
Brady Leisenring
Kenndal McArdle
Evan McGrath
Tony Romano
Jeremy Williams

Tränare:Joakim Fagervall
Assisterande tränare: Per Hellengren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 2
Placering kvalserie: 6


2014-15
Nick Angell
Kristians Rubins
Matt Fornataro
Dustin Johner
Robert Lantosi
Evan McGrath
Brock Montpetit
Jan Urbas
Jeremy Williams

Tränare:Martin Filander
Assisterande tränare: Per Hellengren
Assisterande tränare: Tomas Mitell
Sportchef: Niklas Johansson 
Senior Advisor: Per Bäckman

Placering serie: 1
Playoff 1 till SHL: VIK - KHK 1-3. KHK till SHL
Playoff 2 till SHL: VIK - Rögle BK 1-3. RBK till SHL


2015-16
Vitali Koval
Charlie Cook
Jakub Cutta
Maksim Matushkin
Kristians Rubins
Juha Uotila
Ville Korhonen
Robert Lantosi
Cody Murphy
Matias Myttynen
Nick Sorkin
Jan Urbas
Jeremy Williams


Tränare:Martin Filander
Tränare:Andreas Appelgren
Assisterande tränare: Johan Rosén
Assisterande tränare: Tomas Mitell
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 9


Följande tre spelare, importer, anser jag personligen gjort störst avtryck under sin tid i Västerås de senaste sex åren. Spelare som genom sin närvaro, på olika sätt, lyft sina lagkamrater och varit ett föredöme på isen, på träning, i båset. 

1. Jeremy Williams
2. Matt Fornataro
3. Jan Urbas

Tre spelare med helt olika skills. En alltid hårt arbetande(Urbas), en skicklig offensiv pådrivare(Fornataro) och en unik avslutare(Williams).

Nu protesterar säkert någon och vill lyfta fram Broc Little som den bäste. Jag erkänner att Broc fanns med på min topp-tre-lista men föll bort till sist. Broc Little var en enastående spelare men inte den spelare som laget kunde luta sig emot på samma sätt som mina tre kandidater. 

Så får det bli. Ni andra får tycka precis som ni vill:)