17 september 2017

Hur gick det?



Roade mig med att kolla in dagens resultat i Hockeyettan Västra och blev förvånad över några resultat. 

Enköping - Grums 1-2
Enköping fick bara med sig en poäng i hemmamötet mot nykomlingen Grums. Det var säkerligen en missräkning. Dessutom kom Enköpings kvittering till 1-1 med bara sekunder kvar av matchen. I sudden vann sedan Grums. Med tanke på Enköpings resultat under försäsongen hade jag själv räknat in en stabil hemmaseger. De vann två matcher mot Visby/Roma som exempel. 


Skövde - Surahammar 6-0
Skövde tvålade till Surahammar. Ett Sura som påstår sig ha ett mycket bättre lag än förra säsongen. (De lever fortfarande högt på insatsen mot oss när vi möttes i Cupspelet i Köping). Kanske dags att inse verkligheten? Det är skillnad på försäsong och riktiga tävlingsmatcher, typ! Gissar att Sura nu laddar ordentligt inför vårt möte på onsdag. Enligt dem själva hade de "massor av chanser" mot Skövde som de brände. Kollar man in statistiken från matchen så vann Skövde skotten med 43-26. Känns som hemmalaget hade viss dominans.


Borlänge - Lindlöven 2-5
Kanske den största skrällen denna omgång! Borlänge som tippas vara med i toppen gick på pumpen direkt. Visserligen vann man skotten med god marginal men det gäller ju att få in pucken, som bekant. 


Köping - Forshaga 7-4
Se där! Köping som var klapp-usla när vi slog dem med 12-1 under försäsongen tog en premiärseger. Men det satt hårt åt. Nykomlingen Forshaga var med i matchen nog så länge. Det stod 5-4 till hemmalaget i mitten av tredje och Forshaga hade rejält häng. Men, två utvisningar senare, för Forshaga, så hade Köping stängt matchen.


Arboga - Kumla 4-6
Arboga gick även de på pumpen i premiären. Tänkta bottengänget Kumla lyckades skicka in fyra(4) puckar i den sista perioden och vända 2-4 till 6- 4! Man gjorde fyra mål på knappt sju minuter i slutet av tredje. Vad hände där? 


Summerar man omgången så blir man inte klokare för det. Jo, kanske lite. Skövde är sannolikt ett hyggligt hockeylag. Nykomlingar och tänkta bottengäng firar triumfer tidigt i serien för att sedan dö lite stillsamt. Tror personligen Arboga kommer hänga med i topp fem. Bara så du vet. 


Nu väntar match borta mot Surahammar. Ett lag som naturligtvis inte ska kunna rubba oss. Dock får vi räkna med fullt ös medvetslös från Sura inledningsvis. De kommer gå ut hårt, hoppas på utdelning, för att sedan försöka hålla ut. Men med massor av tillresta Gulsvarta supportrar kommer det bli en hemmamatch, fast i annan lokal. Sura får trösta sig med publikrekord(!) och sälja kanelbullar som fan.


I övrigt konstaterade jag att Kristianstad fick torsk i bortamötet mot Hanhals! Det gjorde inte ont, inte ont alls..



På återhörande..





16 september 2017

Ståfräs i tredje efter impotens i två..

Tar av mig toupén och tackar för vändningen..


Jävlars i min lilla låda vad kul med hockey igen. Ja, faktiskt! Detta oavsett att vi nu lirar på hockeyns bakgård. Tredjedivisionen. Det är som man vill kräkas. Hur fan hamnade vi här? Allt är någons fel, men inte mitt, det står fullständigt klart.

Nåja, åter till gårdagens match. Inför nedsläpp var jag helt lugn. Efter första perioden aningen ur balans. Efter två perioder mentalt vilsen. Efter tre perioder välmående likt en brukspatron som precis pungslagit sina arrendatorer. Pöste och pyste av både lättnad och stolthet. Vilken jädrans gäng!

Mariestad var för mig något nytt. Säkert har vi spelat mot detta gäng tidigare. Dock något jag med bästa välvilja förträngt. Ryktesvis sades att de spelade lite "grisigt". Gärna lite småfult. Med en lagkapten som frontfigur i denna ädla disciplin. Ryktet var inte överdrivet. Det var som ett se ett BIK Karlskoga Light. Dubbelkollade matchprogrammet för att kontrollera. Fanns det någon "Wessner" dold i laguppställningen?

Mariestad stod upp bra, det ska erkännas. Lite för bra för min smak. När vi själva dessutom frikostigt som en friherre med demens delade ut små presenter i den egna defensiven, så såg det inte alls bra ut. 

0-1
Vid målet var Alexander Lindelöf lite mjuk i sargspelet bakom mål som slutligen resulterade i en överspelad Marcus Dahlbom. I sanning var det fler Gulsvarta som i just den sekvensen uppvisade mer inkontinens än konsekvens i agerandet. Dahlbom utan skuld. Vad ska karln göra? Friläge för tusan! Vi spelade alltså powerplay! 

1-1
Lyckligtvis lyckades vi komma tillbaka och kvittera till 1-1 genom Oscar Pettersson som stod rätt placerad på retur efter att Lehman skjutit. Vi spelade alltså powerplay och nu blev det mål i rätt kasse.

1-2
Men säg den lycka som varar! Drygt tre minuter senare stod vi återigen för ett impotent defensivt arbete och tillät Mariestad att enkelt peta in ännu ett ledningsmål! Pojklagsnivå, förbanne mig! Detta utan för den skull nedvärdera pojklagsspelare i övrigt.

1-3
Men nu jävlars skulle vällan vi ändå ta tag i detta. Sätta ned foten. Markera. Börja spela vårt eget spel. Visa musklerna, etc. etc. Inte då. Istället drog Douglas Alenbring på sig en utvisning för interference och gästerna nyttjade detta på sämsta sätt, för oss.


En något märklig period där vi i spelet fem mot fem såg större och starkare ut men fatala missar i defensiven, samt utvisningar, blev väldigt kostsamt. Nåväl, inför andra perioden kände jag ändå att det skulle kunna ordna upp sig. Att vi skulle kunna hänga en kasse, få lite häng, momentum,och ta över tillställningen. Hur gick det med det då? Tja, inte alls, vill jag påstå.


Andra perioden
I den andra perioden föll vi djupt ned i den fälla som Mariestad ställt ut. Istället för att försöka spela oss fram hemföll vi till någon form av "bök-och-stök-hockey" där vi inte alls var bekväma. Frustrationen spred sig på läktaren i samma takt som på isen för de Gulsvarta. 


En bild som beskriver perioden bra...
Källa:


Den andra perioden blev mest en kamp för våra Gulsvarta hjältar att hålla sig kvar i matchen. Trots att utvisningsminuterna tycktes jämt fördelade blev det Mariestad som fick chans på chans att avgöra, stänga, döda, matchen i flera powerplay. Chanser fanns. I mängd. Som tur var för oss misslyckades våra motståndare förvalta sina lägen. Ett enormt uppoffrande slit i boxplay bidrog även, naturligtvis, men i sanning, vi hade lite flyt, tur...


Fördröjning av spelet
Något som jag, och många med mig, störde oss på under matchen var Mariestads ständiga maskande vid byten. Sällan, eller aldrig, har jag sett ett lag så konsekvent dragit ut på sina byten. Inte sällan uppstod någon form av polsk riksdag vi Mariestads bås innan rätt spelare kom in för spel. Något som domaren till slut ledsnade på och därför delade ut 2 minuter för delaying the game. Något som skulle visa sig straffa Mariestad rätt hårt. Riktigt bra, tycker jag. De blev bitna i röven av sin egen ful-taktik vill jag påstå!

2-3
För vad hände sedan? Jo, direkt i inledning av tredje perioden drog Mariestad på sig ännu en utvisning och vi fick spela fem mot tre! Vi fick därmed en perfekt inledning av sista perioden med ett våldsamt tryck mot våra motståndares målvakt. Visserligen blev det inte mål i powerplay men strax efter att Mariestad blivit fulltaliga vräkte Jesper Cederberg sig fram och stänkte in 2-3. Vi var med igen! På riktigt! Så gött!

3-3
Efter målet fortsatte Gulsvart sin anstormning mot Mariestad som genast drog på sig ny utvisning. Smack, pang, och 3-3. Johan Skiöld höll sig framme på en retur och vräkte sig besinningslöst fram och slog in pucken. Snacka om att offra sig för att vara på rätt ställe. Man börjar allt mer förstå varför denne lirare ständigt gjort så många poäng i sin karriär. Inte det minsta rädd om näsan, typ!

4-3
Efter kvitteringen var det bara en tidsfråga, en formalitet, innan vi skulle göra ännu ett mål. Mariestad hade nu kroknat betänkligt och hade oerhört svårt att skapa något offensivt. Segermålet kom lika självklart som en finne på näsan i tonåren. Fredrik Johansson fick tag på trissan, drev på kassen, väntade, väntade, väntade, och la in pucken så elegant. P.g.a trötthet gjorde Mariestad ett klassiskt räknefel i den egna zonen vilket gav Fredda chansen att avgöra matchen. 


Defilering
Återstående tid i perioden(ca: 5 minuter) försökte självklart Mariestad flytta fram sina trupper för att få till en kvittering men de hade inte kraft nog kvar i armar eller ben. Visserligen fick de en chans i powerplay men då visade flera spelare i Gulsvart stort hjärta genom att täcka skott och slita räv. Inte minst Marcus Bergman som enligt osäkra källor nu har ett rejält blåmärke på ett onämnbart ställe!


Sammantaget en match med flera ansikten. Vi började hyggligt men spelade slarvigt defensivt. Därefter en fas där frustrationen slog tillbaka i form av massor av boxplay. Slutligen en urladdning där spelarna gav sig själva chansen att spela den ishockey som laget faktiskt kan. Från impotens till ståfräs, typ.


Det fanns en spelare som jag lade märke till extra i denna match. Kevin Weiskog. Var han bra eller var han bra? Jäklar vad han klev fram i tredje. 

Oscar Petterson, måltjuven, fick hänga en kasse. Så bra. Då är han igång.

Fredrik Johansson drev på hela matchen och i tredje perioden gav det utdelning i form av flera formidabla byten och ett segermål.

Övriga spelare ska ha en stor eloge för den moral som uppvisades denna match. Ingen jävel med gamnacke så långt mitt öga nådde. Alla klev in på isen med en tydlig vilja att påverka, ta för sig, skapa, vända, vinna. Länge sedan jag fick bevittna något liknade i ABB Arena. Jag tar av mig min toupé och tackar allra ödmjukast för uppvisningen...


Mot Surahammar..






11 september 2017

Gult eller svart - supportrar rasar....

Det kan inte undgått någon som håller på Västerås i ishockey att det under en längre tid ältats om vilken tröjfärg som bäst representerar föreningen. Under de senaste säsongerna har vi spelat i gult, svart och vitt. Vi har växlat tröjfärg hemma mot borta och omvänt. Under förra säsongen fastnade vi i den gula tröjan. En praktisk färg ur det perspektivet att man kan använda den både som hemma och bortaställ. 

Till denna säsong har det åter bestämts att vi ska lira i gul matchtröja. Om detta även gäller på bortaplan har jag inte fått grepp om då det även finns en svart tröja att tillgå. Men, gult är huvudspåret.

Själv tycker jag svart är maffigare, mer macho, samt snyggare. Det ser lite mer styggt ut. Lite farligare. Spelarna tycks växa i svart. Se större ut. Men nu är det gult som gäller. 

Gult å andra sidan är en signalfärg. Den påkallar uppmärksamhet. Kräver vår sinnesnärvaro. Varnar för eventuell fara. Men samtidigt, gult är även ett urinprov. Nu finns det dock en massa nyanser av gult. Pissgult, är en. Sedan finns det gult som solen, och det är ju vackert(även om solen inte är gul). Gult som maskrosor. Det vet vi alla hur uppskattade dessa blomster är.

Med svart är det lite enklare. Finns bara en nyans. Lätt att välja, typ.

Men, nu är det faktiskt inte det faktum att vi spelar i gult som rör upp mest känslor hos supportrar. Nej, det är istället på det sätt som föreningen valt att torgföra sitt val av färg på matchtröja. Det pratas om att skapa en "gul vägg" på Södra stå. En gul vägg av skränande supportrar som ger sitt älskade Gulsvart sitt fulla stöd. 

Den tanken är vacker, på sitt sätt. Men det är här det blivit lite galet. Något har hamnat i otakt. Vad jag förstår är det vår nytillträdde VD, Mats Brokvist, som ligger bakom det hela. I lokaltidningen, VLT, kan man läsa om hans tankar kring gula tröjor och en supportervägg. Som exempel pekar han på Dortmund i Tyska fotbollsligan...
Den gula väggen

Själv ger jag honom rätt i tanken. Det skulle var häftigt med en färg som avviker på läktaren. Så att klacken verkligen syns! Så att spelarna ser sina supportrar. Så att övrig publik ser. I tanken att skapa mer atmosfär, tryck, stämning, så är jag med på tåget.

Men så har vi de mest motspänstiga(supportrar) som ser allt snack om matchtröjor som "Bolli-bompa". Något som bara Leksingar håller på med. De går just nu omkring i taket och är vreda och vrånga. På #Twitter har jag tagit del av deras tankar kring "den gula väggen" och de är inte glada. Inte glada alls. De tycker att Mats har trampat i klaveret, skitit i det blå skåpet, och rent allmänt är både dum och dryg. Komma här och komma, VA!

- Själv tycker jag som redan tidigare skrivits att svart är en fräckare färg!

Kunde detta hanterats annorlunda? Kunde Mats ha gjort lite annorlunda innan han sjösatte denna dröm om den gul väggen? Först och främst erkänner jag att det är lite fräckt med en chef som vågar sticka ut hakan lite. Ta ut svängarna. Med tanke på våra sportsliga resultat de senaste två decennierna kanske det är just vad föreningen behöver. En avig jävel som går lite mot strömmen. En visionär, helt enkelt!

När jag nu lyssnat av vad många supportrar tycker i detta ärende inser jag att det kunde gjorts lite annorlunda. I en tid då förtroendet ännu inte fullt ut är återställt mellan föreningsledare och supportrar hade det varit av godo med en diskussion i frågan, först. Mats hade kunnat bjuda in Supporterklubben, försökt förankra sin ide, bolla frågan. Supporterklubben kunde sedan stämt av med sina medlemmar hur de tyckt i frågan. Det är nämligen mer känsligt detta med klubbfärg än vad många vill tro. Klubbfärgen är identiteten som talar om vilka vi är. Vad vi står för. Vad vi vill, etc. 

- Vad Mats troligen inte är medveten om är det motstånd som finns bland många av våra supportrar att bära matchtröjor överhuvudtaget! (Se ovan med Leksand och Bolli-Bompa!)

(Som vanligt vet inte jag vad som försiggått bakom kulisserna men spekulera är jag bra på)

Nåväl. Det är väldigt tråkigt att vi så här dagarna innan hemmapremiären har hamnat i en "konflikt " rörande färgen på våra matchtröjor. Det är piss, helt enkelt. Piss-gult!

Nog om detta.... 








6 september 2017

Bajen fick på moppe....



Västerås - Hammarby 3-0
Det var ett tag sedan man senast såg Hammarby i ABB Arena. Ett lag som gjort ett aningen märkligt återtåg från ishockeyns verkliga bakgård. Ett lag som faktiskt upplöstes och försvann på grund av ekonomiska brister. Säsongen 2008/09 startade ett gäng entusiaster Bajen Fans Ishockeyförening och fick då spela i division fyra! Samma säsong lyckades man kravla sig upp till division tre. Då det finns en jäkla massa småklubbar i Stockholm blev det inte helt enkelt att ta nästa steg. Först säsongen 2011/12 klättrade man upp till division två. 17 mars 2013 kvalificerade sig laget för Division 1, det som numera heter Hockeyettan. Från och med 30 maj 2013 är hockeyn åter med i alliansföreningen Hammarby IF (källa)

Själv följde jag med viss förtjusning Bajen Fans återtåg. Via deras olika forum tog jag del av många härliga, dråpliga, roliga händelser som laget utsattes för. Inte minst deras fantastiska fans bidrog till munter läsning. 

Dagens match kan summeras som en bra avslutning på ett intensivt matchande. Vi städade av Hammarby utan att på något sätt glänsa eller briljera. En förstaperiod som var lite oorganiserad och böljande, en andra där vi tog över närmast totalt, samt en tredje som spelades av med lagom intensitet. 

Med lite mer skärpa, fokus, jävlars anamma, kunde vi dödat matchen under den andra perioden. Nu stannade det vid 1-0 efter att Alexander Lindelöf höll sig framme och skruvade(!) in pucken efter lite kalabalik i Bajens zon. 2-0 i den tredje perioden kom efter en delikat framspelning av Hampus Wallin till en framstormande Joel Werner. Målet fram till 3-0 kom i powerplay efter en lång spelsekvens där "skotten haglade" mot Bajens mål. Till slut kunde Johan Skiöld slå en "Conny Strömberg-passning" till Kevin Weiskog som grundlurade Bajens målvakt. Så ska det se ut!

Hammarby skrämde inte mig speciellt mycket i dagens match. De hade oerhört svårt att skapa något framåt i spelet fem mot fem. De gånger de hotade var i powerplay. Men inte ens då kändes det riktigt farligt. Vi kändes som en storlek större i det mesta på isen. Trots att jag upplevde att spelarna inte gick riktigt fullt i alla spelmoment. 

En spelare som alltid tycks gå 100% är dock Marcus Bergman. Återigen visar han prov på riktigt bra skridskoåkning, tyngd, framfusighet när han är på isen. Även Niclas Lehmann fortsätter att övertyga mig. En Lihagen-typ fast med spelsinne! Törs man beskriva det så utan att förringa Lihagens förtjänster. Lehmann är helt enkelt snäppet bättre än jag förväntat mig.

Däremot tycker jag någon ska dra Alexander Lindelöf i örat, omgående. Tala om för honom att inte ställa till det för sig. Inte göra det enkla så svårt! Detta gäller framför allt i egen zon. Som jag skrivit tidigare har han en väldig briljans i det offensiva spelet. 

En annan back som "drällde" lite just i dagens match var Jimmie Jansson. Den drummeln. Jag gillar verkligen Jimmies spelstil. Inget snack om det. Men, idag hade han lite för många dåliga pass från egen zon som kunde straffat sig mot bättre motstånd. Dock är jag lika storsint som vanligt och förlåter honom dagens brister. Med några fler matcher kommer Jimmie bli precis så nyttig och stabil som vi alla förväntar oss av honom.

Självklart måste jag nämna den där Pontus Holmberg igen. Vilken lirare! Honom kommer vi få stor nytta av denna säsong bara han orkar med seniorhockeyn. Trots allt är han ännu bara "barnet" i dessa sammanhang.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram Adam Lidström. Tycker att han nu bevisat att han förtjänar en plats i truppen. Tar små steg framåt vid varje framträdande. Blir helt enkelt lite bättre för var match han spelar. Kul!

Summa summarum en anständig insats av Gulsvart under onsdagskvällen...

Ha det gott!



2 september 2017

Vad hände mot KIK?

Roger Olsson sänker Fredrik Hetta



Kristianstad - Västerås 2-0
Jaha, då skulle vi få mäta våra krafter med ett lag som anses som aspirant till att hota om en plats i HockeyAllsvenskan kommande säsong. Kristianstad. Ett helt annat motstånd från Ettan än vi ställts mot tidigare denna försäsong. 

Med tanke på att vi trots allt stått upp bra mot både Almtuna och Vita Hästen var mina förhoppningar rätt högt ställda. Inte kunde vi väl vika ned oss mot detta gäng? Förväntade mig att vi fortsatt skulle forsa fram med vår kreativa offensiv och därmed sätta Kristianstads duktiga målvakt, Joel Gistedt, på prov. 


Om det berodde på kamerans placering, det dåliga ljuset i hallen, eller kommentatorernas dialekt låter jag vara oskrivet, men, jag tyckte Gulsvart såg lite loja och sega ut under den första perioden. Kanske blev jag lurad av ovan nämnda omständigheter? Oavsett orsak, eller min oförmåga att se verkligheten, så vill jag hävda att all den fart vi tidigare visat upp, från backar, till avslut i offensiv zon var som bortblåst! Borta med vinden, i den mån det fanns någon vind i hallen...

Kanske var sanningen den att Kristianstad elegant eliminerade våra intentioner att spela kreativ anfallshockey? Jag vete fan, helt enkelt!

Till skillnad mot tidigare motstånd från Ettan såg gårdagens motståndare mer organiserade ut i sitt spel. Både defensivt och offensivt. Det glimrade inte om KIK men det var stabila överallt på isen. Vi hittade inte hålen i deras rustning denna gång. Vi fastnade redan när vi försöka bygga spelet från egen zon. De förstapass som i tidigare matcher burit oss fram till en kreativ offensiv lyste med sin frånvaro. Istället fick vi ägna oss åt att skicka luftpastejer ur egen zon. Fullständigt värdelöst, i min bok.

Men återigen. Kanske var det Kristianstads skicklighet i sin forechecking, sitt styrspel, som tog udden av oss så fullständigt långa perioder i matchen. Vi såg helt enkelt rätt usla ut långa stunder. Tycker jag!

Visst skapade vi en handfull målchanser, visst kunde vi hängt en balja eller två, men mitt bestående intryck blev tyvärr att såg uddlösa ut. Det var som om det sista skäret inte togs i alla situationer. Den riktiga hettan, det viktiga adrenalinpåslaget, var inte på plats.

Å andra sidan kanske det inte är så konstigt. Detta var en femte matchen på åtta dagar! Laget har fortfarande inte satt ihop special teams. Varken defensivt eller offensivt. Man fortsätter att rulla runt på formationer matchen igenom. Naturligtvis en bra tanke då alla spelare får chans till mycket istid i alla försäsongsmatcher. Istid är den tid spelarna uppskattar mest, inbillar jag mig..

1-0
Målen då? Tja, det första som ramlade in bakom Dahlbom kan sorteras under begreppet sinkadus. Ett löst skott från blå som seglade förbi alla och träffade Dahlbom. En retur. Plötsligt stod KIK-spelare sopren och kunde lyfta in pucken. Huruvida någon ska lastas för detta låter jag var oskrivet. Det såg väldigt "billigt" ut. Men det gör å andra sidan alla mål från motståndare!

2-0
Någon form av spelvändning i mittzon, framforsande KIK-spelare mot ensam back, skott i skäret, och pucken in högt i bortre krysset. Ett elegant avslut, helt enkelt. Självklart borde Dahlbom tagit det skottet enligt somliga. Själv säger jag "pass". Bra avslut från motståndare tillhör tyvärr spelet.

Den stora snackisen efter matchen blev självklart den tackling som Fredrik Hetta utsattes för. En form av openice-tackling när han var på väg ur egen zon. På sociala medier idag går diskussionens vågor höga angående hur allvarlig denna händelse var. Somliga pekar på livstidsavstängning medan andra tycker den var onödig men inte alls så farlig. Oavsett detta är ärendet inskickat till disciplinnämnden och vi får se vad utfallet blir. 

Själv anser jag att tacklingen var fullständigt onödig. Trots allt en försäsongsmatch, träningsmatch, och inte en kamp om livsviktiga poäng. För övrigt finns det ingen anledning, någonsin, att dela ut denna typ av tackling mot spelare som är "icke puckförande". Utan att lägga ut texten för mycket anser jag att tacklingar som riskerar att göra motståndare till invalider inte får förekomma på en hockeyrink!


Här är Roger Olssons egna ord om den tackling som han delade ut!



Här lite kommentarer från #Twitter