Västerås - Tingsryd 2 - 0

Tack Broc Little! Så kan man sammanfatta denna tämligen slätstrukna match. Visst kan man säga att Gulsvart gjorde ett gediget arbete då de slog tillbaka "spöket" Tingsryd och erövrade alla poängen. Defensiven var i alla fall inte mycket att klaga på. TAIF skramlade ihop en handfull avslut som kunde resulterat om inte våra backar varit med på noterna och rafsat borta några lösa puckar framför Lasse Johansson. Men i det stora hela var det rätt lugnt bakåt.

Dessvärre var det rätt lugnt framåt - också! Visst broderade laget snyggt emellanåt och kryssade fram mellan stillastående Tingsrydsspelare men det saknades något. Fart, explosivitet, jävlar anamma, näsblod bland annat. Man fick nämligen en känsla av att ingen var beredd att gå in riktigt på allvar i smeten, ta en smäll eller två, för att trycka in trissan i påsen. Emellanåt kändes det faktiskt lite som allmänhetens åkning. Båda lagens spelare undvek artigt att tackla varandra när chansen bjöds. Symptomatisk för denna flegmatiska inställning var att det behövdes 59 minuters spel innan känslorna började svalla. Så dags då. Då var matchen redan vunnen och duschen påskruvad. 

Vad kan man ta med sig för positiva signaler efter denna match? Jo, följande:

- Den nya backen, Matt DeMarchi, börjar allt mer se ut som en - back! Spelar allt mer rejält och använder sin fysik på ett bra sätt vid sargerna. Fortfarande önskar man dock att han kunde trycka på lite mer i åkningen. Onödigt att ge motståndarna chansen att checka fast honom i egen zon. Visade åter upp sitt fina skott i pp. 

- Niclas Lundgren. Vad säger man? In i laget efter så lång skadefrånvaro och spelare bättre(!) än någonsin! Hur går det till? 

- Broc Little. Kommentar överflödig.(Hela L.Ö.K-gänget ser ut att trivas bra just nu)

- Lars Johansson. En inte allt för svår match och han får komma in och vinna mot "läskiga" Tingsryd. Bra coachning av Waltin. Vi behöver en tänd och alert Johansson framledes. En nolla är alltid en nolla - typ!

Några negativa signaler fanns det också - tyvärr:

- Jonte Berg lirade bra mot Malmö, valdes till matchens lirare, men denna gång var det inte mycket som stämde. 

- Kenneth "bacon" Bergqvist är iskall. Dags för honom att sätta några strutar igen.

- Markus Ljungh har det tungt. I match efter match försöker jag hitta något i hans spel som visar att han är på "G". Men hittar inte mycket. Tråkigt på en så duktig spelare. Han har blivit en "brunkare". Jagar, kämpar och sliter. Usch. Inte alls samma lirare som förra säsongen..

Tingsryd

Tingsryd - Västerås 1-2

Västerås - TAIF 2-3

Tingsryd-Västerås 1-0(sudden)

Så har det sett ut i våra möten med Tingsryd denna säsong. Liksom förra säsongen har vi det märkligt svårt med detta lag från Småland. Förra säsongen vann vi en(1) match av fyra om jag inte missminner mig alldeles. Även denna säsong har Tingsryd plus på oss i poäng. 

Den första matchen på bortaplan i Nelson Garden Arena(!) lyckades vi peta in segermålet i slutminuterna. Den andra som spelades i ABB Arena var en bedrövlig tillställning för oss Gulsvarta supportrar. Vi hade momentum i matchen genom att ta ledningen två gånger om men Tingsryd gnetade på, kom ifatt, och kunde minst sagt turligt få in ett segermål. Ett mål som Daniel Sperrle nog helst vill glömma. I det senaste mötet fick vi på nöten genom förlust i sudden. 

Ska vi vara med i racet om en direktplats finns det bara en utväg. Vinna! Inget annat räknas. Tingsryd befinner sig i ett läge där de egentligen inte har så mycket mer att spela för än äran. Visst kan de fortfarande bli indragna i ett negativt kval men de har en hygglig marginal poängmässigt ned till Sundsvall under strecket. Frågan blir då hur hårt de kommer ut i denna match? Förhoppningsvis kan vi själva ta kommandot från start, som mot Malmö, och därmed visa vem som bestämmer.

Tingsryd har några spelare som är riktigt bra. En av dem är Dustin Johner. En formation som är riktigt farlig framåt. Dessutom tycks de aldrig ge upp i sina matcher utan nöter på i sextio minuter. Det  gäller med andra ord för oss att vara på tårna ända in i mål. Inte gå ned i intensitet eller börja slarva med detaljerna. 

Självklart vinner vi denna match. Men det kommer krävas bra och stabilt spel i tre perioder. Något som det var länge sedan vi presterade. Senast mot Malmö tappade vi för mycket under stora delar av andra perioden innan vi fick ordning på klubbor och tankar igen i den tredje. 

16 - 0

Skott mot mål - skott på mål - målvaktsräddningar - hur ska man  räkna?

Det osannolika inträffade till slut i ABB Arena. Ett lag lyckades inte få iväg ett enda avslut mot mål under en hel period! När första perioden var över kom nämligen matchspeakerns dom: Västerås 16, Malmö 0! NOLL! För oss riktiga nördrar är all statistik från en match precis lika viktig. Efter varje period står man därför kvar en stund på läktaren, nästan andlös, för att höra skottstatistiken. Även om man själv har en väldigt god bild av vad som hänt på isen så vill man få det bekräftat. Ofta blir man överraskad över att det egna laget hade så få avslut på mål  då man själv tyckte att de formligen bombarderade motståndarmålvakten med skott. Lika ofta kan dock förvåningen vara stor över att motståndaren hade så många avslut mot vår egen målvakt. 

Inom fotbollen redovisar men "avslut mot mål" och "avslut på mål". Det är ett bra system. En bra statistik. Avslut som går utanför mål kan vara lika "farliga" som lösa puckar som landar mitt i magen på målvakten. Man får helt enkelt en tydligare, och mer korrekt bild, av hur matchen sett ut på det sättet. 

I Malmös fall gissar jag på att de hade några avslut som inte träffade mål. En mer korrekt bedömning av deras insats under första perioden kunde då blivit 3 avslut men 0 som träffade mål.

Jag tycker därför att ishockeyn ska anamma samma sätt att redovisa skott, eller avslut, som i fotbollen. Kanske kan man gå ett steg längre för att få en ännu tydligare indikation på vad målvakten egentligen bidrog med under matchen. Varför inte börja registrera "räddningar" istället för "skott mot mål". Ska det vara så krångligt? Inte då. Alla lösa puckar som glider mot mål, eller långa dumpningar, registreras fortfarande som "skott mot mål" men inte som "räddningar". Skulle vara intressant att se hur räddningsprocenten såg ut för våra målvakter i det senare fallet.

Exempel:

A. Ett lag med bra backar som ständigt täcker av alla skottvägar ger målvakten många enkla puckar/skott att arbete med och därmed en fin räddningsprocent! Denne målvakt får sannolikt hantera flera "enkla skott" men inte göra så många "räddningar".

B. Ett lag med sämre försvar/backar ställer betydligt större krav på målvakten. Denne målvakt får sannolikt hantera flera "räddningar" men inte mota så många "enkla skott".

Om båda målvakterna räddar lika många skott så är det givetvis målvakten i lag B som gjort den bästa insatsen!

- För övrigt var det riktigt roligt att Malmö lyckades nolla sig själva i skottstatistiken:)

Västerås - Malmö 5-2

Malmö IF - Redhawks

I min tomhet..

Så känns det - just nu. Säsongen som vi upplever är inte lätt att analysera. Vad är vi? Fågel, fisk eller något där emellan? Törs man sia överhuvudtaget om matchutgången idag? Dagens motståndare är som bekant Malmö IF. Ett lag som roat oss, ännu en säsong, genom sitt monumentala misslyckande. Det är onekligen skönt, som supporter, att kunna peka finger mot något annat lag än sitt eget när det tar emot och går fel. När mitt eget kära "Gulsvart" klappar igenom borta mot Borås kan man trösta sig med att "vi har i alla fall hjärta - det har inte Malmö", eller, "vi kastar i alla fall inte ut 60 miljoner på en spelare". Idag är lite upp till bevis. Är sanningen så enkelt och skir att ingen ännu upptäckt den? Det handlar ju bra om "hjärta". Inte behöver man hyra in en massa legoknektar för att tillföra spets och bredd i en trupp - a lá Malmö! Det räcker så bra, så bra, att bara lyfta upp några juniorer och sedan lita på "hjärtat"! 

- Om nu denna tes stämmer så borde vi, med en hel del egna produkter i laget, lätt kunna manövrera ut Malmös alla inhyrda, och överbetalda, legoknektar. Pengar mot Hjärta. Passion mot Pension. 

Ja, ja. Inom kort får vi alla svaret. Vill bara passa på och höja ett varningens finger, kanske två eller tre fingrar, och påpeka att Malmö inte alls är något oävet lag. De är snäppet bättre än lag som Troja, Tingsryd, Almtuna och Borås. Lag som vi själva inte klarat av att besegra efter julfirandet. 

Till dagens match önskar jag mig att fler spelare blir involverade i spelet på isen. Jag vill se fler spelare som driver på, kör, kämpar, river och sliter, bufflar och slår, svettas och stångas. Vi kommer aldrig ha en chans att nå en direktplats till kvalserien med endast en formation, L.Ö.K, som producerar framåt. 

Hur går det då i dagens match? Tror på en ny vansklig upplevelse i ABB Arena där man slungas mellan hopp och förtvivlan lika hjälplöst som en hundvalp i en torktumlare...

Borås - Västerås 3-2 (Sudden)

Vad vore livet utan - ellos?

Under dagen besökte Gulsvart världsmetropolen Borås beläget i  Västra Götaland. Staden Borås omtalad bland annat för sin sömnadsindustri, visserligen avsomnad, och sina postorderföretag inom konfektionsbranschen. Där mötte man topplaget Borås HC som under denna säsong spelat en bländande ishockey som ibland fört tankarna till gamla ryska landslag från sent 80-tal. De har gett "the big red machine" en ny innebörd. I laget finner man klasspelare som Mats Hansson, Stefan Espeland, Magnus Isaksson, Sebastian Benker, Erik Andersson och inte minst Ola Svanberg. Namn som inger respekt och fruktan.  Det var därför inte helt oväntat att vårt kära Gulsvart fick finna sig i att under långa stunder bli fullständigt utspelade av hemmalaget till jublet av en nästan fullsatt hemmahall. Imponerande 564 personer hade sökt sig till hallen för att se sitt lag befästa sin toppställning i tabellen. Och de fick verkligen valuta för entrepengarna. Det var en fartfylld och tempostark match av Borås som i lokalpressen beskrevs som "glimmrande" och "imponerande" och man kunde ana att tankarna redan fanns längre fram i spelet om platser till ES via Kvalserien.

I den efterföljande presskonferensen uttalade sig Västerås tränare Mats Waltin och berömde Borås för deras sätt att genomföra matchen. "Vi var aldrig med", konstaterade han och tillade, "det är inte lätt när man möter ett så skickligt lag", men samtidigt påpekade M Waltin att "vi gjorde allt vi kunde men räckte inte till denna gång".  På frågan om det fanns någon spelare i hans lag som kunde lyftas fram extra blev svaret "vår ny center, Mustonen, var duktig på att teka". En granskning av tekningsstatistiken ger Mats Waltin rätt. Genom Mustonens inträde i laget höjde sig Gulsvart från 12% till 14% vunna tekningar. En nog så viktig förbättring inför kommande matcher.

I övrigt utföll kvällens resultat på ett sådant sätt att vi Västeråsare får vara nöjda. Bofors djupa svacka håller i sig och de förlorade nu mot ett stjärnspäckat MIF på bortaplan. Örebro repade mod efter sin genomklappning mot oss senast och körde enkelt över ett uddlöst Leksand. I vanligt ordning var det domarens fel att LIF förlorade. 

Den stora "snackisen" i Hockeyallsvenskan just nu är dock Mora. Sedan demontränaren Harald Lyckner fick  sparken har nödlösningen Lars Ivarsson fört sitt lag till åtta(8) raka segrar. Snillen spekulerar nu i vad detta kan bero? Är det frågan om doping i någon form? Har spelaren i laget fått tugga i sig skidvalla? Svenska ishockeyförbundet har signalerat att en utredning kan komma i fråga. Om laget, Mora, fortsätter att vinna trots sin skröpliga trupp "finns det all anledning att agera" säger en anonym källa hemmahörandes i Leksand!

För Slagskott och Sargstuds: Torkel Sandpapper (OBS! Detta inlägg är påhittat. Självklart!)

Västerås - Örebro 3-2

Av med kepsen - och tack för poängen!

Man tar av sig kepsen och bockar och bugar. Väldigt snällt av Örebro att efterskänka denna  match till oss. Kanske de verkligen vill ha med oss till KS? Vad kan annars förklara att de plötsligt lade i handbromsen och bjöd in oss i matchen. Fram till att Broc Little hängde in reduceringen till 1-2 fanns det ingenting, jag säger INGENTING, som pekade på att vi skulle ta poäng i denna match. Vi var helt enkelt fruktansvärt bleka och Örebro kunde enkelt, på halvfart, diktera villkoren på isen. Att vi inte låg under med större siffror efter två perioder är ett mysterium. Jag skulle kunna räkna upp fem,sex, sju spelare i hemmalaget som var så under isen att de borde bänkats redan efter första perioden. Så illa var det. 

Men så händer det där märkliga som är så typiskt i lagsporter. Plötsligt får ett lag lite medstuds, lite flyt, en skopa tur och plötsligt är man med. Vår kvittering till 2-2 får räknas dit. Peter Öberg blir ren med Örebromålvakten, gör en dragning, och försöker hänga den högt i första krysset. Målvakten gör en mirakulös räddning men tappar bort var pucken tar vägen. När man tror att situationen är över dyker plötsligt pucken upp på isen och William Karlsson kan påpassligt trycka in den under målvakten. Tack snälla Domaren att du inte hann blåsa för blockering där!

Vårt tredje, och matchvinnande mål, var frukten av hårt arbete från L.Ö.K-formationen kombinerat med viss passivitet från Örebroförsvaret. Broc Little kastar in en stenhård pass från sarghörnet, genom målgården, där Peter Öberg kommer störtande på bortre stolpen och kan stöta in pucken. Gissar att Örebros tränare Peter Andersson har en del att prata om med sina backar efter dessa två mål.

Ska man summera matchen så får man säga att Örebro stod för en hel del klass - men slutade spela. Jag hade en känsla av att Örebro startade matchen med 80% inställning, slog av till 65% i andra, och tappade ned till 50% i sista perioden. Efter vårt ledningsmål trampade Örebro på ordentligt men så dags då. Vi kunde förvånansvärt enkelt hålla undan till tre härliga poäng.

Det underliga är att denna matchutgång var nog bra för båda lagen. För oss var självklart en vinst efterlängtad.  Fattas bara annat. Men Örebro kan säkert använda denna match som ett exempel på hur man INTE ska spela för att nå framgång i den kommande kvalserien. Och det är ju på något sätt positivt:)

Örebro #1234

Bild från svenskafans.com

Det finns många sköna lirare hos kvällens motståndare Örebro. Jag har valt ut en av dessa. Marcus Weinstock. Detta av en speciell anledning. I en match säsongen 2006-2007 i Rocklundahallen spelade vi ut Växjö enligt konstens alla regler. Vi bodde i deras försvarszon långa stunder och satte dem under massiv press. När matchen summerades hade vi förlorat med 1-2 och den som utmärkte sig mest i den matchen, i Växjö, var just Marcus Weinstock. Han var fenomenal på att hålla i pucken och ta sig fram över isen och skapa lägen. Det var just Marcus som satte spiken i kistan genom att sätta 2-1 till Växjö i en snabb kontring. Då tyckte jag väldigt illa om honom. Han rånade oss på poängen - typ. 

- Om jag inte minns alldeles fel vann vi skotten med 57 - 16 eller liknande. 

Vad vill jag då berätta med detta inlägg? Vad är sensmoralen? Tja, inte vet jag. Men en sak är säker och det är att jag orkar nog inte med att Herr Weinstock gör samma sak igen. Rånar oss på poängen. För övrigt är jag rätt fascinerad av hans "fighting face"(se bild).

Örebro

Match mot serieledarna. Suveräna serieledarna måste man tillägga. Tänk att vi själva ledde denna serie - en gång i tidernas begynnelse! Men den ledningen var bara till låns innan Närkingarna fick upp farten. Och för all del även Bofors och, dessvärre, Leksand. Numera är vi förpassade till en mer moderat placering i tabellen. En plats som vi ganska oförtjänt ännu innehar. Oförtjänt? Ja, ur det perspektivet att vi inte håller denna position av egen kraft. Det handlar mer om att lagen bakom oss roar sig med att ta poäng av varandra. Det tackar vi för.

För en tid sedan signalerade jag på denna blogg att Bofors var på väg in i en mindre svacka. I det fick jag alldeles rätt. Bofors har absolut tappat fart. Min förhoppning var givetvis att vi själva, under Bofors svacka, skulle inhösta lite egna segrar och därmed sega oss närmare i tabellen. Av det har det blivit mest pannkaka. 

Vi själva har inte kommit ur vår egen besynnerliga svacka. Under en tid var vi hårt skadedrabbade men de senaste tre fyra omgångarna har vi spelat med i stort sett fullt manskap. Dock utan att laget varit i närheten att prestera som man gjorde i inledningen av serien. Man kan kort och gott säga att det mesta gått i baklås. Vi är inte bra på någonting - just nu. Vi är helt enkelt ett typiskt mittenlag i allsvenskan. Vi är där vi hör hemma - typ.

Senaste omgångarna:

Västerås - Leksand 1-2

- En rätt jämn tillställning där Leksand till slut drog det längsta strået. Leksand var det bättre laget och vann rättvist.

Oskarshamn-Västerås 3-2

- Vi var med och slogs om poängen men orkade inte hela vägen fram. Oskarshamn var helt enkelt starkare.

Västerås - SSK 4-0

- En märklig match. SSK var det spelförande laget och vi gjorde målen!

Almtuna - Västerås 3-2

- Vi var aldrig riktigt nära även om siffrorna visar något annat. Vi gjorde tyvärr en blek insats i denna match.

Västerås - Bofors 2-1

- En heroisk kämpainsats av hela laget. Inte välspelat men ack så mycket hjärta. Många spelare borta men de som fanns på isen gav allt. Ska även tilläggas att Bofors såg väldigt sega ut i denna match. Inte alls samma fart och energi som i tidigare möten denna säsong.

Rögle - Västerås 3-1

- Såg eländet på TV. Att vi klarade oss undan med endast tre mål i baken får tillskrivas fenomenalt målvaktsspel av Sperrle. Framåt var vi så uddlösa att man inte sett maken tidigare. Skamligt dålig offensiv.

Västerås - Sundsvall 7-3

- Vi hade 4-0 fem minuter in i andra perioden. Saken var klar - trodde laget. Sundsvall tog över totalt och gick upp till 3 - 4 och hade bud på kvittering. Då klev "Bacon" och "Z" in och hängde avgörande 5-3. Märklig match. Vi tappade ALLT efter målet till 4 - 0!

Västerås - Mora 3-5

- Vi spelade nog så bra vi kunde fram till några minuter in i tredje perioden. När vi gjorde 3 - 1 kändes det som om Mora tappade orken. Vi hade matchen i hand. Då fick vi en tung utvisning mot oss, fem minuter, och Mora tryckte in tre(3) mål inom loppet av 57 sekunder! Vi orkade aldrig sätta tillräcklig press i slutet för att hota Mora som enkelt kunde sätta 5 - 3 i tom kasse. Lite av samma scenario som mot Sundsvall. Vi tappade ALLT på några minuter.

Troja - Västerås 3-2(str)

- Spelmässigt en godkänd insats borta mot Troja men effektiviteten i avsluten fortsatt dåliga. Troja fick målen och vi fick kämpa oss ikapp. Starkt att rädda en poäng genom kvittering i slutsekunderna men tråkigt att vi inte kan vinna en straffläggning!

Frågan blir givetvis vad vi kan förvänta oss av Gulsvart i mötet mot Örebro. Jag befarar det värsta. Får vi inte ett ledningsmål kan det bli öken av det hela. Måste vi jaga så kommer troligen Örebro att kontra sönder oss alldeles. Vi behöver första, andra, och gärna tredje, målet för att det ska gå vägen.

För övrigt finns det rykten om att Andreas Frisk i Örebro kan bli AIK:are nästa säsong!

Troja - Västerås 3-2(str)

En kastad klubba = MÅL!

Bannade elände! Vi fortsätter att ge LIF alla möjliga fördelar just nu. Här hade vi en möjlighet att knapra in på deras poängförsprång men icke. Det vill sig inte. Enligt matchrapporter från dagens match "borde vi vunnit matchen" med tanke på alla chanser som skapades. Nu är det ju så, tyvärr, att man får inga poäng för missade chanser. 

Vi får glädja oss åt det lilla just nu. Vi har en glödhet back i Thomas Mitell som samlar poäng på hög. Fem poäng på två matcher i sin comeback efter skadebekymmer. Egentligen tre då han även spelade mot Sundsvall men den (skräp)matchen förtränger man gärna. Mål och passningspoäng ordnar han alldeles på egen hand. Strålande. Tänk om vi hade haft några forwards med samma form. Han är ett fenomen den grabben. Undrar hur bra han kunde blivit om han redan från unga år valt att verkligen satsa på ishockey? En ny Niklas Lidström? 

Idag räddade som sagt T Mitell en poäng till oss genom sin sena kvittering till 2-2. Sedan vidtog sudden och därefter straffar. Och det är ju inte vår grej - typ. Självklart skulle allt avgöras på ett ganska märkligt sätt. Domaren valde att döma mål på en straff som inte var mål men som blev mål. Först "räddade" Sperrle, eller Trojaspelaren missade, och domaren markerade att det inte var mål. Sedan ändrade han sig och sa att det var mål. Bara så där. Anledningen var att han "bedömde" att Sperrle kastat sin klubba. Jo tack. Tack för kaffet! Det sved. Vi är inte ett lag med marginaler, eller domare, på vår sida just nu. 

En sak som man allt mer börjar fundera på är hur Mats Waltin väljer att matcha laget under vissa kritiska moment i matcherna. Allt som oftast får man en känsla av att "fel spelare" är inne på isen. Det kan vara i ett boxplay, powerplay, eller i slutskedet av matcher där vi jagar för att komma ifatt, eller där vi ska "stänga matchen". Det kan även vara i samband med viktiga tekningar. Ibland tycker jag helt enkelt att det blir fel spelare vid fel tillfälle. Tänker inte utveckla det mer i detta inlägg men tänker återkomma i ämnet:)

När det gäller vår poängkung Broc Little känns det lite visset att han inte trivs i sin sociala situation. Detta ska inte underskattas. Det ger inga bra signaler. Här har föreningen ett stort ansvar att ge Broc det stöd han behöver för att kunna fokusera på sin uppgift att leverera i matcher. Har man inte den möjligheten kanske man ska dra i handbromsen och lösa problemet på annat och mer radikalt sätt: - Skicka hem Broc! Visst kan det låta tufft men i sanning har vi inte någon större glädje av en spelare som mest åker omkring och funderar på sin flickvän over there!

Helt klart är att Broc inte alls har samma frenesi, driv, och skaparglädje som i inledningen av säsongen. Då var han för det mesta briljant i varje byte. Skapade chans på chans till sig själv eller sina kedjekamrater. En Broc i den formen kan innebära direktplats till kvalserien istället för playoff. Må han hitta tillbaka till sitt spel...

Rakare...

Om vi spelar rakare kan vi kanske lyfta igen?

Får man be om lite rakare nu? Lite mer rakt på. Mer rakt på saken så att säga. Tycker Gulsvart ska minimera sina utflykter i sarghörnen borta mot Troja. Skicka in gummit i mitten - typ. Det är där det händer, mig veterligen. Finns några spelare i laget som fortfarande väljer bort att ta steget in i den heta zonen. Vad är det de säger, de där hockeyexperterna? Jo, att spelare väljer "bekvämlighetszoner" på isen. Kan ligga något i det. Det är säkert mysigt att undvika ställen där det gör ont. Tyvärr är det det onda man måste ta för att få njuta av det goda. Den som är beredd att få sig en smäll, gör sig besväret att besvära motståndaren, kan belönas för - besväret. Det är nästan osvuret. 

Ta en spelare som Jonte Berg. Det var länge sedan nu som han taxade in i den där otrygga zonen som kostar på. Den mitt framför motståndarmålvakten. Mest väljer han att landa i ett hörn. Det är bekvämare. Där är det lugnt och skönt. Där kan man andas fritt och ha det bra. Gott om plats oftast. Tyvärr skapar det inte mycket dramatik i matchen. Egentligen skapar det ingenting. Det är ett alibispel typ "titta vad duktig jag är som tog in pucken i zonen" men "nu får någon annan ta över". Vet inte hur många gånger jag sett Jonte kommande ångande genom mittzon för att sedan slå av på åkningen när han passerat motståndarnas blålinje. Vid flera tillfällen har det rört sig om man man situationer där det funnits möjlighet att utmana. Men icke. Ständigt detta flackande ut mot sarg och hörn. Bort från det onda...

Det är banne mig synd och skam. Nu är inte Jonte ensam om detta beteende. Tyvärr är det för många i Gulsvart som inte "kör rakt in i skiten" för att uttrycka mig i klarspråk. Vår eminenta L.Ö.K -formation har hamnat i samma fälla. De snirklar, trixar, passar och gör det rätt snyggt överlag men det där allra sista saknas. Det där distinkta "nu ska puckjävlen in". Det är lite väl artigt över det hela. Efter avslut vill man gärna se en hårdare forcering för att trycka dit eventuella returer. In med näsan i det onda...

Vi ska inte glömma bort att ishockey egentligen, i grunden, är ett ytterst okomplicerat spel. Med hjälp av okunniga tränare kan man visserligen krångla till allt men faktum kvarstår - spelets idé är trivial i sin utformning. Det handlar om att få pucken mot mål! Så ofta som möjligt. Helst när inte motståndarna är redo. Ännu hellre när inte målvakten är beredd. Min tes är därför att man ska skjuta mot mål - ofta. Både högt och lågt. Från alla håll och kanter. Allt för att förbrylla och försvåra för motståndarna. Numera får jag ibland en känsla av att våra spelare istället inväntar ett läge att avfyra bössan där målvakten är beredd. Så ser det faktiskt ut emellanåt. Det är dumt, tycker jag!

Vore jag tränare hade min filosofi varit följande: "Skjut som fan, in i smeten, skyffla in alla lösa".  Måste man säga mer?

7 poäng

Bara en siffra men ack så påfrestande..

Nu brinner fläsket! Nu osar det katt! Nu hänger det på en tråd! Nu är snart måttet rågat! Nu måste det spottas i nävar och långkalsonger tas på. Det vankas bistertider för oss Gulsvarta supportrar. Då gäller det att stå rustad från topp till tå för att stötta laget i denna tid av motgång och motlut. Den direktplats som syntes både vikt och klar för oss har minsann flugit sin kos likt ett vallöfte från en bakfull centerpartist på cykelsemester. Plötsligt har våra antagonister från Dalarna hittat hem med sitt spel och pekar just nu lång näsa mot oss Gurkor. Nu sitter de i förarsätet. Gasar och bromsar allt efter behag. I backspegeln kan de skymta något Gulsvart som mödosamt försöker komma ifatt, få närkontakt, men som istället bara krymper i storlek med varje omgång som spelas.

Man kan kort och gott säga att vi har fått soppatorsk, fel på tändningen, knas på kardan, obalans i hjulen, tjall på kolvarna, och ingen orkar hålla i ratten och styra rätt. Vi vinglar fram på vägen likt en sömndrucken och har fullt sjå att ta oss ur den ena dikeskörningen efter den andra. 

Under de senaste sju-åtta omgångarna har det inte varit läge att slå kullerbyttor av euforisk glädje efter någon match. Snarare har man mest lommat omkring som i koma. Stelbent med stirrig blick och fnasig överläpp. Undrande vad som händer. Eller inte händer. Eller varför det händer det som händer. 

De fruktade, och i vissa läger så avskydda dalmasarna, har nu införskaffat sig värsta slagläget genom att rycka åt sig ett poängförsprång på sju. Det kan tyckas banalt, överkomligt, men i sanning är det inte så. Visst har vi spelat en omgång mindre men det hjälper ack och föga. Förlorar vi nästa match, den borta mot Troja, ja då har vi en monumental uppförsbacke att bestiga. Då krävs det att LIF förlorar tre matcher fler än oss samtidigt som vi vinner motsvarande antal. Och hur sannolikt är det - ur ett grodperspektiv?

Vinner vi däremot mot Troja borta, underbara tanke, skiljer endast fyra ynka poäng - och då har vi häng. Ty då behöver LIF "bara" förlora två matcher fler än oss samtidigt som vi vinner - ja ni fattar. Det finns dock en hake i detta optimistiska resonemang. Med den form vi uppvisar för närvarande känns det inte realistiskt att tro att vi ska kunna vinna fler än enstaka matcher framöver. Så illa känns det - tyvärr. När man stack ut hakan och trodde att ballongen, Gulsvart, skulle sticka till väders var genast någon illasinnad typ framme och stack hål i illusionen. Den senaste i raden hette - Mora!

Är det då läge att lägga sig på rygg och misströsta, kasta yxan i sjön, slänga in handduken, och invänta nästa säsong? Inte då. Det finns flera vägar som bär till Rom(!). Nu gäller det att samla alla trupper, ingjuta mod, och ta sig an plan B - playoff. Visserligen är det en knölig, arbetsam, och omständlig väg att ta sig till kvalserien på men vadå - huvudsaken är att vi gör ett ärligt försök att nå fram. Då kan vi åtminstone tillsammans få njuta av resan. 

Och visst, med maximalt flyt kan vi faktiskt utgöra ett litet hot mot Leksand ända fram till sista omgången. Men då gäller det att inte ge bort fler matcher som vi gjorde senast mot Mora och som vi höll på att göra mot Sundsvall. Först då, kanske kanske, vi kan......

För övrigt tycker jag det är skandal att man inte längre kan få sig en riktigt god kanelbulle till livs i ABB Arena...

Boxplay

Vi är inte bra! Vi bjuder på för många mål i vårt eget boxplay. Det kan vara den lilla detaljen som gör att vi inte längre vinner lika regelbundet som tidigare. Vår poängskörd senaste åtta(8) matcherna är ynka nio(9) poäng. Det imponerar inte. I början av säsongen gjorde det inte så mycket att vi drog på oss några utvisningar. För det mesta red vi ut stormen. Sedan var det bara att gå till anfall igen. Nu är det annorlunda. Och jag tror mig ha hittat pudelns kärna i denna problematik. Jag tycker mig förstå varför vi har så förtvivlat svårt att freda oss numera i boxen.

Det handlar mycket om - tekningar. Vi förlorar så förbaskat många tekningar i egen zon. Gör man det dessutom i boxplay blir det väldigt jobbigt att freda sig, att stå emot. I senaste matchen mot Mora vann exempelvis Marcus Söderqvist endast fyra(4) av tretton(13) tekningar. Under det långa boxplayet mot Mora kändes det som om vi förlorade varje tekning!

Hur ser då statistiken ut för våra centrar när det gäller tekningar:
William Karlsson 52%

Marcus Kinisjärvi 50%

Marcus Ljungh 47%

Mikael Zettergren 46%

Marcus Söderqvist 38%

Vi ligger på elfte(11) plats i boxplaystatistiken med 78,9%.

Man kan säga att allt hänger ihop. Oavsett vem som tekar är sannolikheten ganska stor att motståndarna vinner pucken och kan sätta upp sitt spel. Om och om igen. Det är inte roligt. 

Leksand, som toppar denna statistik, har fantastiska 89.04%. De kan med andra ord ta några tvåminutare utan att få panik. Det märkliga med Leksand är att man är så duktiga i boxplay trots att man bara har en spelare som tekar bra - Gabriel Karlsson på 57,8%.  I deras fall tycks det inte spela någon roll om de förlorar  tekningar. Deras backar fixar biffen i alla fall. 

Skillnaden mellan oss och Leksand är troligen att deras backar är duktigare i denna spelform. De har några pjäser där bak, med Timander i spetsen, som är ruskigt stabila. Stora och starka. 

Men för vår del gäller framför allt att börja vinna fler tekningar. Både offensivt och defensivt. Behovet av en center som går in och vinner tekningar i kritiska lägen kan inte nog betonas. Just nu har vi inte någon sådan pjäs att sätta in. Sedan återstår resten - förstås. Vi måste få tillbaka den aggressivitet som vi tidigare hade i boxplay. Balansen mellan att avvakta och stöta. Numera känns det som om vår box "bara" ställer upp sig och hoppas på det bästa....

Nog om detta....

Andreas Lindh - Hjälte eller bara korkad?

Bild från: hockeyallsvenskan.se

"Andreas Lindh är född i Västerås och har Västerås som moderklubb. Han spelade i klubben fram till 1997 innan han via spel i Kumla, Södertälje och Hammarby återvände till Västmanland och Västerås 2003, och sedan dess har han varit klubben trogen"

Källa: Hockeyallsvenskan.se

Alla älskar vi vår Andreas "Ante" Lindh. Genom åren har han stått för det fräna, tuffa, rejäla backspel som alla lag behöver. En klippa att luta sig emot i motgång. En spelare som ingett respekt hos de flesta motståndare som besökt området runt vårt mål. Många smällar har han delat ut genom åren. De allra flesta rejäla och regelrätta men även ett okänt antal "fulingar" som renderat ett och annat blåmärke på motståndarforwards armar och ben. Ibland har det gått överstyr med känslorna och Andreas har då kastat både handskar och all försiktighet åt sidan för att försvara lagets färger. I de allra flesta fall har han fått publikens stöd. Man har sett hans agerande som "rätt och riktigt" och pekat på vikten av att ha en "polis" i laget som kan sätta ned foten och säga ifrån. Markera revir. 

Men vi har även fått uppleva en Andreas Lindh som spelat för mycket över gränsen och då mest satt det egna laget i svårigheter med spel i numerärt underläge som följd. Nu var det dock ett antal säsonger sedan som detta hände mer regelbundet men då och då får Herr Lindh ett återfall och kan ta en del dumma eller märkliga utvisningar.

Som i gårdagens match mot Mora. Vad var det som hände - egentligen? Från åskådarplats, med cirka sextio meter till händelsens centrum, var det omöjligt att se. Domaren var i alla fall säker på sin sak. Andreas hade "skallat" eller åtminstone gjort en "rörelse" som tydde på en skallning. Ser man på den videoupptagning som finns från matchen kan man mycket riktigt se denna "rörelse" som domaren sedan tog som underlag för sitt beslut. Detta med stöd av sina linjemän. 

Utan att fördjupa mig i hur allvarlig denna "skallning" faktiskt var finns det ett reglemente som är tydligt. Även ett försök, eller antydan, till "skallning" ska tydligen rendera i ett matchstraff. Punkt, slut over and out. Man kan därmed inte lasta domaren för den bedömning som han gjorde.

Frågan är då om detta är något som personifierar Andreas Lindh. Är han verkligen så korkad att han medvetet utför en handling som försätter hela laget i knipa? Nu kan man åberopa massor av förmildrande omständigheter: "han blev provocerad", "han bara försvarade sig", "han fick själv en smäll" och så vidare. Men frågan kvarstår. Var detta agerande från Andreas Lindh en ren tillfällighet ursprungen ur en matchsituation som var kaotisk och het? Svaret på den frågan är tyvärr - Nej!

Det hela utspelade sig EFTER en avblåsning! Domaren blåste av spelet då en Moraspelare syntes ligga skadad vid sargen i vår egen zon. Det var i momentet efter detta då "olyckan" inträffade! En Moraspelare åkte fram till Andreas för att "snacka". Troligen var det Herr Lindh som gett den liggande Moraspelaren* en tjuvsmäll och nu fick stå till svars för detta(Obs: egen spekulation då jag inte är säker om detta hände).

- Om det finns någon därute som vet bättre så skriv gärna en kommentar!

Det var alltså nu, en kort stund efter avblåsning, då spelet stod still och spelare åkte för att byta som det hände. Det var med andra ord väldigt LUGNT i vår zon! Då, då minsann, väljer Andreas att dra på sig en utvisning för en "dansk skalle". Till det finner jag inga ord. Det är så urbota dumt och korkat att man häpnar! 

Och nu ställer jag frågan på sin spets. Var detta något som vi aldrig sett förut från Andreas? Var det ett tillfälligt hjärnsläpp som överraskade oss alla? Nu måste jag vara ärligt, tyvärr, och medge att detta var INTE första gången. Jag har med egna ögon sett Andreas göra samma sak i tidigare matcher MEN då har inte domaren upptäckt det. Jag menar INTE att han delat ut "danska skallar" till höger och vänster men jag har däremot sett hur han åkt fram mot en spelare och "markerat" med en liten huvudrörelse som kan liknas vid en "skallning". Detta ofta efter avblåsning då det varit lite "stökigt" runt egna målet. Är jag ensam om den iakttagelsen eller är det fler som sett samma sak?

Slutligen vill jag säga att för mig är Andreas en Hjälte men han kan snabbt förvandlas till något annat om han inte tar lärdom av denna läxa. Andreas ska fortsätta spela fult, hårt, fränt, tufft och vara en "jobbig jävel" att möta på isen. Gör han det kommer han även i fortsättningen vara älskad av mig och alla andra Gulsvarta supportrar. Så enkelt är det....

Slutordet får bli: Andreas Lindh - än så länge är du en hjälte men även hjältar måste tänka på laget före jaget...

*Uppdaterat 1: Enligt tidningen DalaDemokraten var upprinnelsens till tjafset mellan Moras Alexander Hilmersson och Andreas Lindh den smäll som Andreas delade ut mot Kim Nabb. Det var den spelaren som blev liggandes i vår zon och som föranledde avblåsningen.

*Uppdaterat 2: Enligt dagens VLT, där man intervjuar Andreas Lindh, hävdar han att Kim Nabb troligen träffades av pucken. Rätt ska vara rätt. Om så är fallet undrar man varför A Hilmersson uppsökte Andreas efter avblåsningen?

Västerås - HeadButting 0-3

Moraspelaren Alexander Hilmersson utsatt för Dansk skalle

Västerås -  Mora 3-5
Dagens match var ingen höjdare. Första perioden ganska tam. Först i inledningen av den andra lyckades Gulsvart få lite bättre fart på rören och stänkte enkelt in två snabba mål. I några byten därefter lekte Gulsvart med Mora och åkte runt som bålgetingar i deras zon. Ett tredje och fjärde mål låg på lut.

Men se det gick inte. Istället kunde Mora inhösta ett PP och satte massiv press på oss. I det efterföljande spelet fem mot fem orkade vi inte få ut pucken ur zon utan Mora kunde skicka ett höstlöv mot mål som dalade in bakom Lars Johansson. Eller om det var tvärtom. Först tryck fem mot fem och mål och sedan ett pp där Mora pressade på. Men vem bryr sig. Egentligen?

Plötsligt var vi statister på isen. Vi lyckades inte med så enkla och fundamentala saker som att lyfta pucken ur egen zon. Blålinjen tycktes bestå av en hög oöverstiglig mur. Vi såg helt enkelt fruktansvärt trötta ut sista tio av andra perioden..

Sista perioden började lovande. I ett rätt uselt genomfört pp fick Tomas Mitell pucken på blå, avancerade fram några skär, och lade snyggt in pucken till 3- 1. Efter det kändes det som om vi hade matchen i hand, i väskan, i hamn. Men så skulle det inte bli.

I en något märklig situation i egen zon, där en Moraspelare blev liggande vid sargen, drabbade Andreas Lindh ihop med Moras Alexander Hilmersson. Det som såg ut som ett harmlöst litet "gnabb" utmynnade i något som vände matchen till Moras fördel. Moras Alexander Hilmersson åkte nämligen fram till domaren och gestikulerade upprört. Från läktarplats var det omöjligt att avgöra vad som gjorde honom så upprörd! Efter det följde ett långt parlamenterade mellan alla domarna på isen. Vi åskådare var övertygade om att det fanns en koppling mellan den Moraspelare som sågs liggande vid sargen då domaren blåste av spelet.

Men. Se det var det inte! Den gode Alexander Hilmersson hävdade att Andreas Lindh, den elakingen, skallat honom! Och, minsann, domarna höll med. Den elaka Lindh fick lämna isen, Alexanders Hilmersson kunde le igen, och Gulsvart fick spela fem minuter i bp. Bra jobbat av Moraspelaren. Det gäller som bekant att tillgripa alla medel för att vinna. Kan man vinna en fördel hos domaren genom att "lipa lite" så ska man naturligtvis göra så. Det är manligt och fint.

Resten är historia. Mora hade tur, skicklighet, flyt, ja allt som behövdes för att göra mål. Vi hade inget annat än tjugofyra uppgivna Gulsvarta spelare att gotta oss åt under den avslutande delen av tredje perioden...

Oavsett domarens bedömning är det fullständigt uteslutet att man kan godkänna tre insläppta mål under ett och samma boxplay. Det finns inte på världskartan. Gulsvart tog så många felbeslut under detta boxplay att man inte annat kan än gråta. Vi spelade stundtals som små oroliga, knäsvaga, vankelmodiga möss där vi borde ha tagit i och vrålat som Lejon! Pinsamt i mina ögon...

Till sist: Andreas Lindh! Vad ska man säga? Gissar att han mår som en påse gårdagsräkor just nu. Skulle vara intressant att höra hans version om vad som hände - och varför det hände...

Lasse Ivarsson och hans Mora

Illustration: Gurkolle

Dags för match mot Lars Ivarssons Mora. Lite märkligt att vår egen "son" kommer tillbaka, ständigt, med nya lag för att ställa till det för oss? Tidigare var han här med Oskarshamn och jäklades. En tränares vägar är sannerligen outgrundliga. Ingen vet riktigt vart de bär. Lasse var med viss rätta(!) ifrågasatt hos oss innan han fick lämna. För så är det. Det är alltid tränaren som får bära hundhuvudet när laget underpresterar. Med klubban mellan benen fick han lämna sitt uppdrag som huvudtränare för A-laget. Tiden efter var han ansvarig för J-18 innan han fick erbjudande om att hjälpa Tommy Salo i Oskarshamn.

I Oskarshamn fick han inte nytt förtroende. Istället bar det iväg till Harald Lyckners Mora. Där fick han rollen som assisterande tränare. Den som skulle fungera som kittet mellan Harald och spelartruppen. Enligt obekräftade uppgifter är inte den sociala biten Haralds starkaste kort. Han upplevs tydligen som allt för "träig" i sitt umgänge med spelartruppen. Lite av en magister gente mot sina elever. Med viss distans. Därför passade Lasses mer öppna och lättsamma sätt som hand i handske. Han skulle helt enkelt se till att hålla spelartruppen på gott humör - typ!

Så gick det som det gick. Tränarkarusellen snurrade ännu ett varv och plötsligt stod Lasse "Liten" Ivarsson återigen som huvudansvarig för ett lag. Bara så där. Harald fick packa trunken och lämna skeppet. Nu vet vi att ju att i Haralds fall blev "fallet" som tränare mer ett lyft. Från ett mittenlag i AS till ett lag i ES. Snacka om att komma upp sig efter att ha gjort bort sig! I ärlighetens namn förstår jag inte hur det fungerar i tränarvärlden. Kanske lika bra det...

Nu har Lasse fått en fantastisk start i sin roll som huvudtränare. Jämför gärna med resultaten för Leksand och Malmö efter deras mer akuta och mediavänliga tränarbyten. Där har utfallet inte alls blivit lika bra som för Lasses Mora. Lasse är nog lite av en smygare. En som i det fördolda lyckas ta sig fram till köttgrytorna. Ingen vet hur det går till utan plötsligt står han bara där - och bestämmer!

Vi möter med andra ord idag ett lag som har flyt, självförtroende, vind i seglen och massor av positiv självkänsla. Mora kommer med andra ord inte be om ursäkt för något i dagens match. De är här för att äta upp oss. Helt och hållet. Med hull, puck och hår. 

Personligen hoppas jag att vi får se vår egen Lasse i målet under dagens match. Tror det kan vara precis rätt recept att sätta stopp för Mora. In med Lasse "Ladugårdsväggen" Johansson och matchen är vunnen. Så känns det. Inbillar mig nämligen att Lasse är bra sugen på att lägga till ännu en nolla i sitt CV!

Kommer raset nu?

Frågan kan vara befogad. Tänker närmast på Örebro och Bofors som varit "äckligt" stabila hela säsongen. Inte en enda formsvacka så långt ögat nått. Något som drabbat alla andra lag. Dessutom har både Örebro och Bofors varit förskonade från några omfattande spelarskador i sina trupper. Nu är läget annat. Örebro kanske redan börjat blicka fram mot kommande kvalserien och därmed mentalt tappat några procent i inställning. Det kan räcka för att börja tappa poäng mot taggade lag som ligger längre ned i tabellen. Örebro kommer inte missa kvalserien men däremot kommer poängavståndet till lagen bakom krympa rejält...

Bofors å sin sida har haft en ruskig förmåga att komma igen i sina matcher. Att ständigt vända och vinna jämna bataljer. Efter dagens insats mot Leksand, och deras förlust mot oss senast, kanske det är dags att omvärdera Bofors möjligheter till kvalseriespel? Frågan är helt enkelt om de bränt sitt krut nu? Bofors är inte bättre än de lag som ligger på platserna fyra till sju. Så enkelt är det. Hemligheten med Bofors har varit en fantastisk inställning från hela truppen ledda av en duktig tränare. Han har verkligen fått med alla i laget på ett extremt bra sätt. Men nu tror jag det tar slut på Bofors framfart i serien. De kommer inte längre segla vidare på samma sätt. I fortsättningen kommer vi få se ett mer "normalt" spel från deras sida. Poängtappen kommer bli mer regelbundna. Sanna mina ord...

Leksand vinner för tredje gången i rad. Kors i taket! Nu är det upp till oss om vi ska hänga på. Mora hemma på lördag blir en match av mycket stor betydelse. Förlust där och vi får ännu ett lag som vill vara med i kampen om kvalserieplats. Det räcker så bra att vi har Rögle flåsande i nacken. Vi behöver inte ett stekhett Mora dessutom som skaver oss i hälarna. Det bäste vore att dämpa deras entusiasmen en smula genom att trycka till dem rejält på lördag. Ge dem en magpumpare - typ! Kan tänka mig att Leksand tycker det är helt ok om vi hänger av Mora även om det innebär att vi själva hänger på dem i kampen om tredjeplatsen...

För övrigt gjorde det absolut inget att Almtuna snodde poäng av Oskarshamn idag. Tänk. Almtuna kan bli det lag som ger oss en hjälpande hand framledes. De tycks, efter sju bedrövelser, hittat något som kan liknas vi form igen. Fyra raka matcher nu utan förlust. Hur kan då det hjälpa oss? Jo, Almtuna kommer möta Bofors, Rögle, Leksand, Mora etc och kan genom att vinna sina matcher indirekt öppna dörren får vårt inträde till kvalserien till våren. Fiffigt va? Hej AIS!

- Tror "Z" kommer vara rejält het på gröten i matchen mot Mora. Ska vi säga att han gör ett hattrick?

Västerås - Sundsvall 7-3

"Min förhoppning är även att Mikael "Z" Zettergren ska kliva fram och bli tungan på vågen. Det är dags nu. Låt nu honom få lite flyt. Låt oss få se en "Z" som med marginaler på sin sida får rubriker i VLT som den som räddade tre poäng till Gulsvart!"

Så formulerade jag mig i inlägget inför matchen mot Sundsvall. Ibland blir man sannspådd. Ibland slår drömmar in. Tänk att "Z" äntligen fick lite utdelning. Plötsligt var han på rätt ställe i rätt ögonblick. Två "enkla" mål på pass och retur.  I övrigt gjorde "Z" flera fina byten där han ledde sin kedja till flera fina chanser. Vändningen? Nja! Låt oss vänta några matcher till. Men visst gladde man sig med "Z" som kämpat och slitit i match efter match utan att nå fram till mål eller poäng...

David Lundbohm är lite av en gåta? Osynliga mannen långa stunder. Tappar puckar, dräller med pucken, dåliga pass, seg skridskoåkning och svag i närkampsspelet. Men, så plötsligt, bom-bom, så har kan krutat in två mål alldeles på egen hand. Bara så där - typ! Hur sjutton nyttjar man en sådan talang på bästa sätt? Säkert något som Mats Waltin ständigt grunnar på...

Daniel Sperrle. Jag gillar honom. På alla sätt. En riktigt bra målvakt. En energisk målvakt som tillför energi genom sitt agerande längst där bak. Men ibland, eller ganska ofta, ger han mig blodsvallning och gråa hår. Som i gårdagens match när han var ute runt kassen och ville sätta fart på spelet. Ofta gick det bra. Men ibland gick det sämre. Han var faktiskt delaktigt i ett baklängesmål på grund av sin vilja att delta. Sundsvalls reducering till 2-4 kom efter att Sperrle försökte få ut pucken ur zon, via egen back, istället för att bara blockera. Där blev det fel. Om backen inte är beredd på att Sperrle sätter igång spelet blir det så fel. 

Andreas Lindh är en kämpe. En klippa längst bak. Något att luta sig mot när det stormar i egen zon. Men hans passningsspel är just nu inte bra. I gårdagens match bidrog hans okänsliga handleder till att Sundsvall fick en onödig chans att reducera. Tänker på hans tokiga icing när det var 17 sekunder kvar av andra perioden. Konsekvensen blev tekning i egen zon där vi i panik drog på oss en utvisning som sedemera ledde till 2-4 för Sundsvall....

Matchen som sådan var märklig. Trots ganska taffligt agerande gick vi fram till 4 - 0 och matchen kändes stängd, avgjord, död! Tre poäng var intecknade. Sundsvall byter målvakt, tar timeout och tog sedan över matchen(!).  Vad hände där? Kom någon åt avstängningsknappen? Slog man av strömmen?

Nu vann vi matchen till slut med betryggande siffror men det var inte utan darr på ribban. När Sundsvall pangade in 3-4 i powerplay var vi riktigt riktigt illa ute. Där fick man otäcka vibbar av tidigare genomklappningar av Gulsvart. Man får rikta ett stort TACK till "Bacon" och "Z" som gemensamt bidrog till det matchavgörande målet fram till 5 - 3! Tack, tack!

- Tre poäng. Alltid skönt!

När det gäller vår nya back tycker jag det fanns en del positivt. Han såg grymt lugn ut i sitt agerande. Kanske för lugn? Ibland missbedömde han nog tempot och de ytor som fanns på isen. Men min prognos är kristallklar. Han kommer bli kanon!

Sundsvall

Ska bli kul att få medverka i hyllningarna till William Karlsson. Undrar hur han mår? Har säkert varit en himla massa tjossan, hejsan, och ryggdunkande de senaste dygnen. Har han hunnit landa mentalt och ställt om för den "grå" vardagen igen? Han är efterlängtad. Inte bara av oss på läktaren utan även av - Broc Little. Misstänker att vår Broc känt sig övergiven de senaste matcherna. Visst är han duktig men han klarar inte av att göra allt. Även han är beroende av spelskickliga kedjekamrater. Får vi se L.Ö.K-kedjan komplett igen? Det vore fantastiskt.

Vad behövs då för att lyckas besegra besökande Sundsvall? Med tanke på våra rätt skrala resultat på hemmaplan är frågeställningen relevant. Vi har haft ruskigt svårt att öppna upp motståndare som backat hem. Vår spelidé att använda mycket fart faller när  motståndarlaget aldrig bjuder på is i mittzon eller egen zon. Då har vi allt som oftast hamnat ute vid sarger och nere i hörnen. 


-När våra backar dessutom inte haft förmågan att leverera snabba pass upp till forwards har det varit enkelt för våra motståndare att i maklig takt skrinna hem för att möta upp med fem spelare i mittzon. 


Under tredje perioden borta mot Rögle såg vi en konsekvens av backarnas oförmåga att leverera passningar. Istället för att hoppas på en pass i mittzon tvingades(!) våra forwards djupt ned i egen zon där de hämtade upp pucken bakom mål. På det viset blev det en himla lång väg att åka för att starta ett anfall och Rögle hann hela tiden hem med hela laget och kunde enkelt stoppa våra attacker. Inte ens våra försök till dumpningar av puckar var framgångsrikt då Rögles backar enkelt kunde hinna först på pucken och snabbt vända upp spelet mot oss igen.


- Bra passningar från backar är det som oftast skapar det lilla moment av övertag på isen som i slutänden genererar en bra målchans. Spelar ingen roll hur duktiga och konstruktiva forwards du har om de aldrig får utnyttja sin fart för att ta sig fram mot motståndarmålet. 


Man kan kort och gott säga att ett lyckat anfallsspel bygger på backar med blick för spelet. Visst är det skönt med defensivt starka backar som kan lyfta bort pucken när det behövs. Men det räcker inte. Andreas Lindh är urtypen för en defensiv back. Råstark, obändig, småful, envis, orädd och förlorar sällan en närkamp. Men samtidigt är han väldigt endimensionell i sitt spel. När han väl har pucken i sin ägo ser han mest "stelopererad" ut. Hans förmåga att skapa spelvändningar genom ett smart förstapass är ytterst begränsade även om han ibland minsann försöker. 

Backar som Andreas är ovärderliga för ett lag som sätts under press. Men vid sin sida måste han ha en backkompis som står för det kreativa. Då blir det balans. Frågan är om han har det? Har vi någon back, förutom Mitell, som har just den förmågan? 

Mot Sundsvall tror jag absolut att nyckeln till en seger ligger i vår möjlighet att skapa snabba omställningar. Vi måste hela tiden försöka komma till anfall med fart och förhoppningsvis INTE mot samlat försvar. Vi måste därför hela tiden söka möjligheten att vända spelet direkt oavsett var på isen vi erövrar pucken. Ger vi Sundsvall tid kommer de enkelt kunna ställa upp med fem man runt egen bur och hålla oss borta från heta målchanser.

Visst innehåller detta mitt inlägg massor av självklarheter. Det som jag skriver kan ju vilken "stolle" som helst begripa och förstå att det är - typ. Men ofta är idrott, lagspel, väldigt enkelt. Det svåra kan ofta vara att göra just det - enkla!

Min förhoppning är även att Mikael "Z" Zettergren ska kliva fram och bli tungan på vågen. Det är dags nu. Låt nu honom få lite flyt. Låt oss få se en "Z" som med marginaler på sin sida får rubriker i VLT som den som räddade tre poäng till Gulsvart!

- Självklart kommer vår alldeles egen William Karlsson manifestera sin JVM-Medalj med ett snyggt mål!


Tips: 4-1

Upp,upp,upp i det blå!

Nu måste vi upp, upp, upp!

Försöker nu klättra upp ur den djupa brunn av medömkan som jag nedföll i efter matchen borta mot Rögle. Där blev det minsann fritt mentalt fall tjugotvå våningar rakt ned i ångestens plaskdamm. Sällan har väl denna blogg så skoningslöst tappat fattningen, så naket uttryckt sin misstro, så enfaldigt klätt sin ångest i föga smickrande klädesdräkt! Kommer detta någonsin upprepas? Kommer Bloggen någonsin i framtiden göra samma mentala magplask? Svaret är givet: - Jajjamensan! Det kommer att ske, sannerligen, för ty så är det sagt, och så skola det ock bliva - typ. Man är inte mer än människa. Ibland brister det. Som en bulldeg. 

Var då Bloggens nesliga negativa utspel något att bara glömma, stoppa in i en raggsocka, och lämna därhän? Icke så Nicke. Jag står för varje ord jag skrev i inlägget efter den skröpliga insatsen borta mot Rögle. Varje ord, kommatecken, punkt, citationstecken, mellanslag, bild och rubrik. Man får inte huka i bänkarna när det blåser upp till storm eller när Prästen laddar om. Rak som en fura står jag. Stolt och orädd. Sanningar kan svida som salt i öppna sår. "Låt det svida, säger jag eder!" Det som svider härdar...

Men nu gäller det att gå vidare i denna jämmerdal som kallas vårsäsong. Nu gäller det att kravla sig upp på plan mark, hitta fotfästet, och förhoppningsvis påbörja en klättring som återställer den mentala balansen. Att man ska må "skit" bara för att laget i ens hjärta har en dålig dag på isen? 

För mig personligen blev fabläsen mot Rögle droppen som knäckte ryggen - eller hur man säger. Det blev kulmen på en räcka av matcher där Gulsvart spelat under sin egentliga förmåga. Ett slags antiklimax till tonerna av en tondöv stråkorkester spelandes i moll.

Så ryck upp mig nu - då?

- Det finns massor av poäng att spela om! (tyvärr finns det en motståndare i varje match med samma möjlighet)

- Ny matcher! (bara vi slipper hemmamatcher - för där lirar vi riktigt uselt)

- Nya chanser! (man kan alltid hoppas på att andra lag drabbas av vinterkräksjukan)

Sedärja! Nu känns det genast bättre. Sundsvall nästa. Hemma i ABB Arena. Det kommer bli en fest:)

Milstolpe!

Så var det gjort! Idag passerade denna blogg 100 000 unika besökare sedan starten den 2 april 2009. Kul tycker jag. Speciellt med tanke på att jag inte hade en aning om hur jag skulle klara av att hålla denna blogg vid liv.

- Allt sedan starten har jag publicerat 1123 inlägg! 

Denne besökare blev den 100 000:e

10:16

213.89.203.109

c213-89-203-109.bredband.comhem.se

Det är som bekant väldigt många som startar upp en blogg men de flesta bloggar har en tendens att självdö. Somliga somnar in väldigt snabbt, andra håller ut lite längre, medan ett fåtal lever och frodas över tid. Jag vet detta väldigt väl då jag under min tid som bloggare sett ett flertal bloggar om tex ishockey dyka upp och försvinna inom en kort tidsrymd...

Det krävs ett visst mått av fanatismen att driva en blogg. Ett visst mått av hängivenhet. Gärna blandat med en stor dos självfixering. Tycker men dessutom om att själv läsa det man skriver är mycket vunnet:)

Ja, jag vet! Vad bryr ni er om denna min glädje över Bloggens milstolpe i Cyberrymden? Troligtvis inte ett dugg! Men det är hel ok för mig. Det räcker bra att jag sitter här, framför skärmen, med ett fånigt leende på läpparna och känner mig som den värste Idolen!

Ha en fortsatt bra dag.....

Skönt att få bli förbannad...

Våga Visa Känslor!

Ja, så är det! Under dagens match mot Rögle på bortaplan blev jag det. Förbannad. Riktigt förbannad. Varför det? Jo, det lag som jag följer, och följt i många år, uppträdde på ett sätt som fick mig att skämmas! Jag vet, alla vet, att laget är drabbat av skador. Jag vet, alla vet, att det inte är lätt att få spelet att fungera då Waltin ständigt måste flytta runt folk i olika formationer. Allt detta vet vi, du, och jag. 

Men, det ursäktar INTE att man saknar vilja att göra ett bra jobb på isen! Aldrig någonsin. Idag fick jag en känsla av att laget, spelarna, inte längre trodde på sig själva. Att de blivit påminda så många gånger om den skadesituation de lever i att de helt enkelt tappade tron på sina egna förmågor. 

Kanske är jag fortfarande en aning förblindad av ett lag som jag följt under Junior-VM. Ett lag fyllt av spelare, sprängfyllda med orubblig tro, att om man bara jobbar stenhårt i varje byte, så kan man bestiga den högsta toppen, nå stjärnorna, vinna Guld! Tänker givetvis på våra underbara Småkronor...

Gulsvarts uppträdande fick mig att tänka på en match mot Leksand i kvalserien för några år sedan. Även där blev vi förvandlade till statister. Dåvarande tränaren Johan Thornberg fick ett tokspel som nådde ut till Sveriges befolkning via TV4 Sport som sände matchen. Johan tog en timeout och vrålade: - Sluta åka omkring och se ut som våta kalvar i ansiktet!

Precis så såg det ut idag. En samling Gulsvarta spelare som aldrig någonsin trodde på sig själva. Som inte vågade, ville, eller kunde gå till anfall under ordnade former. Det fanns faktisk en spelare, en forward, som försökte: - Marcus Jonsson. All heder till honom.  Men i övrigt fick man se en kavalkad av missade passningar, lama skott, dåligt sargspel, tveksam forchecking, dåligt hemjobb. Det var för väl att några av våra backar samt Daniel Sperrle i målet stod upp som de gjorde. Utan deras hängivenhet hade det kunnat sluta med utskåpning från Rögles sida.

Kom sedan inte och kalla mig för barnsligheter som "medgångsupporter" bara för att jag, även jag, emellanåt tappar fattningen och blir förbaskad på det man får se. Det är ett vanligt sätt för somliga att skyla över ett faktiskt förhållande. Jag blir aldrig arg eller frustrerad vid en förlust om mitt lag faller med flaggan i topp!

- Däremot drabbas jag av vanmäktig vrede och frustration om de inte ens försöker hissa flaggan!

Självklart kommer jag infinna mig till matchen mot Sundsvall på tisdag. Men en sak är klar. Gör de inte en gedigen insats då heller kommer jag fortsätta vara kritisk där det är relevant....

Till sist: Denna blogg närmar sig ännu en milstolpe! Snart 100.000 unika besökare sedan starten. Mallig? Ja, det är jag :)

Rögle - Västerås 3-1 (borde varit 13-1)

Skämmes tamigfan - AVGÅ - någon!

PINSAMT!

Mer än så klarar jag inte av efter dagens match - typ!

Jo, en sak till. Kvalserien.

- Glöm den!

Vi har inte en trupp som kan ta sig dit. Och om vi mot förmodan, genom tur, falskspel, dopning, mutor, tar oss dit har vi inget där att göra...

Så enkelt kan man sammanfatta det hela.

Man får helt enkelt sätta ned kraven en aning. Vi får sikta in oss på att klara playoff. Kan ju alltid bli kul att se några spännande matcher innan det är dags att ta fram gräsklipparen igen..

Go´natt..

Snart drar det igång....

Rögle borta på lördag. Finns betydligt lättare motståndare att dra igång det nya året mot. Eller. Finns det det? Ser man på dagens resultat i allsvenskan får man kanske tänka om. Det är helt enkelt ruggigt jämt i alla matcher oavsett vilken placering respektive lag har. Egentligen, troligen, är det bara Borås som kan räknas som ett "bottenlag" just nu. Alla lag i övrigt kämpar på i match efter match, byte efter byte, och ger inte bort en enda liten poäng gratis.

Örebro hade fullt sjå att betvinga Malmö. Bofors avgjorde sent mot Tingsryd. Leksand var illa ute mot Almtuna innan de lyckades gå ifatt sista minuterna och sedan vinna på straffar. Av omgångens sex matcher gick fyra(4) till sudden och två slutade med uddamålssegrar(2-1 i bägge fallen). Tokjämt är bara förnamnet. Så kommer de nog se ut under hela vårsäsongen. Det är bara glömma att det skulle finnas matcher där något lag bara ställer ut grillorna och hämtar hem poängen...

Med andra ord blir nog matchen hemma mot Sundsvall den 10/1 precis lika svår som Rögle borta nu på lördag. Blåstället på är det enda som gäller. Överallt och alltid. I varje byte. 

När det gäller Gulsvart är det omöjligt att sia i vilken form de är för tillfället. Ett skadedrabbat lag som inte fått spela med ordinarie lag på lång tid. Ständiga ommöbleringar i formationerna som satt sina spår i spelet. Frågan är hur många spelare som är tillgängliga och verkligen redo för match igen? Kommer vår nye "italienare" att hinna visa upp sig innan han skickas på retur? Kommer Mitell att hålla? Hans "trasiga" ljumskar riskerar verkligen att sätta käppar i hjulet för honom även denna säsong. Kommer Kinisjärvi hinna bli spelklar? Vi behöver verkligen honom nu. Funkar inget vidare att spela utan centrar - typ. Speciellt nu då William Karlsson troligen inte ansluter till match mot Rögle som det tidigare var tänkt...

Att Fredrik Johansson ser ut att missa hela säsongen känns minst sagt dystert. Minns att han var poängbäst av alla forwards förra säsongen - om jag inte missminner mig. Illa...

Men det är som det är. Ingen ide att gråta över saker som man inte kan rå över. Bara för vårt kära Gulsvart att gå in till match med samma fina inställning som mot BIK Karlskoga hemma senaste. Ska Rögle vinna må de få slita för sina poäng....

Så här tycker Rögle inför matchen

Efter 31 år...

Så skönt! 

ÄNTLIGEN!

Grattis till
William Karlsson
och 
alla andra hjältar i det gulblåa laget!

VM-GULD!

Banne mig om det inte känns som om våra Småkronor vunnit Guld redan! William Karlsson fick ÄNTLIGEN lite utdelning på allt sitt slit. Underbart! Det var inte det vackraste målet han gjort under sin karriär men kanske ett av de viktigaste. Trots att "Wille" inte fått så många poäng med sig i detta mästerskap så har han gjort ett gediget arbete i varje byte, match efter match, och förtjänade verkligen sitt mål. 

Samtidigt måste man konstatera att vi skulle hängt av Finnarna långt tidigare. Lagets oförmåga att ta hand om de sanslöst många returer som ständigt kom från den Finländska målvakten var pinsam. Under en period i matchen tappade han ALLA skott rakt ut i banan. Men inte en svensk fanns där för att peta in pucken. Där finns mer att göra. 

Fortfarande är jag inte speciellt imponerad av Johan Gustavsson i målet. I dagens match hade han en ganska otacksam uppgift. Långt mellan sina ingripanden. Och när det väl blev avslut mot honom var det ur situationer där Småkronorna strulade till det för sig själva. Målen var han "kanske" chanslös på. Däremot visste jag, från hans tid i Västerås, att straffläggning inte är hans bästa gren. Under sina framträdanden i straffläggningar med oss tenderade han till att vara väldigt passiv. Han stod mest still långt in i målet och agerade "vägg". 

Som tur var, för oss, missade nu Granlund den avgörande straffen...

Nu ser man verkligen fram mot en final mot Kanada. Och ska vi säga att William Karlsson går in och sätter två pytsar? Det tycker jag. Den sista kassen i tomt mål....

VM - GULD!

Mera JVM

I brist på bröd får man äta limpa. Så enkelt är det. Inga matcher i Hockeyallsvenskan och livet känns - öken. Visst kan man snegla lite på ES men hur kul är det? På en skala från 1 till 10 vill jag påstå att intresset från min sida, för ES, ligger på 1,5. Ungefär. Undrar om ni andra tycker lika? Gissar att intresset för Hockeyallsvenskan ligger på samma blygsamma nivå hos supportrar från ES-lagen. Undantaget då de lag som riskerar att hamna i kvalserien till våren.....

När det gäller JVM säger jag bara att det är drag under galoscherna. Om det sedan är bra ishockey eller inte är jag nog inte man att avgöra. Men förbaskat roligt är det att titta på. När det gäller Sveriges chanser till medaljer så finns hoppet kvar. Trots fyra segrar så är ännu inget vunnet. Det är först nu som det gäller. Förlust i semifinalen och man får gräma sig - igen. Vi har ju varit så nära några gånger nu att gå hela vägen...

- Men fortfarande undrar jag varför målvakter ALLTID måste gå ned på isen för att ta skott som kommer i öronhöjd?

Angående William Karlsson så börjar man allt mer se, eller upptäcka, en sak. Det finns anledning till att han spelar i Västerås och Hockeyallsvenskan och inte i något ES-lag. Han må vara en talang utöver det vanliga men ännu fattas lite för att han ska vara mogen för spel på en högre nivå. Att han skulle klara av att ta steget direkt till NHL från Hockeyallsvenskan känns närmast som en utopi. Han behöver, för sin egen skull, ett år till i Västerås för att utveckla sina skills i lugn och ro. Det mår han definitivt bäst av. Förhoppningsvis kan vår sportchef övertyga honom om samma sak...