29 november 2015

Märklig match när Löven besegrades..

Swehockey



Björklöven - Västerås 3-4 (straffar)
Som vanligt blir det tvärs emot vad man vill och önskar. Bloggen hade uttryck en önskan att laget skulle kliva in på isen och bara borra ned skallarna och köra. Fortsätta på den inslagna vägen efter matchen mot Tingsryd. Så blev inte fallet. Visserligen borrade spelarna ned skallarna men det var mest för att skydda sig mot Björklövens enorma anstormning från första nedsläpp. Vi fick inte en lugn stund. Det for runt gröna spelare, överallt. Under stora delar av den förstaperioden kändes det som om vi spelade en man kort. Men, vänta nu! Det var vad vi gjorde. Fyra utvisningar mot oss blev saldot under första perioden. Utvisningar som säkerligen var korrekta men likt förbaskat väldigt ojämnt fördelade. 

Återigen får jag en känsla av att vi straffas lite hårdare än våra motståndare. Vad detta beror på kan jag inte för mitt liv begripa. Det har så sett ut allt sedan första matchen i årets seriespel. Vi är det lag som drar på sig flest utvisningar i hela serien, överlägset! Detta utan att jag kan påstå att vi skulle spela speciellt fult. Här finns mycket att jobba med för alla spelare i laget. På grund av detta har vi i genomsnitt spelat fjorton minuter i boxplay, i varje match! Skandalöst, må jag säga.

Björklöven går till periodvila med en betryggande 2-0 ledning och matchen känns körd för Gulsvart. Känslan inför den andra perioden var mer att vi skulle hålla siffrorna nere än att försöka gå ikapp. Men se på fan! Den andra perioden blir raka motsatsen mot den första. Nu är det vi som driver spelet, skapar chanser på löpande band, och Björklöven som spelar med darr på manschetten. Snacka om scenförändring! Inom loppet av cirka tio minuter vänder vi matchen till vår egen fördel genom mål av Jan Urbas, Christopher Fish och Jeremy Williams. Och inte nog med det. Vi skapar dessutom många chanser för än fler mål. Tyvärr blir vi lite väl heta på gröten i vår offensiv att vi bjuder Björklöven att kvittera till 3-3 innan perioden är över. Det målet får tillskrivas halvtaskigt hemarbete och lite oflyt. 

Dagens snackis tillkommer precis i slutet av perioden då Jeremy Williams snyggt bombar in 4-3. Trodde vi. Men icke. Någon fummelpelle i sekretariatet har lämpligtvis saboterat matchuret så ingen vet om målet tillkom inom stipulerade 20 minuter! Stor palaver. Efter lång väntan kommer så beskedet att målet tillkommit efter att tiden gått ut. Jaha, säger jag, och hur vet man det? Tog man hjälp från någon i publiken som tagit tid? Räknade man bildrutor, använde man slagruta, slog man tärning? Naturligtvis ska en situation som denna inte uppstå men har man ett gäng klappträn i sekretariatet så blir det naturligtvis elände. Förhoppningsvis finns det någon form av bildbevis som kan tas fram i efterhand. 

Den tredje perioden blev återigen som att vända på en hand. Nu var det Björklöven som åkte skridskor och vi, återigen, som satt i utvisningsbåset. Det är inte utan att man i efterhand ser att tydligt mönster:
Period ett: 4 utvisningar - Löven dominerar
Period två: 0 utvisningar - vi dominerar
Period tre: 3 utvisningar - Löven dominerar


När tredje perioden blåstes av kunde vi bara konstatera att vi hade en jädra tur att inte Björklöven gjorde mål på någon av alla sina chanser. Tack vare en mycket fin insats i målet av Marcus Dahlbom kunde vi hålla undan och ta matchen till sudden. En sudden där Björklöven radade upp lägen för att avgöra. Trots detta höll vi undan fram till straffläggning där Matias Myttynen och Maxim Matushkin visade klass med två fantastisk fina straffar. 

Ska man summera matchen så kan man börja med alla utvisningar vi drar på oss. Det funkar inte. Lägg ned. Lägg av. Sluta med detta genast! Vi orkar inte bedriva anfallsspel om vi ska använda 1/3 av tiden till att spela boxplay. Så är det bara. Visst kan vi gnälla oss blå över orättvisan i att vi får så många utvisningar men det kan inte bara handla om det. Vi gör något som är fel, helt enkelt. Rör på fötterna för sjuttons gubbar...

Utöver detta vill jag lyfta fram moralen i laget. Den är fantastisk. Vissa spelare får slita oerhört då de är inne på isen i alla spelformer. När vi dessutom spelar utan naturliga centrar förlorar vi massor av tekningar. Detta var en anledning till att Björklöven fick så enormt tryck mot oss i sista perioden. De vann i princip alla offensiva tekningar. Vi fick inget andrum i våra boxplay när Löven hela tiden vann tillbaka pucken vid varje tekning. Med tanke på detta var det än mer imponerande att vi faktiskt inte släppte in mer än ett ynka mål i boxen denna afton. Kanon!

Avslutningsvis vill jag gärna erkänna att poängutdelning blivit betydligt bättre än jag förväntat mig i våra möten mot Tingsryd och Björklöven. Att tappa tre centrar kan få vilket lag som helst att falla ihop spelmässigt. Det har inte skett utan istället har vi fått se ett Gulsvart som kompenserat detta bortfall med en jädra glöd och härlig inställning. Det tycker jag är alldeles utomordentligt trevligt. 

När det gäller Björklöven så är det lite av en gåta att de inte kammat hem fler poäng i årets seriespel. Jag har sett dem spela många matcher denna säsong och sett den potential som göms i laget. Just det. Göms. För det är lite så det är. Stundtals plockar Löven fram hela paketet av kunnande och då är det ruggigt bra. Minst lika bra som oss eller AIK, anser jag. Men det är det där med jämnheten. Ett mysterium, på min ära. Trots detta vidhåller jag det jag sagt sedan säsongsstart - Räkna inte bort Björklöven!

Matchens delikatess, i mina ögon, var nog Jonte Bergs magnifika framspelning till Christopher Fish som hängde in 2-2!

Tack för mig...






28 november 2015

Seger mot serieledarna..

Omröstning

Västerås - Tingsryd 5-1
Vill börja detta inlägg med att citera mig själv från det inlägg jag skrev inför matchen mot Tingsryd:

"Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…"

 Tack Gulsvart för att ni gjorde precis som jag förespråkade. Tog vara på tillfället. Gick ut och bara körde. Så underbart att få se. En välkommen hälsning till oss tvivlare. Ett påtagligt bevis för att det finns potens tillräckligt trots det bekymmersamma skadeläget.

Man kan säga mycket om matchen som spelades under fredagskvällen i ABB Arena men jag väljer att fokusera på den kollektiva insatsen före de individuella prestationerna. Varför då då, kanske någon undrar? Jo, av den enkla anledningen att ishockey är ett lagspel där enskilda spelares prestation är summan av den kollektiva insatsen. Om inte lagspelet fungera fallerar även de individuella prestationerna. Så enkelt är det. 

Till skillnad mot många tidigare matcher denna mörka och stundtals dystra höst var det denna gång en väldig fart på spelet. Vi tog oss från zon till zon på ett snabbt och vägvinnade sätt. Kom till många bra avslut i gynnsamma lägen. Fick press på våra motståndare över hela isen. Höll ihop laget i alla tre zoner. 

Den avgörande skillnaden mot tidigare matcher var att nu lät vi pucken skapa tempot, farten, i matchen. Genom att släppa pucken tills spelare med fart som släppte pucken till annan spelare med fart rullade vi gång på gång upp Tingsryds försök till styrspel i mittzon. Det var inte alls lika mycket pucktransport från egen zon som tidigare. 

När vi väl kom in i anfallszon bibehöll vi farten i spelet genom att flytta runt pucken, istället för åka runt med pucken. Fler spelare blev involverade i spelet. Tingsryd hamnade ständigt på hälarna i egen zon och hade fasligt svårt att värja sig. Allt tack vare bra p u c k t e m p o! 

Jag hyste en oro att vi inte skulle orka hålla uppe intensiteten i tre perioder men min oro visade sig obefogad. Tack vare att alla spelare gjorde sitt jobb, tog sitt ansvar, fördelades belastning så att alla orkade i sextio minuter. Inte ens när Tingsryd gjorde några kraftfulla försök att sätta press mot oss i den tredje perioden vek vi ned oss. Härligt att se. Kollektivets insats är alltid starkare än enskildas prestationer. En självklarhet på många sätt men inte alltid så enkelt att få till stånd. 

Jag såg inte en enda spelare i Gulsvart som i något byte fuskade med jobbet. Tänk så enkelt det kan vara. Om alla gör sitt jobb, ja då vaknar lagmaskinen. 

Det fanns några andra saker som gladde oerhört. En sådan sak är vårt powerplay. Vi får utdelning igen. Efter en ökenvandring tidigare under en period börjar puckarna trilla in igen. Mycket bra! En annan sak är vårt boxplay. En spelform som vi behärskat närmast till fulländning de senaste säsongerna. Nu börjar även den spelformen ge utdelning. Utdelning i form av att vi inte bjuder våra motståndare på mål. Visserligen kunde Tingsryd göra ett mål i sitt powerplay denna kväll men det var mer frukten av ren otur från vår sida än skicklighet från Tingsryd. Man kan inte skydda sig mot all, tyvärr.

Ska jag lyfta fram något som var negativt blir det vår förmåga att dra på oss onödiga utvisningar. Så skedde även denna kväll. Utvisningar som togs pga ren frustration. Det är naturligtvis alldeles käpprätt åt skogen. Man får inte sätta sitt eget lag i skiten bara för att man inte kan ta en smäll. De dumheterna måste bort, genast!

Jag är fortsatt väldigt nöjd med Johan Jonssons återkomst i laget. Som vanligt syns han inte så mycket i spelet. "Gör bara sitt jobb!". Överlag spelade våra backar med bra marginal och närmast oklanderlig. 

Vad ska man då säga om våra motståndare Tingsryd? Tja, de såg lite mätta ut, om jag ska vara ärlig. De ville inte riktigt bjuda upp. Det var som om de åkte runt och väntade på att vi skulle dra ned på farten, åka av oss, för att därefter jobba sig in i matchen. Problemet var bara att vi gick fram till 4-1 innan så skedde. Då är det tungt för vilket lag som helst att försöka arbeta sig ifatt. Stundtals visade TAIF upp kvaliteter i sitt spel men denna gång alldeles för sällan. De var helt enkelt alldeles för uddlösa denna gång. 

Frågan man ställer sig nu är om Gulsvart kan ta med sig samma inställning till bortamatchen mot Björklöven på söndag. Kan man komma ut till match med samma glöd och intensitet, igen. Det är just det som är den stora frågan då vi tidigare haft uppenbara problem att hålla ångan uppe. Det vore en fröjd och njutning att få se ett Gulsvart som kommer ut med föresatsen att bara köra. Köra för allt vad tygeln håller. Jag håller tummarna för att så sker och räknar därmed in en ny seger under söndag eftermiddag redan nu...

När det gäller enskild spelarkritik så hänvisar jag till VLT

Swehockey


Nu åker vi ....


27 november 2015

Tankar inför Tingsryd - nu eller aldrig..

Omröstning

Dagens match mot Tingsryd kommer i vanlig ordning bli en utomordentlig prövning för oss alla. Lyssnar jag på mina vänner som följer laget råder en enorm skepsis för tillfället. Eller rent av misstro. Ska jag vara riktigt ärlig är många till och med besvikna. De känner sig lurade på konfekten på något sätt. Inför säsong gick föreningen återigen ut med budskapet att det är SHL som gäller. En berömvärd målsättning på alla vis men samtidigt en målsättning med förpliktelser. För att behålla ett uns av trovärdigheten är det hög tid att börja leverera. Visst, vi har ännu en gynnsam tabellplacering men alla med lite insikt vet också hur bräckliga många av våra segrar varit denna säsong. Spelet har definitivt inte varit på önskvärd nivå med tanke på föreningens höga målsättning. Många spelare famlar fortfarande i sökandet efter form och prestation. Allt för få spelare levererar på en jämn hög nivå i match efter match. Toppar och dalar är på tok för höga. Stabiliteten i spelet ute på isen, i alla dess former, måste upp flera snäpp. 

Jag själv som kan vara både hopplöst naiv eller cyniskt skeptisk, allt efter dagsform, vet banne mig inte vilken fot jag ska stå på. Vad jag ska tycka, tänka, eller tro om vårt lags möjligheter till sportslig framgång denna säsong. Jag vill naturligtvis tro att laget kommer resa sig som fågel Fenix ur askan och blomma ut till en värdig aspirant att slåss om SHL-platser till våren. Det vill nog gemene man. Dock behöver jag lite näring som håller denna tro vid liv. Näring i form av hyggligt bra spel och poäng i rimliga proportioner. Just nu levererar inte laget varken det ena eller det andra. Under de senaste sju omgångarna har vi lyckats vinna två matcher! Vi har tagit 6 av 21 möjliga poäng! Inte vad man förväntar sig av ett lag med målsättningen att nå SHL på vårkanten. 

Till kvällens match kräver jag inte seger men förväntar mig ett lag som går ut och ger mig tron tillbaka! Att förlora matcher tillhör spelets regler och till det finns en viss acceptans. Har laget gjort sitt yttersta, alla spelare gjort sitt bästa, då finns inte mycket att beklaga sig över. Upplever jag däremot att laget fortsättningsvis famlar runt utan linjer i spelet, utan kampvilja, eller med uppgivenhet i sitt agerande, ja då blir besvikelsen monumental. Då kommer jag fortsätta dräneras på tron och min uppgivenhet förstärkas. 

Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…

Nu mosar vi Tingsryd!






26 november 2015

Perra-effekten firade triumf...

Leksand - Västerås 4-3
En sur förlust mot ett hårt kämpande hemmalag. En inte alls oväntad utgång. Mina farhågor inför match besannades delvis. Leksand kom ut hårt, åkte massor av skridskor, och satte oss under hög press. Utan att skapa speciellt många farliga chanser fick hemmalaget matchen dit man ville. Man fick det berömda momentumet. 

Förutom att Leksand fick matchbilden som man ville drabbades vi tidigt av en riktigt tung jobspost. I en sammanstötning i offensiv zon blev Niklas Lihagen skadad och fick utgå från matchen. Inte nog med detta. Lihagen bedömdes av domare Bergman att ha utfört en regelvidrig handling och belönades dessutom med två minuters utvisning. Som om inte detta räckte passade naturligtvis Leksand på att nyttja detta powerplay till att ta ledningen i matchen. Man kan här verkligen prata om att en olycka sällan kommer ensam. Skadas, utvisad, mål i baken i samma sekvens. Till råga på allt dömde domare Bergman först bort målet för spark för att sedan, efter videogranskning, döma målet som korrekt. Då grinade det emot på riktigt. 

Efter Leksand mål tyckte jag att vi stundtals lyfte upp spelet och skapade en del lägen. Vi såg fortsatt lite ängsliga ut i spelet men kunde i alla fall förhindra Leksand från att rida vidare på sitt ledningsmål. 

När det gäller sändningen från Tegera Arena denna kväll fanns det mycket i övrigt att önska. Kameramannen brydde sig stundtals inte så mycket om det som hände på isen utan valde istället att botanisera runt sitt objektiv och zooma in allt från sargkanter till plexiglas. På sitt sätt underhållande men inte det jag betalat för via mitt abonnemang till Cmoresport. Om kameramannen då och då tappade fokus var det inget emot kommentatorns oerhört fantasifulla omskrivningar av spelarnas namn, status, härkomst och bakgrund. Här kommer ett litet axplock av tokigheterna:

  • Västerås Matias Myttynen, vars pappa är brottarlegenden Leo Myttynen! (Anton Mylläri har en pappa som heter Leo Mylläri och är en brottarlegend)
  • Där har vi Fredrik Johansson som nyss skrivit på ett nytt treårskontrakt med klubben (Den han såg var Johan Jonsson som kommit tillbaka efter en långtidsskada)
  • Jakob Fish, slovaken, drar på sig en utvisning! (Han syftade på Christopher Fish, svensken)
  • Jocke Berg jobbar alltid hårt och åker mycket skridskor!(Naturligtvis var det Jonte Berg)
  • Kottar får ut pucken ur egen zon! (Cutta, var det denna gång)
  • Linus Svedberg jobbar hårt!(Linus Svedlund)
  • Leksandsbacken skjuter ett skott men pucken träffar en Västeråsspelare som studsar ur zon!(Menade troligen att pucken studsade ur zon)
  • John Knutts får ett bra läge!(Troligen lokalt uttal av Jon Knuts)

Frånsett detta var kommentatorn närmast lyriskt över matchen och ansåg att det var både högt tempo och bra spel. Där ser man. Kul för honom, typ! 


I den andra perioden fick vi möjlighet att kvittera via ett powerplay då Viktor Mårtensson åkte ut för en spökutvisning. Domare Bergman ansåg att det var en charging. Själv tyckte jag det var rent trams men tackade och tog emot. På ett något märkligt sätt lyckades vi göra mål. Målskytt blev Nick Sorkin som troligen styrde in ett skott från Jeremy Williams. Domare Bergman valde denna gång att först döma mål för att därefter ångra sig. Återigen en plågsamt utdragen videogranskning innan det godkända målet blev godkänt! Spörsmålet var tydligen om Sorkin använt sig av otillåtet hög klubba. Något som var omöjligt att se på repriserna. Nåja, den för dagen vakne och falkögde  kommentatorn tycktes plötsligt se att Sorkins klubba var ”misstänkt hög”. En bedrift i sig med tanke på den gryniga bild som levererades från Tegera Arena. Man fick vara tacksam att man kunde urskilja var spelarna befann sig på isen, typ.

- En back som utmärkte sig negativt denna kväll var Juha Uotila. Fick lite vibbar av gamle kämpen Andreas Lindh. Visst spelar Juha robust och fysiskt, utan puck, men med puck i egen zon är han stundtals en ren säkerhetsrisk. Räknade till minst två tillfällen då han skickade passning rakt i gapet på Leksandspelare som fick fri lejd mot stackars Jonas Fransson i målet. 

- Som motpol vill jag lyfta fram Johan Jonsson. Han har varit borta från spel sedan träningsmatchen mot Leksand men visade upp ett väldigt stabilt och tryggt bakspel. Lite skillnad det, vill jag säga. Lovar gott inför framtiden. 



Den tredje perioden blev lite mer spännande och händelserik. Leksand stänkte in 2-1 i powerplay genom Viktor Amnér. Vi kvitterade snyggt till 2-2 genom Matias Myttynen. Leksand vådasköt därefter 3-2 via Robin Jacobsson. Efter powerbreak försökte vi lyfta upp spelet, lyckades delvis, och hade någon chans till ännu ett kvitteringsmål. Mitt i vår ambition att skapa offensivt tryck slarvade vi med defensivspelet och Leksand bjöds en spelvändning 3 mot 1. Då ringde det igen bakom Jonas Fransson. Denna gång var det Jon Knuts som la in pucken mycket elegant efter fin passning från Johan Porsberger. Ridå! Mörker! Eländes elände.

När det är någon minut kvar tog Martin Filander ut Fransson och chansade på spel sex mot fem. Vårt senaste tillskot på backsidan, Maksim Matushkin, fick kröna sin godkända debut med ett mål fram till 3-4

- Matchen slut och noll poäng. Surt sa räven. 

Hur ska jag då summera vår insats under gårdagen? Inte helt lätt. Som vanligt fluktuerade vår insats över matchens sextio minuter. Med tanke på avsaknaden av två ordinarie centrar, nya ommöbleringar i kedjeformationerna, skadan på Niklas Lihagen, så kan jag sträcka mig till att ge laget knappt godkänt. Detta trots att jag under sändningens gång pendlade mellan hopp och förtvivlan, ångest och andnöd, frustration och förtvivlan. Ett helt normalt tillstånd numera när Gulsvart lirar match.

Vi mötte ett för dagen rätt bra Leksand som genom att vara lite mer intensiva än tidigare matcher ofta lyckades störa våra försök till speluppbyggnad. Leksand var även lite mer organiserade i egen zon än jag sett i tidigare matcher. De slängde inte bort puckar till höger och vänster utan hittade enklare lösningar. 

Utan att vara elak vill jag tyvärr påstå att det såg ut som två lag från botten av serien som möttes. När det gäller Leksand är ju detta faktum alldeles korrekt medan vi själva inte visade, mer än glimtvis, att vi ännu tillhör toppen av tabellen. 

Men, återigen, vi är för stunden läskigt skadedrabbade. När våra tre främsta offensiva centrar är skadade, ja då kanske vi inte kan begära så mycket mer av vårt lag just nu. Visst kan vi både trösta och glädja oss över att vi nu äntligen har alla backar skadefria men den glädjen förtas istället av skador som påverkar vår offensiv i kommande matcher. 

Som tur är för oss så är serien oerhört jämn och alla lag kommer även fortsättningsvis lugga poäng av varandra. Frågan är bara om vi överlever en räcka matcher bara genom att förlita oss på att andra matcher går vår väg? Kommer vi kunna hänga kvar i övre skiktet av tabellen under den tid det tar att få tillbaka våra skadade centrar? Ett rejält dilemma för alla inblandade. Det finns en uppenbar risk att vi under kommande omgångar kommer börja sjunka flera placeringar i tabellen. Hur långt kan vi sjunka, poäng och placeringsmässigt, för att fortfarande ha chansen att utmana om en topplacering när vi väl har en helt frisk trupp? Finns det möjligen anledning till mer desperata lösningar? Låna in spelare eller chansvärva?

- Det är tur att man inte är sportchef eller tränare utan istället en helt vanlig supporter. En supporter som kan föreslå vilka huvudlösa åtgärder och lösningar som helst utan att behöva ta minsta ansvar. 


Nu samlar vi ihop oss och ser till att stötta laget på fredag. Då ska Tingsryd få känna på hur riktigt hårda gurkor kan kännas, i röva!

Kämpa Gulsvart!










25 november 2015

Leksand med Perra-affekt!

Omröstning inför match!



Leksand borta
Dags för match igen. Hur ska det gå, vilka spelare finns tillgängliga, är alla hela och rena och redo för kamp? Det har säkerligen inte undgått någon att spelet inte varit av någon högre kvalitet den senaste tiden. Till detta finns både rutiga och randiga skäl. Två centrar som skadats bidrar till de mer skakiga prestationerna rent spelmässigt. Fredrik Johansson ryktas vara tillbaka i isträning men har ännu en bit kvar. Eddie Davidsson sägs vara borta fram till jul, minst. En annan forward som gått skadad är Jonte Berg. På grund av dessa avbräck har Martin Filander tvingats bygga om i formationerna och provat nya uppställningar. Ommöbleringar som inte gjort laget slagkraftigare, om man säger så. 

Inför kvällens match borta mot Leksand är det närmast omöjligt att sia om eventuell form hos de Gulsvarta. En anledning är de tidigare prestationerna en annan spelschemat. Den eller de som lagt detta spelschema måste haft någon form av handikapp i sitt sätt att tänka och planera. Understundom spelas fem matcher på åtta dagar följt av perioder där vi spelar två matcher på fjorton dagar, typ. Nu kommer vi från en period i spelschemat där laget fått väldigt mycket tid för enbart träning och går istället in i ett mer intensivt matchande.  Tre matcher på fem dagar. I tur och ordning ska vi möta Leksand(b), Tingsryd(h) och Björklöven(b). Tre matcher som mycket väl kan bestämma vårt öde denna säsong. Vinner vi dessa tre matcher så är vi fortsatt med i racet om de åtråvärda platserna i toppen av tabellen. Om inte, ja då måste vi nog revidera våra chanser att knipa en av de två topplaceringarna. 

Att jag skriver så beror på det enkla faktum att lag som BIK Karlskoga, Tingsryd, och AIK för stunden ser starkare ut än oss och med största sannolikhet kommer fortsätta plocka segrar och poäng i samma takt som nu. Ur det perspektivet har vi inte råd att tappa speciellt många poäng fortsättningsvis. 

Under gårdagskvällen tittade jag på matchen mellan BIK Karlskoga och AIK. En fantastiskt underhållande match som innehöll alla de ingredienser som gör just Hockeyallsvenskan så rolig att följa. Det var full fart från första till sista nedsläpp. Två lag som spelade ”hellre än bra” stundtals och detta i ett ruskigt högt tempo. BIK Karlskoga imponerade allra mest på mig då de lyckades kombinera sin höga fart, sin intensitet, med härligt och kreativt anfallsspel. Pucken gick emellanåt som på ett snöre mellan deras forwards och avsluten haglade mot en storspelande Gustaf Lindvall i AIK:s mål.

- BIK Karlskoga är helt enkelt ett jäkligt bra ishockeylag just nu!

AIK må varit under press stora delar av matchen men svarade även de upp på ett mycket bra sätt. Deras brister i defensiven kompenserades av en sylvass offensiv. Intressant att notera hur duktig  store Simon Fredriksson är i AIK. Kanske deras stabilaste back för tillfället. 

När det gäller Tingsryds framfart i serien är jag mer undrande. En anledning till detta är att jag inte sett dem spela tillräckligt mycket för att göra en rättvis bedömning. Tids nog lär även jag få insikt om anledningen till deras positiva framfart i serien. 

Men nu gäller det Leksand. Ett Leksand som likt oss pendlat oerhört i prestation. När de spelat som bäst har de varit riktigt bra för att i nästa stund, nästa match, spela bottenlöst dåligt.  Även om vi själva inte övertygat hittills denna säsong har våra prestationer inte fluktuerat lika mycket, som tur är. 

Jag anser att Leksand har ett spelarmaterial som utan vidare ska klara av att hålla en position som mittenlag i Hockeyallsvenskan. Den stora frågan är dock vad som händer/hänt efter att Leksand kastat ut sina gamla tränare och ersatt med nytt. Hur har detta påverkat spelartruppen? Det finns två scenarier att välja inför kvällens match. 
- Leksand kommer ut fullproppade med energi med ambitionen att ge den nya tränarkonstellationen bästa tänkbara start.
- Vi för möta ett Leksand som är väldigt tvehågset och tyngda av stundens allvar. 

För vår egen skull är det lika bra att försöka ta kommandot direkt i denna match. Inga tveksamheter. Inte åka runt och avvakta för att se hur Leksand agerar. Oavsett Leksands intentioner i denna match måste vår matchplan vara att ta tag i taktpinnen och diktera villkoren på isen. Om så sker spelar det ingen roll vad Leksand har för uppsåt eller ambitioner då vi i grunden är att bättre lag. 

- Min största oro är just att vi ger bort momentum till våra motståndare. Ett Leksand som får lite medvind under kvällens match kan bli en veritabel mardröm.


Nu kör vi!

22 november 2015

Den märkliga vändningen, Asplöven borta.

Swehockey

Asplöven - Västerås 3-6
Det har nu gått några dygn sedan den märkliga matchen mot Asplöven i Haparanda. En match med tre ansikten, vill jag påstå. Därtill en domare som satte sin prägel på skeendet och utgången av matchen. Men, vi tar det från början...


Första perioden (1-1)
- En i mina ögon godkänd insats av Gulsvart där vi höll jämna steg med ett rätt inspirerat och välspelande hemmalag. Asplöven tog ledningen tidigt genom Simon Olsson och vi lyckades kvittera, en aning turligt, genom Nick Sorkin. Perioden avslutades med att Fish och Borgman drog på sig utvisningar. Borgmans utvisning i slutskedet av perioden faller under rubriken "onödig" då han tacklade en motståndarback i ryggen i anfallszon. Borgman som för övrigt fick spela som vänsterforward istället för vänsterback i denna match. Skotten vann Asplöven med 17-11 men sett till klara målchanser var det rätt jämt. Ett litet orosmoln noterade jag dock. Vår eminente målvakt Jonas Fransson släppte osedvanligt många returer!


Andra perioden (2-0)
- Perioden började med ett boxplay för Gulsvart pga Borgmans sena utvisning i period ett. Asplöven skapade närmast ingenting, kommer inte in i vår zon för att sätta upp spelet. Trots detta kom ett ledningsmål genom Asplövens Jonas Berglund som åkte in i vår zon, ensam mot tre spelare, och knäppte iväg ett skott som smet in förbi Jonas Fransson. Resterande tid av period två präglades av utvisningar och det var främst Gulsvart som drog på sig dessa. I ett av dessa powerplay lyckades till slut Asplövens Colin Long pricka in ännu ett mål för hemmalaget. Ledning med 3-1 och det började se rätt dystert ut för oss. I takt med alla boxplay tappade Gulsvart allt mer kraft i det offensiva spelet. Trots detta skapades några chanser som kunde gett utdelning. Perioden ganska klart till Asplöven. Skotten: 15-7

Tredje perioden: (0-5)
- Vi fick inleda perioden med ett powerplay och var ruskigt när att peta in pucken redan efter 26 sekunder. Istället för en viktig tidig reducering lyckades Gulsvart istället dra på sig en egen utvisning strax därefter. Inte den start vi behövde. Men, sedan började den stora kalabaliken, för hemmalaget Asplöven. De drabbades av ny utvisning och Gulsvart fick plötsligt utdelning! Stefan Gråhns hängde mycket snyggt in 2-3 och vi var med i matchen igen! Nästan direkt efter vårt mål åkte näste Asplövenspelare ut. Återigen fick vi spela powerplay och det tog bara 19 sekunder innan Nick Sorkin styr in kvitteringen till 3-3!

Hastigt och lustigt hade vi inte bara kommit in i matchen utan dessutom kommit ifatt målmässigt. Den som nu trodde att matchen skulle återgå till mer spel fem mot fem fick helt fel. Efter powerbreak hände detta:
52:53 2 min ASP 4. Ylönen, Antti Hooking
52:53 2 min ASP 23. Berglund, Jonas  Slashing
52:04 2 min ASP 10. Jyrkkiö, Jesse Hooking

Inom loppet av några futtiga sekunder(!) lyckas Asplöven dra på sig tre(3) utvisningar. Stor kalabalik i ICA Arena. Per Kenttä i Asplövens bås trodde inte sina ögon och Asplövenspelarna såg ut som blöta hundar. Oförstående till det som hände. 

Gulsvart fick därmed spela fem mot tre och tackade för erbjudandet genom att smälla in 4-3 genom Jeremy Williams. Direkt efter detta mål drog Asplöven på sig nya utvisningar:
54:13 2 min ASP 14. Jaros, Christian Highsticking
54:13 2 min ASP 14. Jaros, Christian Highsticking

Gulsvart fick fortsätta spela fem mot tre och då hängde Niklas Lihagen in 5-3

En fullständigt makalös vändning av matchen av Gulsvart! Nu kanske någon tycker att, va då, de gjorde ju bara mål i powerplay! Inte mycket snacka om! Då vill jag bara passa på att redovisa vår utdelning i powerplay föregående fem matcher vi spelat - NOLL! Just det. Vi lyckades inte göra ett enda mål i powerplay i de fem matcher vi spelade före denna drabbning. Nu lyckades laget gör fyra(4) powerplaymål i rad. En jävla skillnad, helt enkelt. 

Efter denna formidabla målkavalkad gjorde vår tränare, Martin Filander, en mycket bra sak. Han tog en timeout. Han tog en liten paus för att lugna ned och kyla av. Det var mycket spänningar på isen efter Asplövens kollaps. Det fanns nu en uppenbar risk att domaren för dagen skulle börja leta utvisningar åt andra hållet och därmed ge Asplöven en chans att komma tillbaka i matchen. Något som faktiskt hände! Spelet hade knappt kommit igång innan domaren visade ut vår Matias Myttynen för en förseelse som fram till då passerat under domarens radar. I slutskedet av matchen lyckades domaren hitta ytterligare tre utvisningar till vår nackdel men Asplöven hade varken kraften eller förmågan att hota.

När slutsignalen väl ljöd kunde jag konstatera att domaren lyckats rätt bra i sitt uppdrag. Båda lagen drog på sig lika många utvisningsminuter så någon form av rättvisa blev skipad ur det perspektivet.

Hur ska man då summera denna insats? Tja, förutom alla välkomna mål i powerplay såg det ut som det gjort de senaste matcherna, tyvärr. Spelet i fem mot fem är fortfarande inte bra. I den spelformen var faktiskt Asplöven bättre än oss och detta är naturligtvis oroande. Vi är ett topplag i serien men spelar i mångt och mycket som "krattor", om jag får skriva så. Det finns för stunden en viss ursäkt för vårt taffliga spel i frånvaron av två skickliga centrar(F Johansson, E Davidsson). Till denna match fick exempelvis Borgman ta plats som ytterforward i den brist som råder på forwards för tillfället.

Jag är oerhört glad och tacksam för de tre poäng som inhöstades men är fortsatt väldigt missnöjd med prestationen överlag för laget. Det hackar, minst sagt. 

Till det mest positiva i denna match vill jag lyfta fram återkomsten av Johan Jonsson på isen. I mina ögon gjorde han en mycket bra insats, överraskande bra, med tanke på att detta var hans första tävlingsmatch denna säsong! Så jag längtat efter vår trygge och stabile försvarsgeneral...

En annan sak som var oerhört glädjande är självklart att vi äntligen fick utdelning i powerplay igen. Det var sannerligen på tiden!


Leksand nästa!

19 november 2015

Mot Bromé och Frycklund - i Haparanda


Ikväll väntar återigen en oviss historia. Skadeläget i vårt lag gör att jag är mer osäker än någonsin över Gulsvarts status. Fredrik Johansson, Jonte Berg, Eddie Davidsson borta pga av skador. Visserligen tycks Jonte Berg följa med som sjunde forward men det får ses som en ren säkerhetsåtgärd ifall vi får ny skada på forward under match.  På backsidan är det dock bättre ställt för tillfället. Ingen Maksim Matushkin till spel men vi får istället glädjas över att Johan Jonsson äntligen är frisk och tillgänglig igen. Med tanke på vår rätt svajiga defensiv den senaste tiden är det perfekt att Johan nu kommer in och hjälper till att styra upp. 

Vill man veta mer om hur laget kommer formeras till kvällens match kan man med fördel använda sig av denna länk till VLT


Vad är det då för Asplöven vi ställs mot i kvällens match? Jo, ett Asplöven som haft det väldigt tungt den senaste tiden. Inte många segrar har det blivit de senaste omgångarna och laget har sakta men säkert dragits ned mot bottenskiktet i tabellen. Asplöven har även skickat iväg ett antal spelare som inte presterat som önskat. En av de senare i raden var Johan Porsberger som numera spelar i - Leksand. Å andra sidan har Leksand skickat iväg Lars Bryggman åt andra hållet. Efter nitton matchen i LIF fick han lämna. Bryggman som tidigare pendlade mellan Luleå och Asplöven. Rörigt värre, kan tyckas. 

Asplöven spelade senast borta mot AIK på Hovet och gjorde i mina ögon en anständig insats. Visst var AIK, som vanligt, det lag som dominerade spelbilden men Asplöven var inte alls ofarliga. I sista perioden pressade de AIK mot ett oavgjort resultat men fick se sig slagna med 1-3 efter att AIK hängt en kasse i tomt mål på slutet. 

Med tanke på Asplövens prekära läge i tabellen förväntar jag mig att de kommer vara rätt desperata i kvällens match. De kommer sannolikt komma ut väldigt hårt och verkligen gå för en efterlängtad trepoängare. 

Våra bekanta i Asplöven, Bromé och Frycklund, kommer säkert vara laddade till tänderna. Speciellt Frycklund har ännu lite att bevisa i sin nya klubb då han inte lyckats speciellt bra i sin poängproduktion. Då har det gått betydligt bättre för Bromé: 

Swehockey
Till kvällens match får Lukas Zetterberg återigen chansen att visa upp sig.  Det finns många supportrar som har rätt stora förväntningar på denne yngling. Det kan vara läge att tona ner dessa en aning. Jag har pratat med personer som sett honom spela i J20 och de är inte speciellt imponerade av hans framfart. Visst, han gör poäng och mål, men har ännu mycket att förbättra för att kunna göra sig gällande på A-lagsnivå, enligt dessa. De hävdar att "det går inte att bara åka runt och fiska målchanser" utan Lucas måste bli bättre i spelet över hela isen. Minns gärna att även Mathias Bromé gjorde många mål och poäng innan han plockades upp i A-laget. Det är trots allt en väldigt stor skillnad att spela J20 och A-lagshockey. Ge honom tid så kan det säkert bli bra men förvänta er inte att han ska kompensera för den måltorka som kollektivet Gulsvart uppvisat en längre tid redan denna säsong.


Hur kommer det då att gå i kvällens match? Jag tror, dessvärre, att vi kommer torska. Gulsvart har mycket att bevisa just nu. Mitt värsta scenario är att vi gör rätt passiv insats där rädslan att förlora är större än viljan att vinna. Jag har gärna fel, naturligtvis. 

Jag tippar att Asplöven vinner med uddamålet och att det blir, hemska tanke, Mathias Bromé som gör det vinnande målet...

Upp till bevis, Gulsvart!






18 november 2015

En ny back..


Maksim Matushkin
Så kom då plötsligt en värvning såsom en blixt från en klar himlen. Med tanke på vårt knackiga offensiva spel den senaste tiden är det aningen överraskande att det blev en back. En back som fått foten från sin klubb med närmast omedelbar verkan. Maksim Matushkin ska från och med nu tillhöra oss, på lån, och inte längre representera Karlskrona i SHL. Att låna in spelare är alltid speciellt. Olika villkor kan gälla från fall till fall. Vi får inte glömma att när vi lånar en spelare så är det fortfarande hans klubb, KHK, som har äganderätten. I detta fall tycks föreningarna vara ense om att Maksim ska spela med oss resten av säsong, inklusive eventuellt kvalspel. Vi får se hur det blir med den saken om vi ställs mot KHK!  Speciellt med tanke på att Maksim faktiskt har kontrakt med KHK även över nästa säsong. Rörigt värre kan det bli!


Läser man på lite mellan raderna tycks inte separationen mellan Maksim och KHK gått speciellt snyggt till. Tydligen har sportcheferna i respektive klubbar fört förhandlingar bakom hans rygg. Utan hans vetskap eller medverkan. Maksim fick så att säga bara packa väskan. Den cyniske kan självklart hävda att det är så det går till i sportens värld. Är man elitidrottsman får man köpa konceptet, typ. Bara att packa väskan, se glad ut, spela med i farsen, och ge intryck av att allt är fina fisken. 


Så är det naturligtvis inte. Att som Maksim från den ena dagen till den andra behöva byta arbetsgivare, stad, föreningen, klubbkamrater, är självklart en form av prövning. Tänk dig själv att du kommer till ditt jobb på morgonen och möts av beskedet att du blivit uppsagd men fått en annan anställning, i en annan stad, och du börjar där i morgon! Även hockeyspelare har känslor, kan jag intyga. Det måste säkert kännas oerhört bittert att få ett sådan besked. Allt annat är lögn. Att man trots detta håller god min tillhör spelets regler. typ. 


Nu ska Maksim representera oss och vi har självklart stora förväntningar. Förväntningar på att han ska prestera och leverera. Detta under samma tid som Maxim ska komma över denna plötsliga deportation vilken kommer innebära en stor social omställning. Vi supportrar vill inte alltid se till denna helhet utan förblindas ibland att tro på verkligheten som om det vore ett TV-spel där vi kan köpa och byta digitala spelare. 

Min spontana känsla är att svenska klubbledare/sportchefer är dåliga på att hantera denna typ av situationer. Det är trevligt på alla sätt och vis att stolt visa upp nyförvärv, sola sig lite i den mediala glansen, gotta sig åt sponsorers och supportrars bifall. Betydligt värre, sämre, är tydligen förmågan att på ett ärligt och rakryggat sätt agera när band måste klippas..

Så, vad jag vill lyfta fram med min text är följande: - Jag förväntar mig inte topprestationer av vår nye back Maksim Matushkin under de kommande omgångarna. Han måste helt enkelt få tid på sig att smälta det förgångna och ställa om sig mentalt för de nya utmaningar som väntar...


Här har vår sportchef, ja hela föreningen, ett stort ansvar till att denna värvning blir det tillskott till truppen som vi alla önskar. 


- Själv hoppas jag självklart Maksim ska bli den förstärkning som är tänkt


Nu mosar vi Asplöven!





15 november 2015

ÄNTLIGEN en SEGER!


Matchdags mot nykomlingen Pantern och jag var fylld av tillförsikt. Nu skulle det väl ända lossna? Nu skulle Gulsvart komma ut som retade tigrar och ställa tillbaka skåpet på sin plats, markera revir, visa klorna, trycka och platta till. Pantern skulle bara blåsas av isen av ett pustande och frustande hemmalag.

Så blev det inte. 

Visserligen lyckades Gulsvart peta in två mål i den första perioden och därmed ge hemmapubliken visst hopp inför fortsättningen. Två mål som tillkom mer av en slump än genomtänkt och briljant spel. Två mål som Gulsvart så innerligt behövde för att komma ur det komaläge laget befunnit sig i den senaste tiden. Skotten vanns dock av gästande Pantern. Att vi inte fick igång någon virvlande offensiv första tjugo minuterna vittnade just skottstatistiken om. 5-8! Vi fick alltså iväg fem(5) skott på mål! Besynnerligt uselt, kan tyckas.

Målen var dock bra gjorda. Juha Uotila vispade in en retur till 1-0 och Christopher Fish skenade iväg och hängde 2-0 efter en puckstöld vid egen blå då Pantern försökte spela powerplay. Lite Jonte Berg över det hela med den skillnaden att han faktisk gjorde mål:)


Den andra perioden inledde vi hyggligt bra och till en början lyckades vi om och om igen sätta tryck på Pantern i deras egen zon. Efter knappt nio minuter spelade av den andra perioden hade vi fått iväg åtta avslut mot mål. Flera av riktigt bra sort. Då händer givetvis det som inte ska få hända. Några sekunders dräll i egen zon, egen back som ramlar(!), och Pantern smäller in reduceringen till 1-2 genom Pontus Netterberg! I slutet av perioden får vi ett powerplay och chansen att ta tillbaka initiativet målmässigt i matchen. Av detta blir inget. Ett helt misslyckat powerplay där Pantern lyckas skapa fler chanser än oss trots en man kort! Sammantaget en ok period spelmässigt där vi återigen visar upp en provkarta på uddlöshet i våra avslut.

Frågan var om Gulsvart skulle komma ut som "hungriga vargar" till den sista perioden och verkligen visa vilja att vinna matchen, eller, skulle ångesten ta överhanden. Skulle rädslan att förlora lägga sordin på offensiven? Svaret kom redan efter knappa tre minuter då Pantern utnyttjade vår passivitet i egen zon och smällde in 2-2 genom Johan Molldén

Resten av perioden blev minst sagt ångestfylld för oss på läktaren. Gulsvart försökte, och försökte, och försökte, men Pantern stretade tappert ifrån. Inte nog med det. Då och då stack de upp i kontraattacker som fick en annan att dra djupa andetag av ren panikångest. Oron att Pantern skulle lyckas pillra in ett mål till var påtaglig. 

Efter mycket om och men lyckades till slut Linus Svedlund, mycket förtjänstfullt, hänga in 3-2 i målvaktens högra kryss. Ett riktigt vackert hockeymål. Lättnaden på läktaren var påtaglig. Nu gällde det bara att hålla undan de sista tre minuterna och inte bjuda Pantern något läge för kvittering. En uppgift som laget klarade mycket bra. 

En otroligt skön seger för Gulsvart som säkert hade en anspänning modell magnum inför denna match! Stundtals såg det ut som om spelarna hade strömförande klubbor då de skulle hantera puck. Det var långa stunder ingen ordning alls på någonting. Det mesta hoppade och studsade snett. Passningar kom bakom istället för framför, för sent eller för tidigt, eller inte alls. Man passade istället för att ta eget avslut, tog avslut istället för att passa. De flesta anfall var enmansanfall där man inte gav varandra understöd. Vi tappade emellanåt pucken i anfallszon snabbare än man kunde säga "kanelbulle". 

- Givetvis försökte alla spelare på alla sätt göra sitt yttersta denna match. Kämpainsatsen var överlag godkänd även om vissa spelare såg oförlåtligt loja ut emellanåt. 

Personligen upplevde jag denna match som ett spelmässigt bottennapp långa stunder. Oorganiserat och ostrukturerat. Hafsigt och slafsigt. Huller om buller. 

Att vi återigen lämnar en match med 0% i kolumnen för powerplay gör mig direkt orolig inför fortsättningen. Vi har därmed blivit nollade i vårt powerplay fem(5) matcher i rad! Illa, sa Bull! Värdelöst, sa Bill!

Några spelare vill jag dock lyfta fram ur dimman:
- Christopher Fish
- Linus Svedlund
- Jan Urbas


Mot nya segrar..




14 november 2015

Tankar om vår dåliga form #2

Viss optimismen kan skönjas..

Fyra raka förluster
Ja. det är fakta. Vi har torskat fyra matcher i rad. Inför dagens match mot Pantern vet jag väldigt lite om vad som kan förväntas när pucken väl släpps. Det finns flera scenarier som är tänkbara men låt oss återkomma till dessa lite längre fram i texten.


AIK - Västerås 6-1


En match där vi började helt ok och gjorde första målet men därefter tappade momentumet i matchen. Sett över hela matchen så gjorde vi en godkänd insats men facit blev dystert. En mängd mindre bra defensiva ingripanden lade grunden till AIK:s triumf. Ser man till statistiken från matchen får man intryck av att det var en ganska jämn match. Notera dock våra utvisningsminuter. En olycklig incident där Juha Uotila drog på sig 5+20 i den andra perioden bidrog starkt till att vi själva inte kunde komma ikapp målmässigt. Det som fallerade var med andra ord defensiven, främst. Notera även 0% i kolumnen för powerplay!



Sundsvall - Västerås 5-1

Efter storförlusten borta mot AIK på Hovet skulle vi nu snabbt studsa tillbaka mot jumbon Sundsvall, var det tänkt.  Precis som mot AIK tog vi ledningen i matchen och såg ut att skaffat oss det åtråvärda momentumet. Efter vårt 1-0 mål hade vi flera chanser att utöka vår ledning. Istället kom en kvittering av hemmalaget i slutet av perioden, precis som borta mot AIK, och ställde till det för oss. Återigen ser man på statistiken att vi skapade tillräckligt med avslut, och chanser, för att kunna vinna denna match, men icke. Istället kunde Sundsvall mer eller mindre defilera hem denna seger. Notera även 0% i kolumnen för powerplay!



Västerås - Oskarshamn 2-3

Äntligen hemmamatch och nu skulle det bli stopp på förlustsviten. Innan denna match hade vi bara tappat en ynka poäng i den oavgjorda matchen mot Leksand. I övrigt idel hemmasegrar. Dessutom flera komfortabla där laget stundtals spelat riktigt bra. Återigen gör vi spelmässigt en så pass bra insats att vi kunde vunnit matchen men just i denna match såg det mer än lovligt segt och tungt ut på många händer och fötter. Oskarshamn övertygade inte heller, spelmässigt, men kunde med ganska enkla medel förhindra oss att från att komma ifatt i slutet av matchen. Vi hade helt enkelt inte orken(!) att forcera in en kvitteringspuck. I denna match lyckades vi dock göra ett(1) mål i powerplay. Hur sedan det kunde bli 50% utdelning i powerplay begriper jag inte. Vi gjorde ett mål på tre försök! 


Västerås - BIK Karlskoga 0-1

Match mot ett BIK Karlskoga i bra form mot ett Gulsvart i tveksam form. Nu tillbaka till match efter ett längre uppehåll där batterier laddats upp. Nu skulle väl ändå förlustsviten brytas? Icke sa Nicke! När slutsignalen gick stod vi där återigen med långa näsor och noll poäng. Detta efter en drabbning där vi stundtals fick förlita oss på en stor portion tur och Jonas Fransson storspel för att inte bli helt överkörda målmässigt. Speciellt i den andra perioden. Återigen var det många små, och irriterande, missar i det defensiva spelet som ställde till det för oss. Vi drog dessutom på oss flera onödiga, klumpiga, utvisningar som gav bortalaget mental övertag i matchen. Trots att BIK Karlskoga skapade fler och hetare målchanser än oss så hade vi märkligt nog chansen ända till slutsignalen att sno poäng i denna match. Något vi misslyckades med även om det var väldigt nära på slutet. Notera även 0% i kolumnen för powerplay!


Ovan har jag redovisat, lite kort, våra senaste fyra matcher som slutat med förlust. Det jag nu vill försöka lyfta fram är orsaken till att det blev som det blev. Det finns fyra saker jag vill peka på:

Powerplay
- Vi har bara lyckats gör ett(1) mål denna spelform. Om jag inte räknat alldeles fel hamnar vår effektivitet på magra 6%! Detta ska ställas mot de 28% vi hade innan denna förlustsvit.

Defensiven i egen zon
- Genom tveksamt agerande i egen zon bidrog vi till att våra motståndare kunde göra enkla mål.

Avsluten
- Vi kommer till många avslut i varje match men allt för få är av kalibern "riktigt heta". Under de senaste fyra matcherna har vi avlossat 131 skott och gjort fyra mål. Det innebär en skotteffektivitet på magra 3%! Våra motståndare i dessa fyra matcher sköt totalt 105 skott och gjorde 15 mål. En skotteffektivitet på 14%! De var därmed nästan 5 gånger effektivare i sina avslut....

Utvisningarna 
- Vi har haft förmågan att dra på oss utvisningar i fel lägen. Med fel lägen menar jag dels var på isen vi tagit utvisningarna och i vilket skeende av matchen det skett. Under andra perioden mot AIK var vi på gång och skapade chanser till att kvittera. Då drog vi på oss en 5+20. I och med denna utvisning tappade vi det lilla momentum vi skaffat oss och istället kunde AIK komma tillbaka spelmässigt i matchen. 

Tidigare matcher
Det som är viktigt att lyfta fram när vi bedömer de senaste fyra matcherna är att vi tittar lite längre bakåt i tiden. Hur såg det ut spelmässigt när vi vann? Spelade vi så mycket bättre, egentligen, eller blev vi lite fartblinda när poängen staplades på hög? Jag personligen har hela tiden försökt lyfta fram det faktum att vi inte alls spelat speciellt bra i någon av våra vinstmatcher. Spelet har "hackat" av och till redan innan vår förlustsvit. Inte ens i vinstmatchen mot Björklöven, där laget lovordades av många, spelade vi riktigt bra i sextio minuter. 

Vad jag vill försöka belysa är att vi faktiskt inte spelat så mycket bättre när vi väl vunnit! Däremot har vi då bättre lyckats förvalta våra powerplay:

Västerås - Vita Hästen 4-1 powerplay 50%
Västerås - AIK 5-2 powerplay 14%
Västerås - Sundsvall 3-1 powerplay 33%
Västerås - Mora 2-1 powerplay 0%
Pantern - Västerås powerplay 33%
Västerås - Asplöven 4-1 powerplay 66%
Västerås - Leksand 5-4 powerplay 100%
Västerås - Björklöven 5-2  powerplay 17%
Vita Hästen - Västerås 0-1 powerplay 50%
Västerås - Timrå 4-2 powerplay 33%
Västerås - Almtuna 6-2 powerplay 25%

Genomsnittligt effektivitet ovanstående elva matcher: 38
Genomsnittlig effektivitet senaste fyra matcherna: 6%

Man behöver inte vara någon raketforskare för att dra en ganska enkel slutsats av dessa fakta. Med lite bättre utdelning i spelformen powerplay hade vi med största sannolikhet vunnit en eller flera av de matcher som vi nu förlorade...

Vad vi behöver lyckas med för att komma tillbaka till vinnarspåret är egentligen både ganska enkelt och fundamentalt:
- Göra mål i powerplay
- Undvika utvisningar
- Mer effektivitet i avsluten

Fortsättning följer. Nästa inlägg ska jag spekulera lite kring våra formationer.....


Krossa Pantern!

12 november 2015

Tankar om vår dåliga form #1

Dagens Twitter-fråga
Västerås - BIK Karlskoga 0-1
Förlust igen. Denna gång mot BIK Karlskoga. Fjärde raka. Det går tungt nu. För den svurne optimisten finns ingen anledning till oro. En liten formsvacka kan alla lag ha. Ingen fara på taket och ingen ko på isen. Vi är bara i omgång tjugo och det finns massor av omgångar kvar att sätta spelet, att komma igång, att hitta tillbaka till det vinnande spåret. Och, visst är det så. Vi kan rentav förlora tio matcher till, på raken, men ändå ha chansen kvar när vi summerar säsongen. Allt går bara man vill. 

Så, vad ska man egentligen tro om denna tråkiga svit av förluster. Ni vet vad man brukar säga: ”Ett bra lag förlorar aldrig två matcher i rad”. Ur det perspektivet ser det lite värre ut. Konsekvenserna av ett lags formsvacka kan dock bli mer omfattande än några förlorade matcher. Det kan sätta sig i skallen på både spelare, ledare och publik. Det blir helt enkelt lite dålig stämning på stadens gator, kan man säga. Det börjar tisslas och tasslas, ifrågasättas och spekuleras, gnällas och gnagas, och en liten storm i ett vattenglas kan snabbt omvandlas till mer turbulenta vindar. Ja, rent av stormbyar.

Problematiken i sportens värld är att alla bedömare har väldigt kort minne. Inte minst vi supportrar. Man minns bara den senaste matchen. Tidigare segrar glöms snabbt bort. Framgång är en färskvara som ständigt måste förnyas. Kravbilden från oss supportrar är stor. När vi väl vinner förväntar vi oss naturligtvis fortsatta segrar. Inget annat duger.  En nog så viktig aspekt att ta hänsyn till för ledare och spelare. Det gäller att återskapa förtroendet. Visa att man både vill och kan. Återvinna supportrarnas gunst. 


Wikegård sågar
Efter matchen mot BIK Karlskoga tog jag del av Wikegårds tankar kring vårt lag. Det var inte direkt upplyftande. Nu kanske någon säger att ”han har bara sett en enda match” med Gulsvart, och av den anledningen väljer att negligera hans synpunkter. Det ska man man inte göra, anser jag. Oavsett vad man tycker om åsiktsmaskinen Wikegård så har han i grunden kompetens mer än tillräckligt för att komma med kloka synpunkter. Synpunkter som är grundade på massor av erfarenheter kring svensk ishockey. 

Vad är det då Wikegård lyfter fram utifrån det han sett av Gulsvart? Jo, han säger att Gulsvart spelar fantasilöst, att powerplay är för lättläst, att vi saknar spelare som bryter mönster, att våra spelare rent allmänt ser tröga ut. Stora, tunga, men tröga. 

Utifrån våra senaste fyra matcher kan man inte annat än hålla med. Dessutom påpekar han en annan sak som är nog så besvärande. Vår lagkapten, Jeremy Williams, har inte förmågan att lyfta och leda laget som det är tänkt. Williams prestationer på isen genererar inte den energi till övriga lagkamrater som är nödvändigt. I alla fall som det ser ut just nu. 

Är Wikegård sanningen på svaren på spåren eller har han fel? Är vi ett trögt, otympligt, fantasilöst spelande lag? På den frågan kan jag bara svara ”ja” för dagen men hur kommer morgondagen se ut. Det vet ingen. Vi kan bara spekulera. Och det gör vi gärna och mycket.


Nedtränade
Somliga vill göra gällande att vi för tillfället är ”nedtränade” och av den anledningen inte klarar av att prestera på den nivå som vi önskar. För mig känns det inte helt logiskt att man under säsong tränar så intensivt att man inte klarar av att prestera under match. Jag tror helt enkelt inte på den anledningen, eller ursäkten. Det vore rent av lite idiotiskt. 
Det vore en helt annan sak om så skedde senare under säsong om vi då försäkrat oss om en placering i tabellen. Låt oss leka med tanken att vi med tio omgångar kvar har skaffat oss ett poängförsprång mot jagande konkurrenter. Då hade det varit både försvarbart och naturligt att träna extra hårt för att stå väl rustade inför avgörandets stund. 

Så, nej, jag tror inte ett dugg på att vi för tillfället är nedtränade. Vi får nog försöka leta orsak och verkan på andra ställen. Hitta andra förklaringar till lagets tillfälliga kräftgång när det gäller spelet på isen.  


Mönster och tendenser
Som utomstående betraktare är det naturligtvis närmast omöjligt att till fullo förstå det som händer. Som vanligt kan jag, liksom andra, bara spekulera. Ser man tillbaka på våra senaste fyra matcher ser man ett visst mönster:

  • Vi har gjort för få mål
  • Vi har släppt in för många mål
  • Vårt powerplay har slutat ge utdelning
  • Ledande spelare har inte levererat
  • Vi drar på oss väldigt mycket utvisningar

Ovanstående kan inte ens den mest naiva betraktare undgått att notera. Det är helt enkelt smärtsamma fakta. Jag kan utveckla detta ett steg till genom att beskriva det hela på följande sätt:

  • Våra forwards har tagit många men allt för klena avslut
  • Vår defensiv har fallerat över hela isen
  • Våra motståndare har läst sönder vårt powerplay


Offensiven
Varför har då våra avslut plötsligt slutat ge utdelning? Har motståndarmålvakterna plötsligt blivit så mycket bättre? Här finns det flera samverkande orsaker. En del i det hela är att våra motståndare nu är bättre förberedda på hur vi vill spela och därmed lättare hittar motdrag för att stoppa vår offensiv. Genom detta får vi inte längre lika lätt att komma till de lägen som behövs för att skapa riktigt farliga avslut. Då vill jag göra en liten återkoppling till det som Wikegård sa. Nämligen att vi spelar ”fantasilöst”. Om det finns någon bärighet i detta hans påstående så kan detta vara en förklaring till att vår offensiv för tillfället är närmast uddlös. Våra motståndare är hela tiden så väl förberedda på hur vi vill komma till avslut att de enkelt kan manövrera bort dessa lägen. Istället tvingas våra forwards till avslut från svåra vinklar och vrår. 


Avslutslägen 
Ska jag vara ärlig så var det länge sedan som jag såg en av våra forwards komma till läge i det berömda slottet. Den som senast lyckades med det, vad jag minns, är Christopher Fish när han kvitterade till 2-2 hemma mot IKO. I allt övrigt har jag den känslan, rätt eller fel, att vi tvingas till avslut ur lägen som hela tiden talar till målvaktens fördel. 


Defensiven
Vårt styrka den senaste säsongerna har varit vår defensiv. Även under inledningen av denna säsong kändes den stabil. Detta trots en stor omsättning av backar på grund av skador och avstängningar. En stor del i detta har givetvis Jonas Fransson som nästan utan undantag spelat väldigt solitt. Men nu är det som bekant inte bara backar och  målvakten som bidrar till en bra defensiv. Alla spelare på isen måste samverka. Samtidigt. Om en spelare fuskar i det defensiva arbetet rämnar snart helheten. Någonstans här tycker jag mig se en felkälla, en orsak, till de senaste matchernas genomklappning defensivt. BIK Karlskoga-matchen undantagen. Även om vi bara släppte in tre mål i förlustmatchen hemma mot IKO Oskarshamn så var minst ett av dessa frukten av otillräckligt defensivt arbete. Det målet blev dessutom segermålet för IKO. 


Aggressiviteten
Hur menar jag då? Jo, jag tänker på vår oförmåga att sätta press på våra motståndare när de erövrat puck och startar anfall. Är vår avsikt att backa hem och täta mittzon eller att försöka sätta press på motståndarnas backar redan i uppspelsfasen?  Här blir jag inte riktigt klok. Jag ser inte ett bestämt mönster i agerandet av spelarna på isen. Om inte spelare själva är riktigt säkra på hur de ska agera får detta naturligtvis negativa konsekvenser för det defensiva spelet. Självklart förutsätter jag att spelarna följer en på förhand given spelmodell. Att tränarna tydliggjort hur de ska agera. 


Överbelastningen
I egen zon arbetar vi oftast med det som populärt kallas överbelastning. Tanken är lika enkel som genial. Om vi har tre spelare mot två motståndare så är sannolikheten att erövra pucken procentuellt större. I det stora hela upplever jag att detta fungerar bra, men, vid några tillfällen de senaste matcherna har inte alla spelare varit tillräckligt vakna. Istället för att arbeta färdigt det defensiva arbetet har man ”tjuvat lite” och chansat på att vi ska vinna pucken. Här är avvägningen oerhört viktigt. Kvitteringsmålet som Sundsvall gjorde mot oss i slutet av första perioden var ett exempel på detta. Vi ägde pucken, trodde vi, men istället för en spelvändning erövrade Sundsvall pucken vid vår egen blå och kunde göra mål. De små marginalerna, kanske någon säger. Fel, hävdar jag. Spela färdigt varje situation i egen zon. Alltid. Hockeyns ABC.

I matchen mot BIK Karlskoga såg jag vid flera tillfällen exempel på att vi inte var tillräckligt noga med det defensiva arbetet. Det höll på att straffa sig flera gånger om med baklängesmål som följd. Återigen: - Jobba färdigt det defensiva arbetet! 
- Utan Jonas Fransson fenomenala målvaktsspel hade vi blivit akterseglade pga av dessa bjudningar/misstag. 

Powerplay
Någon som minns våra matcher mot KHK under våren förra säsongen? Vad var det som avgjorde till KHK:s fördel om vi ska hårdra det lite. Jo, vår oförmåga att göra mål på alla de tillfällen vi bjöds att spela powerplay! Den tredje matchen hemma i ABB Arena. Förlust med 3-4 i den andra övertidsperioden. Vi hade totalt sju(7) tillfällen att göra mål i powerplay men lyckades bara nyttja ett(1) tillfälle.  KHK hade fyra tillfällen och gjorde lika många mål, det vill säga ett. Tyvärr det matchavgörande 4-3 målet. 

Jag tycker mig se samma tendens i vårt powerplay som jag såg då. Våra motståndare har lärt sig hur vi vill spela och därmed kan de ganska enkelt avvärja våra försök till avslut. Återigen får jag göra en återkoppling till det Wikegård uttryckte, nämligen ”fantasilöst”. Just nu saknar vi kreativiteten som behövs i vårt powerplay för att överraska våra motståndare. 



I nästa inlägg tänker jag fortsätta utveckla mina tankar om varför Gulsvart just nu underpresterar..