Andra raka...

Jonte bröt ben i underarmen...

Västerås - IKO 3-2 (straffar)

Kors i arslet! Två raka segrar. Det såg jag inte komma. Först en kämpainsats på bortais mot Pantern där Fredrik Johansson kunde raka in segermålet i slutminuten. Sedan en ny kämpainsats hemma mot IKO där vi till slut kunde vinna i en straffläggning! Har vinden vänt? Är det nu bitarna faller på plats och marschen upp i tabellen börjar?

"Troligen inte, troligen aldrig på tin", som det står i visan. Det blev en kostsam seger mot IKO då vår eminente Jonte Berg ådrog sig ett brott på underarmen i slutfasen av matchen. Den tredje stöttespelaren som nu faller ifrån. Jonte är fenomenal i sitt defensiva arbete och i varje match är han med och avvärjer hot mot eget mål. Framför allt i boxplay. Tråkigt, tråkigt.

Spelet då, spelet. Hur såg det ut? Tja, stundtals var det riktigt bra fart på buggarna på alla spelare. Det virvlades runt rätt friskt i IKO:s försvarszon stora delar av matchen. Inte så mycket att klaga på, egentligen. Jo, förresten. Våra avslut. Där kan man klaga en del. Väldigt ovassa, om man säger så. Sanningen är nog att vi skulle hängt ett par kassar till på alla de fina lägen som faktiskt skapades. 

I matchen mot IKO lyckades vi nolla oss själva i powerplay, trots bra spel. Inte så bra. Bättre då att vi även lyckades nolla IKO i vårt eget boxplay. Det var bra. 

- Det känns spontant som att våra spelare ännu inte är tillräckligt bekväma för att trycka till ett avslut när chansen dyker upp. 

Målvaktsspelet som varit lite vekt tidigare matcher såg bättre ut idag. Henrik Lundberg motade totalt fem straffar vilket får anses som anmärkningsvärt bra med tanke på den historik våra målvakter haft tidigare. Två straffar(!) under ordinarie speltid samt tre under efterföljande straffläggning. Vore det inte för det snöpliga kvitteringsmålet till 1-1 för IKO kunde Lundberg fått kvittera ut ett riktigt topp-betyg för sin insats. Nu nöjer jag mig med att han spelade riktigt bra.

Att vi själva, till slut, på tredje och sista försöket lyckades pillra in segerpucken genom Gustav Ahnelövs försorg var hjärtligt trevligt. 

Stundtals blir det lite väl svajigt i egen zon. Vi har svårt att ta oss ur press. Puck fastnar när backar försöker lägga ut. Å andra sidan hade IKO precis samma problematik när vi väl satte press på deras backar. Överlag anser jag dock att jag vill ge våra backar godkänt sett över hela matchen. Släpper man bara in två mål i en match har det trots allt gjorts mycket rätt.

Offensivt är vi fortsatt för trubbiga när det väl kommer till avslutslägen. Stundtals rena "junior-avsluten" som min ständiga medföljare "Kepsen" uttryckte sig. Det är inte utan att man saknar en "Loppan" Hellqvist i laguppställningen. En spelare som dyker upp två gånger per match och bara smäller in trissan i nätet. Törs man hoppas på att unge Lukas Zetterberg ska kunna iklä sig den rollen? Var gärna osynlig i 59 minuter av 60 men smäll in två kassar per match!

- Niklas Lihagen fortsätter att övertyga. Med ett bättre skott skulle den mannen leda skytteligan, sanna mina ord!

IKO var lite tunnare i spelet än jag förväntat mig. De hade rejäla problem i egen zon när vi väl kom ner djupt och började spela runt. Dock hade de, naturligtvis, en bra målvakt med sig i bagaget. Offensivt, när de väl lyckades etablera spelet i vår zon, var de både rörliga, fyndiga och tunga. Men denna gång lyckades vi för det mesta hålla dem borta från allt för många röda avslut. Det var bra gjort, helt enkelt.

Bryr mig inte om någon spelarkritik utöver ovan nämnda spelare. Anser att det var kollektivet Gulsvart som fixade poängen denna gång. Extra kul att junioren Hampus Wallin fick hänga sitt första mål i A-laget. Stort och minnesvärt.

- För övrigt är jag lite svag för unge Jesper Andersson. Gillar han stil, helt enkelt. Inga krusiduller. Har tar pucken framåt med fart. Inget tjafs. Härligt att se.

Den stora nöten att knäcka nu är hur Appelgren lyckas ersätta skadade spelare. Finns det något att låna in? Tre ordinarie forwards borta. Tuffa bud för en trupp som är lövtunn på forwardssidan.