11 juni 2016

Tankar om det som farit...


Det är länge sedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Förklaringen är enkel. Luften gick ur. Jag fick en mental pyspunka. Det som jag aldrig trodde skulle hända igen, hände igen. Min älskade förening hade åter försatt sig mitt i skiten. 

Under de veckor som följde efter beskedet om det ekonomiska underskottet pendlade jag mellan hopp och förtvivlan med inslag av både vrede och frustration. En frustration och ilska som var svår att kanalisera då jag inte visste vem jag skulle rikta den mot. I flera veckor fick jag höra att det egentligen inte var någon som gjort fel men alla hade gjort fel, på något sätt. Dock hade ingen varit medveten om att de faktisk gjorde fel - när de gjorde fel. Och eftersom ingen förstod att de faktiskt gjorde fel kunde man följaktligen inte anklaga någon för att ha begått fel. Åtminstone inte medvetet eller uppsåtligen!

- Ni hör själva hur det låter....

Det påminner mig om historien om Ebberöds bank. För er som inte känner till begreppet kommer här en förklaring:

"Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som visserligen är välmenande men samtidigt svårt vanskött. Då kostnaderna för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta medel. Det vill säga i grunden samma upplägg som ett klassiskt ponzibedrägeri" [källa]


Efter en tid blev förklaringarna till hur miljoners miljoner bara kunde försvinna än mer omtumlande och inhöljda i dimma. Då tog man till det klassiska tricket med härskarteknik. Avgående ordförande började svänga sig med ekonomiska termer som vanliga plebejer inte förväntades begripa. Nu var det istället "otydliga transfereringar", "brister i systemkontrollen", "felaktiga prognoser", "bristande transparens", etc. 


Så här svarade avgående ordföranden VLT den 26/4 på frågan om hur det kunde bli så fel:
"- Det är egentligen samma förklaring som har funnits hela tiden. Vi har haft fel i prognoserna. Det har varit två miljoner i för höga intäkter, två miljoner i för låga kostnader och dessutom har vi fattat beslut som gjort att vi dragit på oss ytterligare två miljoner i kostnader. Då landade vi på ett underskott på sex miljoner och sedan valde vi att ta sign-offerna också. Det finns inget nytt kring det, säger hon"

"Det är egentligen samma förklaring som har funnits hela tiden", säger hon inledningsvis. Däremot ser jag inte någon förklaring till hur det kunde bli så fel i prognoserna. Kort sagt är hennes förklaring ingen förklaring. Det är endast en hänvisning till en eventuell felkälla. 

"Det har varit två miljoner i för höga intäkter, två miljoner i för låga kostnader", är en formulering som jag inte heller begriper? Om man har haft 2 miljoner i högre intäkter samtidigt som kostnader varit 2 miljoner lägre, har man då inte gjort ett överskott på 4  miljoner? Tydligen blev det istället 4 miljoner minus! Ebberöds bank, ni vet!

Det som var positivt, rörande positivt, var den enorma uppslutning som skedde i samband med att VIK Support drog igång sin kampanj #RäddaVik. Sällan har så många samtidigt försökt dra sitt strå till att rädda sin förening. Imponerande på alla sätt och vis. Under kampanjen växte det fram en oerhört stark positiv anda som gav näring och underlag till att skapa en plattform för något nytt. En gemensam plattform för alla. Sponsorer, supportrar, spelare, ledare. Det nya VIK Hockey. De kontakter, och band, som knöts mellan ledare, spelare, supportrar borgade för en ny era där samverkan var ledordet. En mer kamratlig förening. En förening som öppnade upp och bjöd in. En förening som inte längre hade något att dölja. En föreningen som städat ut boss och damm. 


Så kom årsmötet.

Styrelsen beviljades ansvarsfrihet. De miljoners miljoner som ingen riktigt visste vart de tog vägen var inte tillräckligt för att fälla styrelsens hanterande av föreningens ekonomi. Det enda man visste var att om någon brustit i sitt styrelsearbete så berodde detta inte på någon form av inkompetens. Det var prognosernas fel. Eller det var mest lite otur. Otur kan alla ha. 

Till ny ordförande valdes Mattias Jonsson. Samme Mattias som arbetade i den styrelse som inte hade kontroll på prognoser, system, intäkter och utgifter. På frågan från VLT om vilket efterspel som kan bli följden av denna kaotiska tid svarar han:


"Tror du att det kommer att framkomma någon mer information om vad som hände under verksamhetsåret som var?
"- Jag tror att det här blir ett avslut. Jag har känt att årsmötet är en punkt där vi lämnar krisen och börjar titta framåt. Jag ser inte att vi kommer gå ut med mer information om vad som hänt utan jag har lämnat det bakom mig och tittar framåt"


Summering:
- Styrelsen gjorde inte något fel.
- Nye ordföranden satt i gamla styrelsen, som inte gjorde något fel.
- Eftersom ingen gjorde något fel kommer det inte i framtiden presenteras mer information, från styrelsen, om de fel som inte begicks.
- Det var prognosernas fel på de fel som inte var fel.
- En ordförande ställde inte upp för omval, men gjorde inte något fel.
- En klubbchef har avgått, utan att ha gjort något fel.
- En marknadschef blev uppsagd, utan att ha gjort något fel.


Just nu upplever jag att något är fel med den redogörelse som lämnats. Åtminstone är det en hund begraven. Eller allra minst ett marsvin. 


Kontentan av det hela är att det kommer finnas kvar ett misstroende mot föreningen som en gång för alla kunde städats undan. Det är den spontana känslan jag får när jag pratar med andra supportrar till VIK Hockey. Här hade man chansen, öppet mål, att skapa en grund till något alldeles förträffligt bra. Nu riskerar föreningen att tappa denna möjlighet. Det är inte bra. Inte bra alls. 

- Att köra med öppna kort är lätt att säga. Betydligt svårare att genomföra. Trots allt handlar det om människor med starka relationer till varandra. Kompisar. Arbetskamrater. Det uppstår självklart en "kåranda" som innebär att man sluter sig samman och ger varandra stöd. Det är inget märkvärdig alls. Tvärtom naturligt förekommande på alla arbetsplatser. Denna vilja att stötta varandra, skydda varandra, strider dock mot deras uppdrag. Ett uppdrag de fått i förtroende av föreningens medlemmar. Ur det perspektivet blir det svårare att försvara att ingen ansågs skyldig. De var satta att förvalta föreningens pund. De misslyckades fatalt och grundligt. Genom att inte berätta vem som faktiskt var skyldig till de misstag(fel) som faktisk begicks bryter de mot de regler som finns för förtroendevalda. Så ser jag det ur mitt lilla grodperspektiv.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag försöker hålla isär äpplen och päron. "Äpplen" är allt från vår sportchef till A-lag och allt övrigt utövande med puck och klubba på is. Päron är de som bevisligen misskött sina uppgifter. Äpplena är i mina ögon utan skuld. Päronen däremot ska ha en lavett med grovsalt i röven. 

Tack för ordet..