-Bänka den djäveln! hörs ibland från läktarhåll...

Bänkad

Detta inlägg tänker jag tillägna frågeställningen som nu aktualiserats i vårt eget lag, Gulsvart. - Att bänka spelare! 

Under innevarande säsong har jag själv, likt många andra, sett spelare i laget som stundtals uppträtt håglöst ute på isen. Lite gam-nackar till höger och vänster. Naturligtvis avhängigt med hur matcher utvecklats. Med två minuter kvar och underläge med ett par kassar kan man köpa en och annan gamnacke. Men inte annars. I allt övrigt vill vi alla se spelare som in i det sista kör så det ryker eller "ända in i kaklet" som det ibland uttrycks.

Nåja. Åter till temat - att bänka spelare! 

Onekligen ser vi nu ett exempel på detta i vårt eget lag. Vår store härförare Niklas Lihagen har haft en tung säsong. Det mesta har gått emot. Något som alla sett ute på isen i hans agerande. I och med detta har det allt oftare hörts rop från läktarhåll om att "bänka den djäveln". Över tid har vi sett spelare som blivit bänkade i vår förening. Inte alltid sägs det rakt ut från tränare men alla förstår. Han är bänkad. Ibland händer det att tränare mer rakryggat går ut och beskriver det faktiska förhållandet. Men inte alltid. Men, vi fattar.

På vårt möte med Christer Olsson och Andreas Appelgren, där supportrar var inbjudna till att ställa frågor, togs just detta predikament upp  till diskussion. "Varför bänkas inte spelare som inte presterar?" 

För och emot bänkning

I den efterföljande diskussionen framkom argument för och emot en bänkning av underpresterande spelare. Det var intressant. Som vanligt satt jag mest och lyssnade och försökte analysera vad som egentligen sades i ämnet. Speciellt nyfiken blev jag när Christer själv försökte förklara hur han såg på det hela. Fram växte en bild betydligt mer komplex än jag först tänkt mig. Troligen mer komplex än vad de flesta närvarande supportrarna hade förväntat sig.

I grunden är/var Christer inte alls emot att bänka spelare som inte presterar. Tvärtom upplevde jag att han såg det som ett bra verktyg att använda sig av för att markera. En spelare som inte jobbar för laget ska inte vara med på isen. Ungefär så uttryckte sig Christer.

Men. Men, det finns ett aber i det hela. För att en bänkning ska bli riktigt effektiv, och gagna laget, för den inte innebära en försvagning av kollektivet! Hänger du med? Med andra ord kan man inte bänka en spelare som underpresterar och ersätta denne med en spelare som är, sämre, enkelt uttryckt!

En annan aspekt var hur belastningen på spelare, under match, påverkades av en bänkning. Om man bänkar en spelare i en formation innebär detta att en annan spelare behöver spela mer. I värsta fall innebär detta att den extra istid som läggs på annan spelare drar ned dennes prestation! Om se sker förlorar kollektivet på att en underpresterande spelare bänkas.

Det gäller att skilja på bänkning, och toppning. I slutskedet av matcher försöker coacher ofta möblera om lite uppställningar, ge olika mycket istid till formationer, beroende på läget i slutet av match. Ska en ledning försvaras eller ett underläge hämtas in. Egentligen är även detta en form av bänkning för att öka lagets prestation under en kortare sekvens av matchen. Fast det kallas toppning! 

Men, åter till argumenten för och emot bänkning. Christer lyfte fram problematiken med bänkning på flera sätt. Vad händer med spelare som bänkas? Klarar de av en bänkning? Blir de stärkta eller tappar de helt självförtroendet? Kan en bänkning innebära att spelaren i fråga backar än mer i prestation? 

Social verksamhet

Vi supportrar brukar ropa att "det är ingen social verksamhet" att spela hockey. Men det är just det som det är! Det är en jävla social verksamhet att få en grupp människor att samverka och utvecklas till starka individer. Detta oavsett vad vi tycker! 

Som tränare måste du med andra ord tänka längre än till enstaka dåliga prestationer innan du bänkar en spelare. Ditt beslut kan få mer långtgående konsekvenser än du kan ana. För den enskilde spelaren, för gruppen, för laget, för spelet, för föreningen.

Avsaknad av konkurrens

En annan problematik som lyftes fram är den tunna trupp som finns att arbeta med. I ett läge där han med minsta möjliga marginal kan ställa full trupp på is till match finns inte så stort utrymme för att bänka spelare. Konkurrenssituation inför match, på träningar, är helt enkelt för liten i dagsläget. Alla som tränar får spela. Vi har inte åtta backar som tävlar om att spela första backpar, vi har inte sex centrar som tävlar om att spela i första eller andralinan, osv. Vi har den trupp vi har. 

- Vi supportrar lever i den bekväma situationen att vi kan kräva både det ena och det andra utan för den skull behöva ta det minsta ansvar för eventuella konsekvenser. 

Christer sa avslutningsvis att när alla skadade spelare kommer tillbaka kommer det uppstå en större konkurrenssituation. Framför allt på backsidan.

Summering

Hur ska man då summera det hela? Bra eller dåligt med bänkning? I den bästa av världar har en tränare ett sådant brett material att arbeta med att en form av utslagning sker per automatik. Presterar man inte på träning, eller match, står någon annan beredd att ta ens plats i laget. I dagsläget är vi inte där. Vi har ännu för tunn trupp för att kräva bänkning av spelare i parti och minut. Vi har även väldigt många unga spelare som varje dag tar steg för att bli bättre. Unga spelare som måste få misslyckas för att våga lyckas. Börjar vi huvudlöst bänka spelare för enstaka misstag har vi snart inga spelare att ställa ut till match.

När det gäller Niklas Lihagen anser jag dock att det är ett korrekt beslut. Detta oavsett om det är en formell bänkning eller om han "bara står utanför truppen" för tillfället. Genom detta markerar Christer mot övriga spelare. Det är bra, eller, det kan bli bra. Förhoppningsvis laddar den gode Lihagen om och återkommer med full kraft när han får nytt förtroende.

Det om detta..