Vilket jävla magplask!

Tingsryd - Västerås - Årets magplask för Gulsvart!

Tingsryd - Västerås 7-1

Nej, jag hade inte högt ställde förväntningar inför mötet med Tingsryd. Nej, jag förväntade mig inte en genomklappning. Ja, jag inbillade mig att vi skulle kunna kampa om poängen.  Jag fick både fel och rätt. 

Inledningsvis, hela första perioden, var vi med i matchen. Jag skulle kunna drista mig till att vi var aningens bättre än Tingsryd. Detta följdes upp med en stabil inledning av den andra perioden. Men efter ganska precis halva den andra perioden hände följande:

Swehockey

Detta inträffade ungefär samtidigt som sändningen via Cmore dog. På något sätt logiskt. Tingsryd lyckades med konststycket att smälla in tre puckar på mindre än två minuter. Som om inte detta var nog drog vi på oss en utvisning som Tingsryd  kunde utnyttja fram till 5-1. Ett målresultat som inte alls speglat matchbilden fram till halva den andra perioden. 

Faktum är att vi spelade rätt stabilt. Att det såg "lite lovande" ut. Att det grodde en liten förhoppning om att vi skulle kunna ta poäng. Men allt detta grusades inom loppet av några minuter. Sedan var matchen död. 

Att Tingsryd sedan lyckades peta in två mål till i den sista perioden var fullkomligt logiskt denna kväll. De behövde in princip bara lägga pucken mot mål så gick den in. 

Om jag försöker summera matchen vill jag inte påstå att Tingsryd var sju gånger bättre än oss, spelmässigt. Sanningen var nog att det i femtiofem minuter var en spelmässigt jämn match. Om vi tar bort det som hände mellan matchminut 30 till 34 i den andra perioden, vill säga.

Hur i hela alla sin dagar kan det bli som det blev? I tre matcher i rad släpper vi inte in mer än ett mål under sextio minuter. I tre raka matcher har försvarsspelet varit närmast felfritt. Så kommer detta! Jag tycker mig ana en förklaring i det som Christer Olsson säger efter matchen. Det låter banalt, det låter klyschigt, men är ack så sant. För ett lag som vårt, som kämpar om överlevnad i varje match, varje byte, varje situation ute på isen, finns inte utrymme för minsta misstag. Vi är inte ett lag som kan skaka av oss motgång, borra ned huvudet, och komma igen, lägga in en högre växel, gasa på för att komma ifatt. Tvärtom är vi ett lag som är oerhört beroende av att alla spelare hela tiden tar exakt rätt beslut så att varje handling föder ny positiv energi.

Idag orkade inte spelarna följa stallordern, matchplanen, och genast brast strängen. Korthuset rasade ihop. Ett misstag födde nästa och nästa, och nästa, och plötsligt var det över. Jag har sett flera andra lag rasa ihop denna säsong. På ungefär samma sätt. Vita Hästen, Oskarshamn, Modo, AIK, Almtuna. Gemensam nämnare. Alla är lag med dåligt självförtroende. Lag med spelare som stundtals inte klarar av att hantera allvaret, anspänningen, kravbilden, och plötsligt faller igenom i allt det som ska utföras på isen.

Så här i efterhand försöker jag se nyktert på raset. Visst, det svider i hjärtat när man ser eländet men samtidigt är det bara en förlust. Kanske det känts än värre om vi varit med i matchen fram till slutet men torskat på ett uddamål. Att vara nära men ändå förlora är banne mig än värre. Det finns trots allt olika grader av helvetet. 

Min naiva förhoppning är att denna insats nu ska föda en eld inom varje spelare. En eld som kommer brinna intensivt och påtagligt till mötet mot AIK. Jag förväntar mig en spelartrupp som vill ha revansch och på ett eftertryckligt sätt visar att de inte vikt ner sig för gott redan nu. 

Matchfakta - Swehockey