Ett försiktigt IKO vann mot ett avvaktande Västerås

Swehockey

Det kunde man ju ge som fan på. Efter en heroisk kämpainsats mot topplaget Pantern fanns varken ork eller kunnande att stå emot ett formsvagt Oskarshamn. Epitetet "varannan-dags-lag" är tyvärr ytterst passande för oss just nu.

Enligt källa med insyn kände sig spelare orkeslösa redan inför nedsläpp mot Västervik hemma. Något som snabbt visade sig när pucken väl släpptes. Mot Pantern var det bättre. Där orkade vi driva på åtminstone en period innan orken började tryta och Pantern tog över taktpinnen allt mer. Detta kompenserades av ett heroiskt kämpade samt en del flyt i avsluten. Ett kämpande som räckte till seger och tre härliga poäng.

Förhoppningen var givetvis att spelarna skulle ta med sig den goda känslan, och insikten, till dagens match. Att det går att vinna alla matcher i denna serie med jävligt hårt arbete. Av detta såg jag inte mycket i dagens match. 

Oskarshamn tilläts väldigt enkelt peta in 1-0 efter ett palaver framför eget mål. Vi hade tre egna spelare i målområdet men ingen lyckades få bort den lösa puck som låg fri för någon sekund. Inte blev det bättre då Oskarshamn kunde lyfta in 2-0 i en spelvändning där hemjobbet såg aningen vekt ut. Lundberg räddade förtjänst första skottet men returen. Den fick enkelt slås in i nät.

Precis som i flera andra bortamatcher efter jul hade vi bjudit in våra motståndare rejält efter bara några minuters spel. Perioden i övrigt var inte mycket att säga om. Det var IKO som då och då lyckades sätta lite offensivt tryck. Själva hade vi förbålt jobbigt att överhuvudtaget hitta spelvägar ut ur egen zon. Tre av fyra chanser i perioden, och match, tillkom efter samma mönster. Vi slarvar med puck i egen zon. Vi tappar puck vid uppspel. Oskarshamn fick flera möjligheter under matchen att göra mål pga just detta. Detta fumlande med puck i egen zon gällde både forwards och backar.

Trots att vi, genom Lihagen, lyckades reducera till 1-2 i boxplay kände jag att vi var rökta i denna match. Så illa var det. Visserligen jämnade vi ut spelet i den andra perioden men våra avslut, vårt hot, mot IKO:s kasse var sällan av allvarlig sort.

Då jag i grunden är en naiv optimist ville jag gärna tro på en rejäl scenförändring till den tredje perioden. Förväntade mig att Gulsvart kompromisslöst skulle ställa en allvarlig fråga till Oskarshamn. Slänga puckar mot mål, gå hårt mot kassen, trycka på.

Av detta blev platt och intet. De första tio minuterna av den tredje perioden blev istället mycket märklig rent spelmässig. Jag fick se två lag som åkte och bevakade! Som väntade ut varandra. IKO ville slå vakt om poängen. Det har jag den största förståelse för. Frågan är vad vi ville? Inte mycket, i alla fall. Första skottet mot IKO:s kasse kom först efter dryga tio minuter i period tre. Detta i en match där vi hade allt att vinna, inget att förlora, genom att jaga en kvittering. Allvarligt talat begrep jag ingenting. Istället för att spela på IKO:s rädsla att förlora lät vi dem enkelt spela av den sista perioden. Inte ens ett sent powerplay till vår fördel kunde ändra på detta faktum. 

Det är ju så man kan få blåskatarr för mindre!

Självklart begriper jag att alla spelare i truppen ville vinna dagens match. Att de hade för avsikt att gå in och knipa tre poäng mot ett formsvagt Oskarshamn. Men, någonstans på vägen från tanke till handlingen skedde en låsning. En mental blockering som inte släppte under match. Jag gissar att det måste vara oerhört tungt för spelare att ge 100%, vara helt utpumpade efter match, utan att det visat sig i spelet på isen. Jämför gärna med skidåkare som vissa dagar är helt ur form. De sliter och sliter i spåret men åker bara längre och längre bakåt i resultatlistan. De ger med andra ord 100% men får bara ut 75%. Då kan det se ut som det gjorde i dag för oss mot Oskarshamn.

Den fråga som då kommer som ett brev på posten är hur det är med orken, fysiken? När jag tittade på matchen mellan AIK och Almtuna idag så var det en jävla fart på alla spelare ända fram till slutsignalen. Att se den matchen var som att se en annan sport vad det gäller fart och intensitet. Om de orkar flänga fram och tillbaka i tre perioder så borde vi. Eller hur?

Är det kanske så att det pressade läge laget befinner sig i stjäl energi från spelarna? Inte vet jag. Förhoppningsvis vet våra ledare, tränare, hur det är med den saken.

Men, men. Trots dagens förlust är vi ännu kvar i HockeyAllsvenskan. Tyvärr gick Mora och vann mot Tingsryd i dagens omgång. Ett Tingsryd som fortsatt behöver samla poäng för att fixa sin playoff-plats. Med andra ord känns våra möjligheter att knipa poäng hemma mot TAIF aningen begränsade i skrivande stund.

På måndag möts Björklöven och BIK Karlskoga samt Modo och Vita Hästen. Spännande värre. Förluster för både Modo och Björklöven vore naturligtvis välkommet, men, jag tror faktiskt Löven snuvar BIK på alla poäng, dessvärre...

Tack för ordet..