Vinst mot Modo men platt fall mot Västervik.

Swehockey

Västerås - Västervik 0-2

Efter en otroligt väl genomförd bortamatch mot Modo där vi till slut kunde vinna med uddamålet var förhoppningarna naturligtvis stora inför matchen mot Västervik på hemmais. Dessutom inför närmast fullsatta läktare då det var en-kronas-match. Gratis inträde där sponsorer betalar x antal kronor per åskådare.

Matchen började inte bra. Inte bra alls. Vi kom ut till synes helt utan energi och fick ägna första tiden av perioden till att freda egna målet. Detta misslyckades dock. Redan efter tre minuter dundrade Västervik in 1-0 och där tog matchen slut, på något märkligt vis. 

Efter ledningsmålet spelade Västervik mer på att hålla oss borta från sin egen zon än att försöka utöka sin ledning. Väldigt avvaktande. Vi själva hade rysligt svårt att komma in i Västerviks zon. Besöken blev  minst sagt kortvariga. Vi kunde aldrig frysa spelet i deras zon och börja skapa lite tryck. Väldigt enkelt kunde gästerna hela tiden spela sig ur egen zon och då och då skapa läskiga spelvändningar mot Henrik Lundberg.

Västerviks taktik var tydlig. Oerhört disciplinerat spel i egen zon. Enkla lösningar. Hittade man inte blad så lyftes pucken ut via plexi. Inget tjafs. En taktik som vi aldrig hittade ett motvapen till. Den som  bespetsat sig på en dramatisk hockeymatch likt alla tidigare matcher på hemmais efter nyår blev nog djupt besviken. Det var helt enkelt en enahanda och slätstruken tillställning. Vi hade inte förmågan, kraften, energin, kunnandet att rubba Västerviks defensiv. Västervik var måttligt intresserade att ligga på offensivt och därigenom riskera att blotta sig defensivt.

Det var därför närmast lite ironiskt att när vi äntligen skapade en riktigt vass målchans, i slutet av andra perioden, slutade det hela med att Västervik vände spelet och effektivt hängde in 2-0. Visserligen ägde vi pucken lite mer än våra motståndare i period två och tre men det var mest en chimär. Det såg bättre ut än vad det var, helt enkelt. För att uttrycka det snällt var vår insats mot Västervik väldigt blygsam.

Jonas Fransson utnämndes till matchens lirare och de må vara honom väl unt. Men, allvarligt talat, hur bra behövde han vara denna kväll? Jag räknade till två räddningar som var av högre karat varav en på egen spelares styrning(!). Kort sagt var det mer av ren artighet Fransson erhöll denna utmärkelse.

Jag kan inte direkt påstå att någon spelare var sämre än någon annan denna gång. Det var helt enkelt jämndåligt. Inga stora misstag gjordes av någon enskild spelare. Henrik Lundberg kunde kanske, med maxflyt, räddat ett av de två målskotten men hade även han en väldigt lugn kväll. Först i slutet av tredje perioden fick han briljera med en fin dubbelräddning.

Som sagt. En match det borde slagit gnistor kring blev istället en enda lång väntan på slutsignalen för alla inblandade. Västervik hade en agenda, en målsättning, för dagen och vi hade inte förmåga att påverka. Så enkelt kan det vara ibland. Glömma, förtränga, och gå vidare.

På fredag väntar Pantern. Ett läskigt lag. Ett lag som i mina ögon spelar en väldigt enahanda ishockey. Ett lag närmast helt utan briljans. Ett lag fyllt av hårt arbetande spelare. Ett lag som hittat ett närmast optimalt sätt att anpassa sin spelidé utifrån sina förutsättningar. Något som de gjort förbaskat bra. 

Jag räknar kallt med ny förlust och ser fram mot negativt kval....